En solig söndag

Min kompis Simon sa en gång åt mig att han tyckte att det var sexigt med solmärken efter bikinin. Jag undrar just om han skulle tycka att jag var het just nu.

Efter en varm dag på Långholmen där jag råkade försjunka mig i en bok liggandes på rygg i några timmar så har jag nämligen skaffat mig bleka linjer efter bikinin. Inte bara linjer, jag är helt enkelt ersatt av en knallvit bikini när jag tar av mig mina ordinarie badkläder. Min nya vita bikini är omgiven av en kräftröd hud som svider och bultar. Uppenbarligen kan man dessutom skaffa sig bikiniränder i fejset, för där solglasögonen suttit är jag vit, resten av lejban är röd och näsan kämpar som bäst med att glöda hetast på kroppen. Jag tycker att Simon har en mystisk läggning, det här är inte det minsta vackert.

Och bättre blir det inte av att man spenderar kvällen hos Ingemar som tycker att det är skitkul att slåss med handflatorna på mina lår.

Singer songwriter

Jag har skrivit en ny låt. Den är tillägnad Ingemar och den går så här:

Du kan va en behååååå (peka på Ingemar)
Du kan va en trosa (peka på John)
Och jag kan va er tjej (vackra fina pop-poser och armar som illustrerar hur bra jag är)

Låten sätter sig på huvudet på nolltid. Det är numer omöjligt att tilltala Ingemar utan att kalla honom för en behå. Men jag tror han gillar’t!

Hög på hög

Som alla fina födelsedagsfestgäster beslutade jag mig för att förstöra Aksel och Johannas säng i fredags.

Det började med att vi diskuterade filmen The Wrestler. I samband med den diskussionen kom givetvis jag och Ingemar på den briljanta idén att vi skulle wrestlas. Det dröjde heller inte länge till Ingemar hade knäckt problematiken med hårt golv genom att föreslå att vi skulle ta matchen i Johanna och Aksels säng.

Det blev nacksving och hopp avslutandes med armbågar. Det var jag som skulle vinna. Jens stod vid sidan av sängen och väntade på att få hoppa in som en del ur mitt team. Jag klappade handen på honom så han fick byta av. Snart låg Jens på Ingemar som sprattlade med ben och armar. Jag tog sats och landade på båda två varpå jag vrålar till festsällskapet:

- BÖÖÖÖÖÖGHÖÖÖÖÖÖG!!!

Fyra pers till kom flygandes genom luften för att bilda denna böghög och sedan hördes ett brak – sängens ben gav vika för vår jättelika wrestliglek. Snopna och lite förlägna stod vi och tittade på den tillplattade sängen.

Sen fick värdparet fira Johannas födelsedag genom att skruva sängben. Ha den äran.

The wrong way Ingemar

Så när man ligger där i fotmassagens 69:a ber jag snällt Ingemar att massera min vad. Han börjar varsamt klämma mig på hälsenan.
- Nej för tusan, vaden Ingemar, vaden.
- Vart fan sitter vaden då? utbrister Ingemar, här eller?
Så sitter han plötsligt och masserar min häl.

Jag frågade honom hur i helvete han skulle hitta en kvinnas klitoris om han inte ens vet vart vaden sitter. Skärpning!

Ingemars way of doin' it

Var hemma hos Ingemar och kollade på Lost ikväll när han utropar:
- Vi kör 69:an vettja!

Jag hade kunnat bli förvånad, chockad, förnärmad, men jag känner Ingemar och vet att ett sådant påstående inte betyder att vi ska idka några sexuella utbyten. Näe, 69:an för Ingemar betyder att vi slänger fötterna i varandras ansikten och simultant masserar den andres fötter.

Det må jag säga är ett trevligt sätt att tillfredsställa varandra på.

Många giftemål är egenkärlek fördelad på två.

Ingemar är som en sambo jag inte har. Ja, det vill säga i den bemärkelsen att vi tjafsar på samma sätt som ett gammalt gift par. Det är oerhört infriande.

Exempel:

En kväll hemma i min lägenhet
Ingemar: Vart har du grytlapparna nånstans?
Jag: De hänger på en krok i städskåpet.
Ingemar irriterat: Varför har du grytlapparna i städskåpet?
Jag: För att jag vill det.
Ingemar ännu mer irriterat: Man kan inte ha grytlappar i städskåpet.
Jag småförbannad: Jag kan väl ha dom i städskåpet bäst jag vill?
Ingemar: Men man har dom inte DÄR!
Jag: Skit ner dig och dö, om jag vill ha dom i städskåpet så får jag väl ha dem där.

