söndag 23 augusti 2009

Kärlekskrank

Just nu är jag hysteriskt kärlekskrank, så vansinnigt kär i herr John. Det ter sig i de löjligaste konstellationerna, allt verkar just nu påminna mig om honom. Igår kväll var det rena rama Johnhärvan på stan.

”Åååå titta den där killen i kön, han köper blå Camel precis som John, min fina John” (sen ska tilläggas att Johns rökning är hans absolut sämsta sida. Karln är näst intill opussbar om mornarna efter sin morgoncigg).

”Den här låten gillar John också. Det har han sagt. Guuuud vad jag saknar honom” (att han gillar låtjäveln beror förvisso bara på att jag hjärntvättat karln med Ryan Adams i hopp om att nån låt ska gå hem).

”Bloodshots! Det är ju min och Johns sprit som VI dricker tillsammans. Det skulle jag vilja göra nu – bli lite skrattigt berusad med John” (stämmer inte riktigt. John blir berusad, jag blir buren hem över axeln eftersom jag envisas med att jag minsann visst kan dricka minst lika mycket som John).

”Titta den där söta tjejen, henne skulle John gilla att se på. Han skulle tycka hon var snygg. Min fina John, henne hade jag velat visa” (och hade han suttit med mig och sett henne hade jag i själva verket varit förkrossad när han stirrade efter henne och jag hade genast börjat puta med både bröst och häck, helst mitt i nyllet på honom för att han inte skulle missa mig).

Ja… and on it goes. När blev jag patetiskt kärleksdrabbad? Jag ska ju vara en tuff brud i lyxförpackning. Det har Världens Bästa Moster Aina lärt mig. Och det VBMA lär ut till de sina, det är lag.

Just nu är jag inte så tuff, jag försöker muta min pojkvän hem till mig med marängswiss. För lyckas inte lyxförpackningen locka till sig herrn så har glass en fet chans till framgång.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Se där... du lyckades!
puss!

Johanna sa...

gullisar!