Ja, vem är han, egentligen?

I söndags satt jag på gruppbostaden och läste "De vackraste julsagorna" för två utav de boende. Efter att jag läst färdigt en av sagorna vände jag mig till den ena damen och frågade:
- Vem tror du att det var som föddes i sagan? Jag kan ge dig några ledtrådar. Det var på julafton och runt barnet var det massor av änglar.
- Det var julklapparna, svarade damen.
- Nja, inte riktigt, svarade jag. Det var Jesus som föddes. Vet du vem Jesus är?
Utan minsta tvivel svarade hon:
- Jaaa... Det är jultomten.

Jag tror på hennes version i fortsättningen. Alternativt att det är jag som är Jesus.

Potatismos

På gruppbostaden finns en dam som ofta gör om det man berättar, till vad hon tycker att det låter som att man säger. Om jag exempelvis berättar för henne att taxin "kommer på ett tag" så replikerar hon "potatismos". Just eftersom "potatismos" och "på ett tag" låter så väldigt lika.

En dag när en kollega skulle laga mat med henne och han fiskade fram en flaska ur skafferiet så frågade damen:
- Ska du ha olja?
- Nej, svarade min kollega, det är balsamvinäger.
- VA? BAJSA EN NEGER?

En varm julidag

Igår när jag jobbade på gruppbostaden så kom jag in till en boende, kastade mig på hennes soffa, och beklagade mig över värmen.
- Vad sa du?
- Jo, jag sa att det är så varmt ute att jag håller på att svettas bort.

Damen som bor i lägenheten bad mig vänta. Jag skulle ligga stilla. Och jag skulle blunda. Jag följde hennes order och låg och blundade på soffan. Jag hörde hur hon stökade runt i lyan och slutligen landade något kallt på mitt huvud. Något svalkande. Vad skönt det kändes. Det kändes underbart... framtill jag tittade upp och fann att det var hennes disktrasa, som hon skurar toaletten med, som låg på mitt huvud. Myyysigt!

En annan beundrare

Jag kom att tänka på att min beundrare kanske är en helt annan person. Nämligen en av de boende på den gruppbostaden där jag jobbar.

En dag när jag satt och rökte så satt jag uppflugen på en bänk utanför hyreshuset och skrevade som jag brukar göra då jag inte tycks kunna sitta som en normal person. Ut kom en av de boende, tog en titt på mig och utbrast:
- Näemen GUD vad snyggt du sitter. SKITSNYGGT!

Morgonen därpå kom hon in i personalens och de boendes gemensamma utrymme för att dricka en kopp kaffe med mig och ytterligare en gång gav hon uttryck för hur jäkla snyggt jag satt och försökte därefter dra upp sitt ben under sig med det andra utsträckt.

Klart alla vill sitta lika snyggt som Q.

Ju fler kockar, desto mera söl

Idag har jag agerat våffelmakare på gruppbostaden. Man mixar, vispar, gräddar och serverar. Det var två hungriga damer som satte i sig våfflor med sylt och glass där uppe på. Men så beslutade sig den ena donnan för att ha öl till sin mat. Ja, inte på sidan i ett glas, utan på våfflan. Och vem är jag att bestämma vad som passar till mina bakverk? Fröken fick helt sonika äta sitt käk marinerat i bärs och det tycktes slinka ner precis lika bra.

Den som har tålamod har allt

I sommar är jag vikarie på en gruppbostad. Det är jättekul, men man får alltid vara beredd på överraskningar.

Idag när jag kom in till en av damerna på denna gruppbostad så fann jag att hon försökt att göra sig en sallad till sin mat. Eftersom vi i personalen alltid uppskattar egna initiativ och uppmuntrar till att de boende ska göra så mycket som möjligt i sitt hushåll så är detta väldigt gott. Men det finns några baksidor med denna kreativitet.

Damen i fråga hade nämligen valt att äta morotsblast till middagen och dessutom tillrett delikatessen på en utav sina tavlor. Att hon förövrigt valt att lägga upp sin sallad på golv, stolar, köksbänk och bord känns lite väl initiativrikt. Det tog ett bra tag innan jag lyckats återställa ordningen i köket. Därefter var det som att gå på skattjakt i lyan. Salladshuvudet fann jag i kastrullskåpet, kastruller och stekpanna i skafferiet och dylika saker i olika lådor, på fönsterblecket osv.

Man har så att säga tålamod. För inte kan man bli arg. Det är som de boende brukar säga när jag försöker säga ifrån:
- Du kan inte bli arg.
Sen skrattar de åt mig och jag vet att de har alldeles rätt. Hur kan jag bli arg på dessa fantastiska människor?