Sagan om bingen

Vaknade med ond bråd död i förra veckan. Det var voj öde och besvikelse med stort B.

Jag hade precis haft en ljuv dröm om Viggo Mortensen iförd hela Aragon-utstyrseln. Vi var i skogen och hade precis kommit undan några Orcher varpå jag skojade lite om att vi kanske borde knulla hela vägen till Midgård. Aragon tog mig dock på allvar och skulle ge mig some sweet love, times kanske femhundra. Han greppade tag om min nacke och kastade mig bakåt medan hans ljuva läppar närmade sig mina. Hans trånande blick, hans starka armar… Vad hör jag mig själv säga då? VAD HÖR JAG MITT DRÖM-JAG SÄGA DÅ?!

”Förlåt mig Aragon, det här kanske låter dumt. Jag vet att det här är en dröm, men det känns ändå inte rätt att ligga med dig. Andreas skulle bli så himla ledsen och jag vill inte såra honom. Jag hoppas att du förstår.”

Och visst fan förstod Aragon och fröken Q blev utan passionerad älskog i skogen med herrn i fråga. Kan mitt dröm-jag slampa till sig lite tack?! Det finns gränser för hur trogen man måste vara.

För övrigt undrar jag bara… varför mitt dröm-jag alltid agerar slinka när någon otroligt motbjudande karl bjuder upp till dans, men aldrig när de himmelska vill bite some ass?