Förbannade bönder

Har kommit över en inbjudan till ett kalas. En sån där tryckt på orange papper med clip art figurer placerade lite hur som helst över arket. Här ska ni få ta del av det rim som inbjudan består av:

Lördag 17/1 2009 ska vi rocka fett.

I åkerlänna bygdegård mellan halv sju och ett

Torgeirs spelar med värsta svänget

Kom ensam eller ta med hela gänget

Trerätters middag med soppa och filé

Efter desserten kommer alla lyckligt le

Flera lotterier och naturligtvis en bar

Köp en stänkare innan du dansgolvet i besittning tar

Klädsel är bra - kom hel och ren

Så glassar vi runt tills timmen är sen

Välkomna önskar vi skjutglada kvinns

Hoppas det blir en kväll alla minns

Det finns väldigt mycket som är anmärkningsvärt i denna text, men vad som får mig mest förundrad är det här med "skjutglada kvinns". Det är visst fruarna till ett jaktlag, men uttrycket misstolkas relativt lätt måste jag säga. Man måste fråga sig: Hur tänkte ni nu?

Hänga läpp

I lördags följde jag med John till akuten. Han hade vaknat upp på morgonen med en svullnad i läppen och det dröjde inte länge till dess storlek expanderade och hans fylliga läppar blivit tredubbelt så stora. Det såg ut som att han skaffat sig en prinskorv till underläpp. Jag skrattade gott då jag såg honom med den gigantiska munnen. Något så jävligt har jag inte skådat på länge. Jag kommer aldrig mer att vilja äta isterband efter den åsynen.

Väl på akuten så tågade John fram till damen bakom disken:
- Ja, det är väl rätt uppenbart varför jag är här, sa han medan kvinnan försökte att kontrollera sina smilband så gott hon förmådde.
- Alltså… Jag ÄR snyggare i verkligheten.
Kvinnan försökte nicka artigt och frågade efter Johns legitimation, började knappa på sin dator och lämnade sedan tillbaka ID-korten på nytt. John tog tillbaka kortet och slängde ett getöga på det.
- Ja, jag var väl inte så snygg där heller direkt, men jag ÄR det egentligen, sa han besviket.

Stackars Lille-John gav en ny betydelse till att hänga läpp.

The wrong way Ingemar

Så när man ligger där i fotmassagens 69:a ber jag snällt Ingemar att massera min vad. Han börjar varsamt klämma mig på hälsenan.
- Nej för tusan, vaden Ingemar, vaden.
- Vart fan sitter vaden då? utbrister Ingemar, här eller?
Så sitter han plötsligt och masserar min häl.

Jag frågade honom hur i helvete han skulle hitta en kvinnas klitoris om han inte ens vet vart vaden sitter. Skärpning!

The end of an era

I helgen kom en mustaschprydd bekant förbi. Han beklagade att han inte ägde någon motorsåg och lämnade sedan över ett paket innehållande en ny kabel till min förstärkare.


Slut på motorsågs-erotiken med andra ord.

Ingemars way of doin' it

Var hemma hos Ingemar och kollade på Lost ikväll när han utropar:
- Vi kör 69:an vettja!

Jag hade kunnat bli förvånad, chockad, förnärmad, men jag känner Ingemar och vet att ett sådant påstående inte betyder att vi ska idka några sexuella utbyten. Näe, 69:an för Ingemar betyder att vi slänger fötterna i varandras ansikten och simultant masserar den andres fötter.

Det må jag säga är ett trevligt sätt att tillfredsställa varandra på.

Kabeljäveln från helvetet

Min sladd mellan dator och förstärkare är helt jävla sepe! Den är glapp så lite nu och då bestämmer sig den för att utbrista BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ!!! Det är förbannat irriterande.

Ett exempel är när jag en kväll låg och försökte tänka ut en erotisk historia. Jag låg och filosoferade om en mustaschprydd man som stod i skogen med flanellskjorta och blåställ. Han klöv ved och såg så där karlakarlig ut som man bara kan iförd denna briljanta mundering. I min uppenbarelse vandrande jag förbi varpå han släpper sin yxa, hugger tag i mig för att tvinga ner mig på huggkubben. Man liksom förstår att det ska bli åka av, när det plötsligt låter BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ!!!

Ja, där kommer såklart sladdjäveln och förstör min fina fantasi, men det är nu man får bli lite innovativ…

Sa jag yxa? Jag menar motorsåg såklart!!! Och när jag går förbi den mustaschbeklädda mannen så tappar han sågen till marken så den ligger och surrar i blåbärsriset. Han fattar tag om mina armar, trycker upp mig mot en tall och sen… Ja, ni förstår nog resten av historien…

Efter detta insåg jag att kabeljäveln från helvetet inte var så illa som man kunnat tro. Motorsågs-erotik funkar det med.

Kungligheter och hövligheter

I fredags hade vi vernissage för vår utställning Dans över gränsen. President Hallonen, kulturministern och Kronprinsessan var på plats.

Vår löneadministratör hade med sig sin dotter Elin till utställningen som blev överlycklig när Reijo Kela gjorde ett performance där han slängde rosor omkring sig. Elin plockade upp rosorna och fick sig en fin bukett som hon sedan stolt stod och höll i handen under resten av kvällen.

När kronprinsessan och hovet gick förbi lilla Elin som höll rosfånget tätt intill sig så frågade en av grevinnorna om hon ville ge rosorna till Kronprinsessan.
- Nej! De är mina, sa Elin bestämt och tryckte dem till sig.
Inget krus där inte.

Tillslut lyckades vår löneadministratör övertala Elin att ge en av rosorna till Vickan och så småingom gav Elin med sig, sökte reda på den minsta och fulaste rosen och räckte över den med en butter min.