Lönnmord

Förra veckan var jag och badade med systerdotter Noam. Det var härligt att ligga i solen och njuta samt att svalka av sin varma kropp. Det skulle kunna ha varit ännu härligare om inte Noam hade slitit upp en stor luftmadrass som hon bad mig blåsa upp.

Jag blåste och blåste och trugade så att jag närapå svimmade, men tji fick jag, den verkade inte bli det minsta uppblåst. Men skam den som ger sig, man vill ju att barnen ska få leka i vattnet. Så jag kämpade på och till slut blev madrassen fylld med luft och Moster Q låg på sin filt och trodde sig skulle dö. Jag hade gjort det! Jag hade klarat det!

Då fiskar Noam upp en badring... som också skulle blåsas upp. Och två armpuffar - som ville bli luftfyllda. OCH två badbollar som OCKSÅ skulle blåsas i.

Jag tror inte att Noam hade packat sin väska själv. Jag tror hennes mor hade med detta illdåd att göra. Men att leja en lönnmördare förklädd till badsugen unge är bara elakt. Att ta död på någon genom blåsande tycks också ytterst brutalt. Så kära syster... nästa gång du blir sur och vill döda mig på grund av att jag skrivit något genant om dig i bloggen, vänligen gör the dirty work själv, och låt bli att använda dig av dina oskyldiga barn som inte förstår bättre.

Bästa systern i världen

Det är så himlade bra med storasyskon, de kan lära en nästan vad som helst. Min lärde mig hur man onanerar med dörrar.

Jag var väl i fyraårsåldern när syrran visade mig att man skulle gnugga. Hon sa att det kändes som att man var kissnödig. Så vi gnuggade. Ja, vi gnuggade i den grad att det så småningom kom ett brev hem från dagis där det stod: "Q onanerar öppet och ogenerat med dörrar". Och det tror väl jag det, att det var ogenerat, inte vet väl en fyraåring om att hon borde skämmas över att känna sig kissnödig.

Men till slut förbjöd mamma och pappa oss från att hänga på dörrarna. De sa att de blev sneda och gick sönder. Men syster, hon var en finurlig en, så hon visade mig hur man kunde göra på andra vis - hon lärde mig hur man gnuggade mot badkaret, benen på våra föräldrars säng, trappan, böcker... Ja, möjligheterna var oändliga. Syrran hon kunde minsann allt. Halleluja!

Jag försökte sprida läran om gnuggeri till Matilda, man vill ju dela med sig av underbara ting liksom. Jag hade privata lektioner för henne. Men hon fattade aldrig grejen. Och hur jag än försökte förklara, så kände hon sig aldrig "liksom lite kissnödig".

Men till slut sa mor och far ifrån igen. Nu hade jag visst blivit för gammal för att hänga på saker och ting. Sånt gjorde man bara när man var liten. Enligt mor så gjorde bara väldigt små barn sånt. Och jag ville ju inte bli tagen för en barnrumpa... så jag fick väl således lov att göra det i smyg. Men än idag, även om kanske inte gnuggandet sker mot morsans sängben, så måtte jag undra, kan man någonsin bli för stor för gnuggande av olika slag? Så jag vänder mig till dig Oh mighty syster och undrar därför - hur är det nu... hur gnuggar vi när åldern blivit trettio eller mer och hur ska vi gå vidare?

Och angående Matilda... så vet jag inte hur det gick. Men jag hoppas att hennes syster till slut tog sitt ansvar. För att gå omkring och inte känna sig kissnödig, det är inte alls godtagbart.

Storfiskar'n

Idag var jag och syrran med barnen och kollade in dance hall battle på stan. Mycket angenämt. På vägen hem blev det dock väldigt olyckligt - Noam tappade skon på tunnelbanans spår och tårarna sprutade hejvilt när hon klev på tuben i bara strumplästen.

Men vilken tur att Moster Q ville bli uppfinnare som barn och att takterna sitter i. Aftonen spenderade jag görandes ett fiskespö av finaste kvalitet. Ståltråd och klädgalge utgjorde ett metspö som fick följa med mig på en kvällsutflykt. Eftersom det finns en strömskena på 650 volt vid spåret så gjorde jag noga efterforskningar innan metandet påbörjades - jag ringde Henko på Gotland. När han sa "go" så gjorde jag som han sa och la mig på perrongen och började pimpla.

