PMS

Det är mystiskt att jag aldrig kan fatta vad mina sinnestämningar beror på. Att jag på fullaste allvar tror att livet är över en si så där en gång i månaden.

Satt och läste gamla mail häromdagen. De var så vansinnigt fina att jag började gråta. Sen råkade jag gå förbi spegeln och såg hur ful jag var när jag grät, så då började jag böla ännu mer. Följde upp med ett avsnitt av Greys Anatomy… ja, ni kan ju gissa vad jag gjorde då… Lipade såklart. Jag var övertygad om att livet var över för fröken Q. Voj öde, död och plågor.

Igår fick jag mens… Livet var alltså inte över, jag skulle bara till att bli äcklig menshora för några dagar.