Söndagsångest

Vaknade imorse av att jag fick sms. Sms:et var som en påminnelse från gårdagens eskapader. Plötsligt satt en hjälm av ångest på mitt huvud. Sakta med säkert sjönk det in… Vad jag gjort, vad jag sagt, vem jag blir efter en pubrunda på fem platser.

Jesus Kristus förbarma dig! Jag är blott ett stackars flickebarn! Ett flickebarn som aldrig lär sig av sina misstag må hända. Ångest, rädsla, förtvivlan. Hade jag haft en pickadoll vid sängkanten hade jag haft god användning för den.

Det var med ett ångestskri jag svarade i telefonen när Elin J från Teg ringde mig en minut senare. Liggandes i framstupa sidoläge kräktes jag ur mig mina våndor in i luren. Förbannade goda öl, vad gör du med mig?

Dagen har spenderats med att promenera runt halva stan för att tömma min telefon på jobbiga sms och nummer som aldrig mer får ringas. Kvällen har bestått i att ringa alla i min telefonbok för att hitta middagssällskap. Men satan i gatan, inte har man vänner heller. 20 samtal senare lossnade det dock… jag ska crasha Emils planerade middag och gå på Patricia och käka. Blir att hoppa i vattnet när jag ändå är där.

Jobbig söndag? Nå… det är som det brukar…

Anse dig varnad!

För ungefär två år sedan fick jag med mig en karl hem efter att jag hade varit ute. Jag hade svirat rätt hårt så jag kunde ana hur morgondagen skulle te sig. Jag misstänkte huvudvärk, kräkningar och den välbekanta bajssmaken i munnen.

Så vad göra? Jag slog på min dator. Började frenetiskt försöka hitta av de rätta knapparna. Klickade upp mapp på mapp. Slutligen fann jag vad jag sökte efter. Jag snodde runt datorn mot mitt sällskap så att ett stort porträtt av mig stirrade på honom.

- Bara så du vet det, så kommer jag att se ut så här imorgon när vi vaknar.

Förresten...

Jag kom på att jag heller inte är en så bra förebild - med tanke på hur jag mår idag.

För övrigt så snubblade en tjej med höga klackar ned för trappen på Bröderna Olsson igår. Det var sannerligen roligt. Kimman skulle ha gråtit av skratt, skadeglad som hon är. Själv försökte jag visa mig vara en god medmänniska och frågade om det gick bra. Men helt uppriktigt gjorde jag det nog mest för att uppmärksamma henne om att ALLA på stället såg hennes makabra vurpa. Mohahahahaha!!!

Idag är man mest trött...