Tokiga Tant Q

Igår satt jag på puben med en hel drös gamla och vackra vänner. Vi drack öl och snackade skit när Jenny ringde och upplyste mig om att hennes barn tjatat om att få träffa Tokiga Tant Q och hon undrade om jag kanske kunde hinna med att träffa ungarna något. Absolut tyckte jag att det skulle göras, ”kom imorgon” utbrast jag glatt i luren.

Imorse när jag vaknade så hade som vanligt någon bajsat mig i munnen, mitt huvud hade någon i princip hoppat på och nån hade dessutom placerat en öken i min hals. Jag mådde skit och såg ut därefter. Vetskapen om att tre ungar snart skulle drälla in kändes si så dääääär.

När barnen väl var på plats så försökte jag mitt bästa. Jag var snäll och rörde mig precis så mycket som jag kunde utan att kräkas. Mest satt jag under fläkten och rökte en gammal fimp. Då stirrade den yngste av ungarna på mig och sa besviket ”Du är inte så tokig idag va?”.

Näe, det var jag faktiskt inte. Jag var tvungen att kompensera det hela med att ställa mig på huvudet inför henne. Jag kan informera er om att det inte är en god idé att stå på skallen i bakfyllan.

Lekfulla möten

Tösabiten Q har suttit i heldagsmöte. Sånt gör att springet i benen knappast blir stillat, istället ter sig rastlösheten på andra vis. De andra visen liksom hoppar på mig utan att jag själv märker det, men med tanke på att Jennie på marknad kom på mig vid dessa tillfällen och såg på mig med böjda ögonbryn så blev jag plötsligt varse om ticsen.

Först gången hon kollade på mig med en mystisk uppsyn hade jag börjat linda min sjal runt huvudet och innan jag visste ordet av kom jag på mig med att sitta och ändra sjalen från muslim till turban fram och tillbaka.

Andra gången hon tittade skeptiskt på mig så blev jag medveten om att jag satt och målade läpparna med en träpinne jag doppat i ett bakelseinnehåll.

Tredje gången hade en handdocka á la Lill-strumpa tagit form i min näve och jag sänkte skamset min talande hand när jag kände blickarna på mig.

Det är inte så att jag tappar koncentrationen eller inte hänger med, tvärt om, jag är nog aktivast bland alla i diskussionen, men uppenbarligen passar det sig icket att leka medan man samtalar KIV-processer. Det visade sig dessutom att ingen i min arbetsgrupp intresserade sig för vad jag skulle göra på toaletten när jag ursäktade mig för att bajja lite.