onsdag 21 januari 2009

Kabeljäveln från helvetet

Min sladd mellan dator och förstärkare är helt jävla sepe! Den är glapp så lite nu och då bestämmer sig den för att utbrista BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ!!! Det är förbannat irriterande.

Ett exempel är när jag en kväll låg och försökte tänka ut en erotisk historia. Jag låg och filosoferade om en mustaschprydd man som stod i skogen med flanellskjorta och blåställ. Han klöv ved och såg så där karlakarlig ut som man bara kan iförd denna briljanta mundering. I min uppenbarelse vandrande jag förbi varpå han släpper sin yxa, hugger tag i mig för att tvinga ner mig på huggkubben. Man liksom förstår att det ska bli åka av, när det plötsligt låter BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ!!!

Ja, där kommer såklart sladdjäveln och förstör min fina fantasi, men det är nu man får bli lite innovativ…

Sa jag yxa? Jag menar motorsåg såklart!!! Och när jag går förbi den mustaschbeklädda mannen så tappar han sågen till marken så den ligger och surrar i blåbärsriset. Han fattar tag om mina armar, trycker upp mig mot en tall och sen… Ja, ni förstår nog resten av historien…

Efter detta insåg jag att kabeljäveln från helvetet inte var så illa som man kunnat tro. Motorsågs-erotik funkar det med.

tisdag 20 januari 2009

Kungligheter och hövligheter

I fredags hade vi vernissage för vår utställning Dans över gränsen. President Hallonen, kulturministern och Kronprinsessan var på plats.

Vår löneadministratör hade med sig sin dotter Elin till utställningen som blev överlycklig när Reijo Kela gjorde ett performance där han slängde rosor omkring sig. Elin plockade upp rosorna och fick sig en fin bukett som hon sedan stolt stod och höll i handen under resten av kvällen.

När kronprinsessan och hovet gick förbi lilla Elin som höll rosfånget tätt intill sig så frågade en av grevinnorna om hon ville ge rosorna till Kronprinsessan.
- Nej! De är mina, sa Elin bestämt och tryckte dem till sig.
Inget krus där inte.

Tillslut lyckades vår löneadministratör övertala Elin att ge en av rosorna till Vickan och så småingom gav Elin med sig, sökte reda på den minsta och fulaste rosen och räckte över den med en butter min.

söndag 18 januari 2009

Den osminkade sanningen

En bekant sa till mig att jag inte behövde sminka mig, att jag var fin ändå. Jag tyckte givetvis att han var körd i huvudet, men han lyssnade inte på mina starka protester så jag beslutade mig för att maila över bevismaterial för att skapa en god grund för min tes.

Bildbevis A



Bildbevis B



Behöver jag säga att denna bekanta gav med sig och bad mig i fortsättningen att använda smink?

torsdag 15 januari 2009

Det ska vara roligt att jobba

När jag ringer seriösa samtal så måste jag vara mindre allvarsam bakom luren. Inte så att det märks, men så att jag känner att jag inte sitter och har en pinne i röven. Blir allvarlighetsfaktorn för hög måste den på något vis kompenseras om det så är att sitta med fötterna på skrivbordet under dialogen.

Så idag när jag ringde departementet för att kolla hur länge kulturministerns tal kunde tänkas hålla på var jag tvungen att uppväga samtalet genom att klämma fast en tejprulle i ögonhålan och kika ut genom den under samspråket. Det kändes bättre så, och det allra bästa är att de inte hade en aning om att de talade med tejpögat (som jag gärna vill kalla mig) under konversationen. Det var min hemlighet. Där sitter sakkunnig och försöker vara myndig, när han i själva verket snackar med the true and only tejpögat. Götta!


onsdag 14 januari 2009

Pressat läge

Svengelska måste ju vara bland de pinsammare företeelserna. Jag drog en tjusig på jobbet häromdagen.

Om någon avtalat möte med mig och ringer på porttelefonen så ringer det i min mobil. När jag svarar så kommunicerar jag med gästen i dörren och är det någon jag borde släppa in så trycker jag på femman för att öppna dörren i entrén.

Denna dag så ringde det i min mobil och jag kunde utläsa att det var porten som ringde. Dessvärre hörde jag inte ett piss vad personen i entrén sa och tillslut tröttnade jag på att säga ”what?” och ”excuse me?” så jag beslutade för att släppa in personen. Och uppenbarligen beslutade jag mig för att släppa in personen med strofen: ”I press you up”.

Ursäkta? När jag la på insåg jag vad jag sagt och började fundera på när fan jag tappade all kunskap i engelska? ”I press you up”… mot vad? Väggen för att vrålhångla eller? Kände mig som en machoman som just sagt ”I press you up against the wall you dirty bitch and I will do naughty things with you that you can’t even imagine.”

tisdag 13 januari 2009

Polis, polis, potatisgris

För tillfället irrar SÄPO omkring på jobbet som några yra höns. De är oerhört seriösa och ser precis likadana ut trots deras olika åldrar. När de sedan räcker fram två visitkort som konstaterar att båda heter Bengt så blir det ju nästan lite löjligt.

Jag har svårt att ta myndigheter som tar sig på för stort allvar seriöst, så när jag gick där bakom de åtta säkerhetspoliserna kunde jag inte låta bli att tänka på hur de skulle reagera om jag nöp en av Bengtarna i röven.

Fy tusan vad nära det var att jag testade, men med risk för att bli portad från vår egen öppning av Märkesåret 1809 så passade jag på den. Att Bengtarna sedan inte hade så schyssta häckar var en annan femma.


måndag 12 januari 2009

Veckans Oskar

- Ska vi äta hjulbord på måndag? Då måste vi ju ha rullstolar.