Kulor lagom till advent

I morse vaknar jag av att Andreas började röra sig i sängen, när jag slår upp ögonen så stirrar jag rakt upp på hans pung som hänger och dinglar ca 20 cm ovan min näsa. Missförstå mig rätt, jag har inget emot Andreas skinnpåse, men i arla med sömndruckna ögon så var det en föga munter syn. Morgonstund har guld i mun, inte pung i mun.

Reminder: Sov inte ytterst i sängen när Andreas sussar naken och ska upp tidigare än mig på morgonen.

Officiell julklappsönskan

Jag önskar mig nya huvudkuddar. Andreas pruttade på två av mina kuddar i lördags, som tur var så valde han att förgasa mina gamla och dåliga kuddar. Men nu vågar jag inte sova på dem längre - av rädsla att få pink eye eller dylik sjukdom.

Till jul får Andreas därför sova på mina kassa kuddar. Han säger att de är fyllda med enbart kvalster och kvalsterbajs. Det är ju fint, för då är ju hans ändtarmsluft i gott sällskap.

Yo, what's up?!

I kväll så har jag stått för underhållningen här hemma. Jag har rappat Salt-N-Pepa's Shoop, Puff Daddy's I'll Be Missing You och 2 Unlimited's Faces. Andreas har njutit i fulla drag... eller då har han suttit med ansiktet i händerna och skrikit att han får ångest. Men eftersom Andreas bär mina trosor idag (jepp, vi tvättar underkläder i kväll) så är det jag som bestämmer hur kvällen ska spenderas. Tror jag ska dra den här på ett tag, han ska bara få andas lite först.

Lakritsprovning

Jag köpte en lakritsprovning till Andreas i julklapp. Igår löste vi in presentkortet för denne. Det kanske inte var den mest angenäma upplevelsen vi haft.

Att sitta inklämd i en källare med sex okända människor är knappast min favoritsysselsätning, än mindre när det är under pinsam tystnad och ingen riktigt vet vad de ska säga. Därefter dånade Peter, den alkoholiserade lakritsledaren, in. Hans tics bestod i att han hela tiden harklade sig, frågade ut oss om våra lakritsvanor, frustade saker som "djungelvrål -BANALT" och hela tiden kom in på ämnet choklad istället för lakrits. Det var uppenbart att hans passion i själva verket låg i chokladens tecken och han hånade oss emellan åt och anklagade oss för att äta Marabous choklad. När jag avslöjade att jag inte gillar choklad så tappade han liksom tråden. Harklingarna blev nästan som en aria.

Jag måste säga att jag och Andreas gjorde vårt bästa för att lätta upp stämningen, men vi nådde aldrig riktigt fram. När Andreas frågade när lakritsshoten skulle komma in så tittade bordet förvånat på varandra och när jag avslöjade att jag som barn brukade sitta i trappuppgångar och snorta hockeypulver så följdes det upp med ett osäkert "eheheheh..." Folk började skruva på sig.

Värst var nog att Peter informerade oss om att lakrits har en laxerande effekt. Det berättade han för oss strax efter att jag och Andreas fått erfara att källaren endast hade miljötoalett - det vill säga en klosett som inte kan spola ner toalettpapper. Detta resulterade i att jag bet små, små bitar av godisbitarna. Man ville ju inte riskera en smärre härva diarrépapper i lokalens papperskorg.

Love is in the air

Igår var det alla hjärtans dag och tillfället när man får dra till med extra klatchig super-romantik. Klichéer välkomnas utan minsta uns av ironi och smöret kan ligga som feta lager utan att man behöver skämmas.

Själv lagade jag mat i en illrosa negligée, barbielockar och rosa läppstift. På bordet stod äcklig torsk med äggsås - men vad gör man inte för sin käreste. Lägenheten stod i brand av värmeljus och ur högtalarna skrålade Edit Piaf. Jag lekte superflickvän så efter maten följde en helkroppsmassage på en timma och ett bubbelbad med hårbottensmassage. Gudars skymning så öm and tender jag kan va.

Tillbaka fick jag en gåva av min kärlek. Oinslagen. Det var en ram med en bild av honom när han ser ut som ett blint mongo i solglasögon. Bilden är utskriven på hans jobb. Den är dessutom instoppad uppochner i ramen - och ska uppenbarligen va så enligt Andreas. Han har krävt att den ska stå på mitt skrivbord på jobbet, så nu har jag ställt den här, uppoch ner, gömd bakom mitt pennställ. Man vill ju inte att folk ska tro att jag dejtar en idiot liksom.

Julstämning

Fan att det ska straffa sig att försöka skapa julstämning. Inte nog med att Andreas kniper ihop ögonen och mumlar "radera ur minne, radera ur minne" så råkade jag i min iver bli så exalterad av Mariah Careys All I want for christmas is you, att jag dansade rakt in i skärbrädan och skrapade handen så illa att jag började blöda.

Men inget kan stoppa mig när det är Mariah som skönsjunger. Blodet må spruta, men mitt uppdrag att sprida jul till min käreste kvarstår. Jag dansar, och snurrar, och sjunger... kanske inte alltid rätt text, men så gott jag kan. Merry merry christmas.

En bild ljuger mer än tusen ord

Igår var jag, Andreas och David på Moderna Museet för att se Max Ernst utställningen som öppnade dagen till ära. Ernst är en tysk konstnär som ägnade sig åt dadaism och surrealism, detta betyder att det ibland kunde vara svårt att se vad målningarna föreställde. Som tur var fanns namnen på alla tavlor uppklistrade intill konstverken vilket klargjorde vad som avbildades.

Jag och Andy kom på en lek. Man skulle kolla på en tavla på håll, gissa vad den föreställde och sedan smyga sig närmre för att läsa målningens titel som kanske avslöjade motivet. Vi stod på håll och försökte se lite svåra ut.
- Servetter skrynklade på böcker, gissade jag.
- Snöbollar, sa Andy medan jag rörde mig närmare tavlan.
- Nope, sa jag uppgivet, snäcka.
- Men HELVETE så kass han är på att rita!!!