Nya planer smids

Idag satt jag i förhandling angående en produktion som ska gästa oss. Jag tog in assistens från min mammalediga kollega som mer än gärna kom in under förhandlingen för att komma med goda råd.

Med sig hade hon lilla bebisen som fick stanna utanför mötesrummet under överläggningen. Mötet rullade igång och gick bra, våra krav möttes fint och allt var frid och fröjd. Efter ett tag började dock lilla bebben sakna sin mamma så han fick också ta del av mötet och blida vår motpart med sin underbara charm. Sen hände något… Ungen blev hungrig…

Utan att blinka håvade min kollega fram ena patten. Den riktigt slog mot bordet när den grävdes upp från tröjan. Jag kunde se hur mjölkpåsen flöt ut över hela mötesbordet, belyst av lysrören. Mannen som satt uppstyrd i kavaj med sin portfölj framför sig började plötsligt flacka med blicken. Själv visste jag inte riktigt vart jag skulle titta, överallt var det bröst, bröst, bröst. Min kollega fortsatte att prata. Motparten började plötsligt intressera sig mer att snacka med mig och min chef för att undvika att lägga blicken vid blottade kroppsdelar. Efter ett tag slungades balooba nummer två upp med dunder och brak bara för att hänga ett tag medan bebben plutade i luften efter mat. Min kollega fortsatte obekymrat samtalet med stackars kavajgubben småsvettandes. Och så fortsatte mötet, budgetering, pattar, klausuler, bomber, rättigheter, sladdertissar…

Efter mötet, när vår motpart avlägsnat sig och min kollega med bebis retirerat, så konstaterade min chef att det var otroligt dumt att vi inte hade ett färdigt kontrakt som kunde ha skrivits på av motpart. För under mötet hade nog kavajsnubben signat vad som, så länge han kom ut från rummet.

Planerar i fortsättningen att använda oss av vår nya förhandlingsstrategi – Boob-attack!