Jag har aldrig varit någon storfiskare. Aldrig fått en fisk i hela mitt liv. De vill helt enkelt inte nappa. Så tro på tusan jag blev förvånad när dojan högg på kroken vid första försöket. Så drog jag upp fångsten och stoppade den i väskan medan förvånat folk stirrade efter mig och mitt vackra spö.

Puppy Love

Jag följer Kära Elsas exempel och berättar om min första kärlek. Det är visst sånt man ska göra som bloggerska, enligt regler som Elsan har hittat.

Första kärleken var Ted Nilsson, idag är han brandman, då hade han synthtofs och mockasiner. Men lika kär var jag för det...

Jag var inte ensam om att vara djupt förälskad i Teddan, det var vi alla på dagis Torpet. Eftersom vi alla var så hiskeligt kära så blev det liksom en lång svans med brudar som jagade honom när vi lekte pussleken. Jag minns att jag tyckte att han var oförskämt snabb i benen.

På eftermiddagarna lekte vi knulla med kläderna på, och jag minns besvikelsen över att måsta ligga som en pinne på BP istället för på Tedda. Kimman hånlog alltid så nöjt när hon pinnade sig på Ted och svartsjukan växte i min arma kropp.

En dag tog jag mig mod och frågade den förbjudna frågan när vi stod och tvättade händerna innan lunchen:

- Får jag chans på dig? undrade jag och såg Ted Nilsson djupt i ögonen.

- Vad är chans? frågade han nyfiket.

- Jag vet inte, men min storasyster säger att man ska säga så när man är kär i någon.

Och än i dag har jag inte fått något svar, för inte visste jag väl att man skulle få ett ja eller nej och att det skulle innebära något. Allt jag visste var att man sa så, för det hade storasyster sagt, och hennes ord var ju uppenbarligen lag.

De har setts tre gånger och nu vet hon!

Idag sa min systerdotter Noam att hon inte ville åka till Moster Q! När syrran frågade varför så berättade Noam att... "Andreas är där". Dumdumdumdumdidumdumdiddum (skräckinjagande musik följt av en knarrande dörr).

När syster försäkrat för Noam att den fasansfulle Andreas inte var hemma hos mig så gick det vägen att komma över, men med en diskussion som följde:

- Tycker inte du om Andreas?

- Nej!

- Men han är väl snäll?

- Nej!

Väl hemma hos mig stod Noam och stirrade, pekandes på sängen varpå hon upplyste oss med en darrande röst att "där brukar Andreas ligga... och läsa sagor". Kalla kårar gick längst våra ryggar. Hon hävdade bestämt att han även bodde i min lägenhet, när vi berättade att så inte var fallet så pekade hon in i grannens lya och sa att Andreas bodde där istället. Det är som om jag inte kommer undan hans ondska. Noam känner att den bor här. Onskan, syndigheten och illviljan.

Jag har en övertro på att barn kan se folks inre och undrar således vad det är Noam har fått korn på hos min pojkvän. Kanske ser hon inneboende aliens eller en satanistisk läggning? Kanske är det så enkelt att hon förfasas över hans oförmåga att planera eller outtröttliga anlag att retas. Vad mig angår så vill jag veta snarast, med risk för att kila stadigt med kirurgen ur Human Centipede, vill jag helst veta nu!

Jamma på bebis

Härom kvällen ville inte min yngsta systerdotter sova. Hon låg och sprattlade och skrattade och gnällde och grät. Tillslut slängde syrran på sig selen och... ja, uppenbarligen ska man starta rockband när man vill att ungar ska somna. Rock n' Roll sis!

Sorry för att videon hamnat på sniskan.

Ra - Solkungen

Jag är i världsmetropolen Vännäs just nu, syrran är också här. Varje gång hon gått förbi mig ikväll har hon sagt "Vad färg du har fått i ansiktet". Jag fattar ingenting... Så till vida att inte "färg i ansiktet" betyder att man fått vändstekt panna och alkisnäsa. Föga vackert!

