Ge ungdomarna en flaska brännvin innan idrotten tar dem

Idag är det synd om tant Q. Jag slutar aldrig förvånas över att man ska straffas för att man har varit duktig och tränat.

Jag har under hela dagen stapplat runt som Clintan på kontoret. En annan liknelse är att jag knatat runt som min mammas kille Perra på fyllan – för han går alltid som om han bajsat på sig lite när han fått whiskey innanför västen. Jag vet inte vad det är som gör det. Han bara går så.

Men jag får skylla mig själv, Josef insisterade på att vi skulle träna med bollarna, men med risk för att ytterligare en gång känna mig som en heroinpåverkad sjökossa så gick jag, Anna och Carina ihop i en pakt och röstade ner Josefs förslag. Vi envisades med att det skulle tränas yoga och idag önskar jag inget hellre än att få krama en av de gigantiska pilatesbollarna. Jag hatar att erkänna att Josef hade rätt… bollarna var ett bättre förslag, men säg då för all del inte detta till honom. Han blir så jäkla kaxig när han får rätt.