Ett helt vanligt gräl som berikar min och Ingemars vardag. Och han ger sig heller aldrig… Han ska alltid ha det sista ordet, så då hör man honom muttra för sig själv i köket:
- Jaha, men det är ju inte rätt…

Varför skulle jag behöva en karl när jag har Ingemar att skälla på emellan åt?

Tant Q och Kim på ungdomens bana

Igår kom min älskade Kim till mig för att spendera lördagen i vår anda. Så underbart! Jag har inte träffat henne på säkert ett halvår, så det var väl behövligt med en Kim-boost.

Efter några bärs traskade vi iväg till Ingemars releasefest på Broder Tuck. Det skulle bli black metal för hela slanten och vi kände oss grymt taggade, varpå vi ställde oss längst fram. Man måste ju supporta så gott man kan, och vi ansåg att tanterna gott kunde stå längst framme bland svettiga, headbangande karlar i sitt esse.

Vi tyckte att vi var lite fräna och vi försökte hänga med så gott vi kunde, stampade takt, nickade lite med huvudet och jag försökte mig till och med på att göra djävulstecknet, ångrade mig dock i samma sekund för att jag insåg att jag såg ut som ett fån. Trots detta blev jag faktiskt utsläpad i mitten av folkmassan av Aksel som tyckte vi skulle mosha, det tyckte jag också var en god idé, i en sekund, tills jag kände mig som en jubelidiot och sprang tillbaka till det trygga hörnet.

Här ska tilläggas att coolheten även var påtagbar då jag hade i uppgift att räcka Ingemar sin öl mellan varje låt. Det blev lite av ett hedersuppdrag att sträcka över den till honom när han growlade SAAAAATAAAAN och sedan spärrade ögonen i publiken. När bandet därefter spelade Panteras ”Fucking Hostile” så tyckte tanterna att de hade hittat hem. Vi kunde svängen och var ungdomar på nytt… ja ända till det blev fet-mosh på dansgolvet, nån trillade in i oss så att Q körde tantskriket ”OH”, en hel öl sprutade över mig och Kim, glaset krossades så att splitter flög över min bara rygg och blodet började sipprade fram. Vi blev tvungna att retirera. Kände oss lite skakade efter detta och flydde in på dass…

Nu var vi inte längre säkra på att vi kunde hantera denna coolhet. Vi kände oss lite krigsskadade och när vi sedan fann att vi låst in oss på toa så dog kaxigheten med ens. Jag satt mig på toalocket och skrek, Kim ryckte febrilt i handtaget… som givetvis lossnade, svetten bröt fram, vi skrattade och grät, ropade ut genom nyckelhålet tills dörren plötsligt gav med sig och vi tumlade ut bland alla hårdrockare.

Fy bubblan. Kim ojade sig och sa att lårbenshalsen inte klarade kvällens utmaning, hon ville nog helst krypa in i hennes inköpta matchande träningsoveraller hon och sambon köpt. Hade hon inte bestämt sig för husvagnssemester innan konserten så blev husvagn ett faktum efter kvällens upptåg.

FOTO: Soile Siirtola

Framtidsplaner

MSN konversation 8/11 kl. 11.16

GeishaQ säger:
min älskade... vet du vad jag gör?
jag har vart på biblioteket å bakar bullar med rullar i håret

Inky säger:
du har gått och blivit hemmafru?

GeishaQ säger:
japp, ska vi gifta oss?

Inky säger:
okej!

GeishaQ säger:
då ska du få bulle varje dag

Inky säger:
då blir jag ju tjock

GeishaQ säger:
det gör inget, du är ju gift

Inky säger:
men du vill väl inte ha en fet man?
jag vill inte ha en fet fru iaf

GeishaQ säger:
jag tänker ändå inte ligga med dig så du får va hur tjock du vill

Inky säger:
nä då vill jag inte gifta mig

GeishaQ säger:
meh vad fan!
va lite schysst, du får ju bullar.
du kan ju ha älskarinnor

Inky säger:
ja, du får leva med att jag är notoriskt otrogen

GeishaQ säger:
men deeet gör mig inget.
jag ska ju läsa tantsnusk å drömma om exotiska ynglingar.






