Kattvakt 2

I påsk ringde det plötsligt på dörren. Det finns bara en person som kommer oanmäld och ringer på min dörr – Jehovas Vittnen.

Eftersom jag precis hade hällt upp fett mycket hårskum i min hand och dessutom hade en katt på besök som gärna vill ut trots att hon är en innekatt, så stod jag inför ett problem… Jag blir dock alltid så glad när jag får oväntat besök så jag öppnade dörren utan att tänka speciellt långt.

Med händerna fulla av skum och katten klättrandes runt rygg, hals och bröst med klorna utfällda försökte jag snabbt avklara månadens konversation om Gud och Jesus. Jag ryckte åt mig broschyren, skrek att han var välkommen åter med nästa månads upplysning och blev halvt sönderflådd under tiden. Mjau, fräs, tjo!

- Vilken fin katt du har, la Jehovas till innan han gick.
- Tack, det är inte min, sa jag missnöjt och ville mest av allt slänga kattfan i ansiktet på mannen. Inte för att det är något fel på mannen från Jehovas, han ser snäll ut, utan för att katten gett mig den fetaste utsmyckningen på hela bröstet med sina kattsandstrampande klor. Dessutom hade den kräkits på mitt golv. Och som Noam sa ”det är äckligt”.

Ja, vem är han, egentligen?

I söndags satt jag på gruppbostaden och läste "De vackraste julsagorna" för två utav de boende. Efter att jag läst färdigt en av sagorna vände jag mig till den ena damen och frågade:
- Vem tror du att det var som föddes i sagan? Jag kan ge dig några ledtrådar. Det var på julafton och runt barnet var det massor av änglar.
- Det var julklapparna, svarade damen.
- Nja, inte riktigt, svarade jag. Det var Jesus som föddes. Vet du vem Jesus är?
Utan minsta tvivel svarade hon:
- Jaaa... Det är jultomten.

Jag tror på hennes version i fortsättningen. Alternativt att det är jag som är Jesus.