Inhandlat!

Igår var jag på loppis och köpte mig ett instrument till mitt nya rockband. Jädrans vad det ska bli drag under galoscherna.

Q's a rockstar!

Ibland sjunger man karaoke och ibland fångas man på film. Videoklippet kan diskuteras och eventuellt utvärderas ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Min yngsta systerdotter älskar dock mitt uppträdande. Hon headbangar till videon, skriker något gällt och ohörbart och hyter med näven. Moster Q upp i dagen. Och med tanke på att jag redan har ett fan funderar jag på att slå in på en ny yrkesbana. Min sångröst är ju trots allt något utöver det vanliga. Diggar ni också? Vad tror ni om svensktoppen?

Ofördelaktigt läge

Igår såg jag och KäraElsa The Shawshank Redemption och jag lärde mig ett nytt uttryck - "pinch a loaf". Eftersom jag inte kan bärga mig att använda uttrycket kommer här ett nytt bajsinlägg.

Det är la typiskt att vaktad gryta aldrig kokar men så fort man vänder ryggen till så kokar fanskapet över. Idag satt jag på dass och nöp en limpa när jag hörde kastrullen fullkomligt explodera på spisen. Det är inte mycket att göra i det läget. Jag hade förvisso kunnat springa ut med körven hängande i röven, eventuellt dekorera hallgolvet med den, men i det här läget så fick jag helt sonika lov att göra färdigt mina behov medan  jag fick hörsamma den kavalkad som föregick i köket. Det blev inte ett fröjdefullt toalettbesök kan jag förtälja.

Man kan säga att jag liksom satt på pottkanten i det läget.

(Visst fick jag in nypa en limpa bra?!)  

Som man bäddar får man ligga

I två år har nu Andreas klagat på mina kuddar, så igår när jag åkte till ikea tyckte han att jag kunde köpa nya. Tillmötesgående som jag är köpte jag givetvis två nya kuddar... för 12 spänn styck.

Andreas är inte alls nöjd. Han säger att han ska stoppa dem i skrivaren nästa gång han behöver printa något.

 

Gamla kalsonger

Det här med sexiga underkläder... det är ingenting min pojkvän ägnar sig åt.

Jag antar att hans kallsipper härstammar från något årtionde vi helst vill glömma och de har heller inte bevarats väl under de senaste decennierna. Tilläggas ska att min karls lår är ungefär lika breda som tändstickor och att passform därför inte alltid är hans melodi. Ty hans uråldriga underkläder ter sig som segel för vinden mot hans bleka lår och om än det kan vara sexigt med motvind så finner jag det icket tillfredsställande med fladdriga kallefjoner, slitna av väderlekens framfart.

Ikväll när jag skulle vika tvätten så började jag att vika handdukar, fortsatte med underkläder samt strumpor och tänkte avsluta med T-shirts. Tji fick jag! T-shirten visade sig vara en utdragen kalsong (och det var inte kalsongen som Andreas drog över axlarna i går kväll när han låg och imiterade mina pruttljud).

Gör om gör rätt.

Tortyr på Centralbadet

Idag var jag och Andreas på Centralbadet för att få oss varsin behandling. Jag skulle få zonterapi på fötterna och såg fram emot att bli helad i både kropp och själ. Det blev jag dessvärre inte.

Av någon anledning visade det sig att kvinnan som skulle ge mig behandlingen hatade mig. Jag har aldrig varit med om att en okänd människa pryglar en så jävligt att man vill ge hen en käftsmäll på ren reflex. Och varför hon envisades med att borra in naglarna i hålfoten på mig vet jag inte heller. ”Det här är äggstockarna”, deklarerade hon innan hon körde in fingrarna och vred om så att jag trodde foten självmant skulle avlägsna sig från mitt ben. Och var gång jag skrek så replikerade hon bara med ett simpelt ”ojdå”.

Kärringen avslutade sitt mordförsök med att olja in fötterna på mig. Troligtvis för att jag skulle halka på bassängkanten och bryta nacken av mig. Jag vet inte vad hon hade emot mig, det enda motivet jag kan komma på är att hon tyckte mina fötter var så fruktansvärt äckliga att hon var tvungen att utsätta dem för tortyr.

När det var Andreas tur att gå på hot stone massage så kom samma kvinna och hämtade honom från relaxen. Det var med fasa jag såg min man gå in i ett rum där han antagligen skulle stenas till döds. Och här trodde jag att vi levde i ett sekulariserat samhälle.

(O)frivillig onani

Flera gånger i veckan så övar jag på ångest, vilket innebär att jag utsätter mig för saker jag inte tycker om att göra till vardags, och inte till helgdags heller för den delen. Ikväll stod en cykeltur till Söderbysjön på schemat och med mig tog jag min eminente vän Tommie.

Till Söderbysjön cyklar man genom skogen på grusiga, slingriga vägar och det är bara en tidsfråga innan man cyklar vilse, börjar gråta efter mamma, blir adopterad av en björnhona och finner sig själv leva på blåbär och svamp för resten av livet. Det är helt enkelt inte trevligt trots allskön natur och fågelkvitter.

Men i detta mardrömsscenario så vänder min lycka och blir något av en solskenshistoria, för på hemvägen så lutade jag mig framåt som av en händelse. (Att jag glömt detta knep sedan förra sommaren förvånar mig!) Och under mitt arma sköte sa vägen skumpskumpedump och sadeln sa brrrrbrrrrbrrrr och tänk så mycket behagligare min cykeltur blev då.

Det blev så att jag liksom hängde över cykelstyret hela vägen hem. Och tänka sig - inte känner jag mig speciellt rädd för grusiga slingervägar längre. Man skulle kunna säga att de i själva verket är rätt så angenäma. 

Bildbevis på att jag faktiskt var vid Söderbysjön och inte bara skumpade runt på måfå i skogen.