De har setts tre gånger och nu vet hon!

Idag sa min systerdotter Noam att hon inte ville åka till Moster Q! När syrran frågade varför så berättade Noam att... "Andreas är där". Dumdumdumdumdidumdumdiddum (skräckinjagande musik följt av en knarrande dörr).

När syster försäkrat för Noam att den fasansfulle Andreas inte var hemma hos mig så gick det vägen att komma över, men med en diskussion som följde:

- Tycker inte du om Andreas?

- Nej!

- Men han är väl snäll?

- Nej!

Väl hemma hos mig stod Noam och stirrade, pekandes på sängen varpå hon upplyste oss med en darrande röst att "där brukar Andreas ligga... och läsa sagor". Kalla kårar gick längst våra ryggar. Hon hävdade bestämt att han även bodde i min lägenhet, när vi berättade att så inte var fallet så pekade hon in i grannens lya och sa att Andreas bodde där istället. Det är som om jag inte kommer undan hans ondska. Noam känner att den bor här. Onskan, syndigheten och illviljan.

Jag har en övertro på att barn kan se folks inre och undrar således vad det är Noam har fått korn på hos min pojkvän. Kanske ser hon inneboende aliens eller en satanistisk läggning? Kanske är det så enkelt att hon förfasas över hans oförmåga att planera eller outtröttliga anlag att retas. Vad mig angår så vill jag veta snarast, med risk för att kila stadigt med kirurgen ur Human Centipede, vill jag helst veta nu!