måndag 14 september 2009

Kräk och galla

Igår låg jag i framstupa sidoläge hela dagen. Till en början beskyllde jag Emils 30-årsfest och drinkarna som flödade. Men när klockan började krypa mot 20, och jag fortfarande inte fått i mig en bit mat eller vatten utan att kasta upp, så började jag ana oråd.

Jag låg länge och väl och kände på skallen om jag kanske gjort en klassiker och fått hjärnskakning på nytt, men utan bulor eller något minne av en sådan händelse så försköt jag den tesen ganska fort. När jag klockan 22 fortfarande tillbad porslinguden så var jag övertygad om att jag blivit sjuk. Kanske var det baconsjukan som slagit till. Klockan 23:20 drog jag den sista kräken för dagen och bestämde mig för att sova bort skiten. Men attans om man inte vaknade upp med samma illamående denna ljuva morgon också.

Eftersom jag inte kan komma på någon som kan ha smittat mig med kräksjuka så tror jag att det är något helt annat som bidragit med detta konstanta illamående. Det var faktiskt så att jag under skrivande stund av förra blogginlägget lyssnade till Bryan Adams bara för att försäkra mig om att det verkligen var så dåligt som jag minns det. Låten Heaven var inte bara dålig, den var fruktansvärd och hulkanden började uppstå redan då. Med andra ord är denna tvådagars vigsel till spya en bieffekt av Bryans hesa flåsande i en mikrofon.

Jag säger bara never again!

Inga kommentarer: