Ge ungdomarna en flaska brännvin innan idrotten tar dem

Idag är det synd om tant Q. Jag slutar aldrig förvånas över att man ska straffas för att man har varit duktig och tränat.

Jag har under hela dagen stapplat runt som Clintan på kontoret. En annan liknelse är att jag knatat runt som min mammas kille Perra på fyllan – för han går alltid som om han bajsat på sig lite när han fått whiskey innanför västen. Jag vet inte vad det är som gör det. Han bara går så.

Men jag får skylla mig själv, Josef insisterade på att vi skulle träna med bollarna, men med risk för att ytterligare en gång känna mig som en heroinpåverkad sjökossa så gick jag, Anna och Carina ihop i en pakt och röstade ner Josefs förslag. Vi envisades med att det skulle tränas yoga och idag önskar jag inget hellre än att få krama en av de gigantiska pilatesbollarna. Jag hatar att erkänna att Josef hade rätt… bollarna var ett bättre förslag, men säg då för all del inte detta till honom. Han blir så jäkla kaxig när han får rätt.

Att göra slut

Det är lustigt att man aldrig lär sig. Man kommer hem berusad en helgnatt och inser att man glömt att raka benen. Vid detta uppdagande så kommer infallet att man såklart ska råda bot på de stickiga lemmarna och därvid tar man till rakhyveln. Det är något av en akut aktion som måste utföras för att inte framstå som en mindre värdig kvinna. Dessvärre ser vårt samhälle ut så idag, att kvinnor ska ha sammetslena ben och inte ha skankar som påminner om nåldynor. Alla som tagit vid denna åtgärd på fyllan och villan vet att resultatet blir föga gott.

Detta hände i lördags trots att jag i nyktert tillstånd är väl medveten om att idén inte är särskilt god och heller inte speciellt hälsosam. Nog fan blev benen rakade om än lite pö om pö. Det såg ut att vara ett lyckat ingripande i nattmörkret. Spirorna var väl som man förväntar sig att en donnas ben ska vara. Trodde jag…

I dagsljuset så framstod mina ben inte lika attraktiva. Mina vita lakan än mindre tilltalande. Där såg det nämligen ut som att jag utfört en smärre fårslakt. Min relation till rakhyvlar börjar te sig omöjlig. Så nu vill jag göra slut. Det är inte du kära rakhyvel, det är jag. Det finns säkert någon annan kvinna för dig där ute som kan vårda dig som du förtjänar. Jag vill helst vara ifred nu. Växa som människa och så… ja, och växa som odling… på ben, i pannan och i mina nya hårflikar. Amen.




Den fantastiska serien är ritad av Lina Neidestam. Den bästa serien just nu - Zelda.

Pinup-fotografering

I söndags så lekte vi loss lite här hemma och körde en pinup-fotografering. Det var ett jäkla tjat från killarna att jag skulle svanka. För en stackars ex-dansare faller sådana rörelser sig knappast naturligt så det slutade med att de slog mig gul och blå för att jag skulle göra som de ville.

Före:

Efter:

Stackars, stackars Q.

Men jag ler lika gott för det.