Och om jag nu ska gifta mig med Ingemar så måste ni ju såklart stötta min man genom att rösta på hans band på hemsidan http://www.swedishmetalawards.com/. I vänstra hörnet kan man klicka för att nominera, där kan ni skriva bandet "The Ugly" under bästa nykomlingar. Supporta nu för fan!

Mästerkocken i stövlarna

Jag vet inte om matlagning är min kopp te.

I måndags hade jag sötingarna Ingemar och Johanna på middag för att bjuda på pasta. När Ingemar tagit en tugga frågade han mig om försiktigt om jag sköljt bladspenaten som var i pastasåsen. Jag hävdade bestämt att paketerad sallad redan var spolad. Detta var jag väldigt övertygad om… tills jag kastade in en tugga i munnen bara för att bemötas av en grusdusch.

Grysgryta är inget jag rekommenderar ”vår kokbok”.

Om allt vore som på tjuvlyssnat.se

Jag och Ingemar var på förhandsvisningen av ”låt den rätte komma in” arrangerat av tjuvlyssnat.se. Om jag och Ingemars samtal skulle ha hamnat på tjuvlyssnats sida så skulle det sett ut ungefär så här:

Biosalong, Stockholm

En kvinna ~25 kommer ner för trappen i biosalongen och sätter sig bredvid man ~25. I sin hand bär hon ett par servetter.
Kvinnan: Äh, det var så jäkla lång kö på toaletten så jag tog några servetter så kan jag kissa i fanta-flaskan när den är slut.
Mannen stirrar förvånat på kvinnan under några sekunder.
Kvinnan börjar skratta: Jag skämtar ju bara med dig fattar du väl.
Mannen: Åh, det enda jag tänkte var ”hur i helvete ska hon klara av att inte pissa utanför”.

Ops I did it again.

Plötsligt fick jag för mig att allt småhår i hårfästet var ivägen och skulle bort. Många vet att jag har en förkärlek till rakhyvlar och speciellt att låta dem arbeta vid panna så det fick helt enkelt bli så att jag följde mina impulser.

Dessvärre sa min impuls åt mig att raka bort större delen av mitt främre hår. Nu har jag ett såkallat löpande hårfäste. Både Johnny och Ingemar kan slänga sig i väggen.

Högtalare förstärker rösten men inte argumenten

Jag var lite överenergisk när jag hälsade på Ingemar häromdagen. Det resulterade i att jag var tvungen att krypa sexigt över hans diskbänk samtidigt som jag sjöng power ballader så falskt jag förmådde. Ingemar var måttligt road.

Hans gräns gick dock vid jordnöts-incidenten. Han var på väg till sitt kök med ryggen mot mig när jag plötsligt fick infallet att se om jag kanske kunde lapa upp snacksen med tungan direkt från skålen. Dessvärre vände sig Ingemar om precis när jag hade begravt min tunga bland nötterna. Det blev några ”vad fan” och ”men Geisha”. Jag försökte på något vis försvara mitt agerande, men insåg ganska snart att jag saknade goda argument för vad min tunga gjorde på samtliga jordnötter i skålen.

Ingemar sa att jag fick äta upp resten av nötterna själv.

Bakfyllesamtal med Ingemar

Ingemar: Nej vad fan, nu måste jag lägga på. Jag hör ju nån äcklig musik i bakgrunden, typ Ulf Lundell.

Jag: Nej nej, det är Eldkvarn.

Ingemar: Plura? Nu lägger jag på.

Klick!

Så här roligt var Ingemars hyss:

PS. ALLA som läser min blogg borde reveala sig själva genom att skriva en kommentar underskrivet sitt namn, så slipper jag vara nyfiken och klura på IP-nummer.

Man bör inte locka tandlösa tyranner till skratt

Ingemar gjorde ett bus för väldigt många månader sedan. Detta skämt fick honom att vika sig dubbel av skratt och sedan garva i cirkus tjugo minuter… Non stop. Detta hyss får honom fortfarande att fnissa hysteriskt när han väl tänker på sitt briljanta spratt. Han är så jäkla nöjd. Lite väl nöjd i jämförelse till vad detta upptåg egentligen hade för nivå.

Så här var det: Vi skulle käka tacos, jag hade lagt upp min mat på tallriken och när jag tittade bort för en sekund så passade Ingemar på att lägga flärpen från gräddfilpaketet ovanpå mitt matberg. Så kul var det. Är detta tillräckligt skoj för att herrn nästan ska kissa på sig av skratt ungefär ett år efter detta practical joke?