Lekfullt

Idag var jag, syrran och Noam i parken och lekte. Vi placerade oss i sandlådan för att bygga kaka och ett annat barn satt inte långt ifrån och härjade med en spade.

Det dröjde inte lång tid innan sand började vina åt vårt håll. Jag fick en dusch över hela min handväska varpå vi snällt bad barnet att slänga sanden åt ett annat håll. Det funkade ju bra... i ca en minut.

Snart började ungen medvetet med ett ondskefullt uttryck att hiva sand mot oss igen. Och trots mina menande blickar upphörde inte duscharna. Ungen var rödhårig, ful och inom kort låg han/hon/det bland topp fem på min hatlista. Jävla preventivmedel!

När sen ungen började grina och visade sig heta Kosmos så var saken klar. Ungen toppade hatlistan och gick segrande ut som nummer ett. Galonisar bar den också. Fy fan säger jag bara.

Och för övrigt... Kosmos? På riktigt?!

Konspirationer bakom min rygg

Jag känner mig en aningen förd bakom ljuset, jag känner mig lurad – det är min syster och Matilda som konspirerar mot mig. Hittade rena rama bedrägeriet på facebook, det var bara tur att jag snubblade över det. Nu vet jag i varje fall att de två damerna inte är att lita på. Som bestraffning hänger jag ut deras konversation till allmän beskådning:

Syster: Grattis på födelsedagen! Hoppas den varit strålande!

Matilda: Tack! Japp det vart den i samma stund som din söster sjöng det finaste hon kunde i ekomicken.

Syster: Du har inte så höga krav mao? :)

Matilda: nope. :)

Jag fattar ingenting. Här har man övat och övat inför Idol 2010 och sen får man den här skiten tryckt upp i ansiktet. Jag säger ju att världen är upp-och-ner-vänd.

Dofter juletid

Jag och syrran satt på ett café i Umeå under julen. Där hade även en fet man med ohygglig svettproduktion placerat sig. Jag kände inte mycket, ty jag var bedövad av mina egna spritångor, men systra mi, som är gravid, plågades vilt av mannens odör.

När vår kära mor kom för att hämta oss så fick hon också ta del av den ljuva doft som upptog de närmare 120 kvadratmeter på fiket. Hon ryggade tillbaka något och satte handen för munnen. Sen ställde min mamma sig och stirrade genom rummet på mannen. Medan hon gjorde detta så började hon hulka… högt! (det är inte för intet jag har lätt för att kräkas, det har jag så snällt ärvt av morsan).

Efter ett tag bytte svettgubben plats och satt sig i ett annat rum. Konstigt tyckte mamma, varför byta rum bara så där? Jag upplyste henne som hastigast att inte alla människor föredrog att bli betraktade under kväljningar.

Genier filosoferar

Syster: Har ni någonsin fjärtat natten så att ni väckt er själva?

Jag: Eh... nej!

Elin J från Teg: Alltså mina fisar låter inte så högt, de luktar mest.

Syster: Ja, men jag menar ju det... att man vaknar av att det luktar så jävligt.

Elin J från Teg: I så fall... Eh... nej!

Bild på syrran och min systerdotter

Se så snopen lilla Noam blir när hon inser att hennes morsa glömt ta av henne blöjan innan hon kastade sig i poolen.


Klicka för större bild.

Filmpremiär

En ny rulle utspelar sig på min haka – Return of the acne 3. Det är en mastodontfilm som pågått sedan i torsdags och den börjar bli både långtråkig och irriterande. Den började någonstans i mungipan för att sedan löpa amok längst hela hakpartiet. Numer är två tredjedelar av underkäken täckt av varbölder som kan skrämma slag på vilken hjärtsviktande individ som helst. Som toppen på verket har en inombordning placerat sig mitt på hakan, den gör ont och går inte få fatt att klämma. För att fira detta har jag bestämt mig för en favorit i repris, ett foto vi sent kommer att glömma – syrrans inombording i näsborren.



You know you love me sister!

Här kommer Pippi Långstrump

Igår var jag på Junibacken med min syster och systerdotter. Jag tänker inte skriva om att jag inte vågade åka sagotåget, jag tänker skriva om min systerdotters stora fascination för vagnar.

