Bokstavligen gå in i väggen

Det verkar som att jag, öl och väggar är en kombination som inte kan gå snett. Det är precis som att vi har en kärleksrelation som aldrig vill upphöra.

I lördags natt kom jag hem till Elin J i fyllan och villan och stapplade runt i mörkret för att försöka hitta sängen. Det var då väggen liksom tog sig mod och ville hälsa, det är alltid han som söker upp mig, jag har själv inte bett om inviten. Men dra åt helvetet vilken kyss jag får varje gång. Rätt i krysset. Den här gången på ögat. Det är med blixtar och dunder vi möts i en förening och sedan ramlar jag rakt i säng och somnar bort från mina otrogna fasoner med väggarna.

Väggen är dock aldrig så lättglömd. Jag har oftast ingen aning vem utav dem som stött på mig kvällen innan, men han gör sig påmind genom huvudvärk, illamående och härliga blåmärken. Den här gången fick jag mig ett blåöga. Det känns så däääär att säga att ”jag gick in i en vägg”… det kan lätt misstolkas. Allas elaka blickar på herr Råtta, och tänk, då är det jag som i själva verket är skiten och går runt och hånglar med väggar om natten. I’m a mean mother fucker!