Redan utanför Junibacken fann min systerdotter, Noam, en vagn som hon försökte få med sig in. Hennes tråkiga morsa tillät såklart inte detta utan haffade med sig Noam med ursäkten att vagnen inte var hennes.

När syrran sprang på dass för att lägga en korv blev jag in charge för min systerdotter. Jag trodde först att det skulle barka åt helvetet då Noam snörde iväg efter sin mor som en liten pil, med mig hack i häl. På vägen mot toaletterna hann dock Noam bli distraherad av dylika ting… till och med en vagn… eller nja… vagn och vagn, men den gick att rulla och det ville systerdottern gärna göra. Hon tog tag i vagnen och började knuffa på allt vad hon hade, men det gick si så där. Jag ville ju dock inte vara som hennes tråkig morsa så Noam fick helt enkelt stå och knuffa på vagnen… eller nja… vagnen och vagnen… rullstolen. Rullstolen som bar upp en rullstolsburen kvinna. Men som sagt, man vill ju inte vara en tråkmorsa så jag säger det funka och tittade därför åt ett annat håll medan Noam lyckades styra iväg den rullstolsburna kvinnan från Pippilångstrump-skivorna hon hade tänkt köpa.

Kvinnan behövde ju lära sig att växa upp någon gång och skippa Lindgrens sånger så jag tänker mig att jag gjorde en god gärning.

En handfull syster

Syrran drack öl i lördags. Då fick jag sms.

"E John engsdan frused?"

Jaså? Ni förstår heller inte Systerfullska? Översättningen var visst "E John kvar på eaststreet?"

Syster borde supa oftare...

Alla som någonsin gått barfota i en barnkammare hatar lego

Att vara lillasyster är ungefär detsamma som att bli förnedrad och kastad åt vargarna. Ja, åtminstone när man var barn och ville leka som de stora barnen.

Syrran sa en dag åt mig att jag skulle sätta mig i legolådan och pissa. Klart att jag passade på denna dumma uppgift, så dum var ju inte ens en femårig Q. Jag förstod mycket väl att morsan skulle gå i taket om jag pinkade på legot. Men när då syrran sätter sig i lådan och gör kissljud med munnen, ja då tror man ju såklart att hon i själva verket kissar i lådan, och man vill ju inte vara sämre, klart man ska vara som de stora barnen.

Jag pissade alltså i lådan varpå syrran skriker högt:
- Maaaaaaaaammaaaaa, Q kissade på leeeeeegot!

Skitsyster!

Lillskiten

Idag lyckades jag tappa mitt passerkort i toaletten… EFTER att jag använt klosetten.

Jag ville muntra upp Josef så jag berättade historien. Han sa att det inte var någon fara, att jag kunde få ett nytt kort. När jag då förtäljde att det inte alls behövdes, utan att jag hade fiskat upp kortet så förändrades hans ansiktsuttryck hastigt. Han började vrida och vända på sig, ansiktet knycklade samman och äckel-ljud började välla upp från hans mun.

Jag försökte förklara för honom att det inte var någon fara, att kortet balanserat på toapapperet och att mina korvar är små som harlortar varvid kortet och bajset aldrig möts. Men den taktiken fungerade inte alls. Då började hans vråla, slå sig för öronen och snurra på stolen som en annan idiot. Han var inte alls intresserad av formen på min skit. Konstigt tycker jag… Syrran visar alltid ett brinnande intresse och ringer mig ibland för att berätta om det senaste fyndet hon sett på dass.

Jag antar att alla människor är olika.

GeishaQ tar hem vinst igen

Jag verkar mest gå plus av mina sattyg. Förra veckan var det mitt brukande av alkohol som gav vinst, den här veckan min aggressivitet som barn. Jag fick två fribiljetter av tjuvlyssnat.se till "Låt den rätte komma in" pga min motivering:

"Jag tycker definitivt att jag ska få gå då jag som barn agerade vampyr av bästa slag. Morsan blev av med långfingernageln, syrran fick sår på tårna och farsan… näe, farsan vågade jag faktiskt inte alls bita. Han blev så arg då."

Syskonkärlek

Min syster har ringt mig vid två tillfällen idag och sjungit Telitubbies-låten. Eftersom jag har haft sjukt mycket att göra och stressat hela dagen så har jag ännu inte riktigt förstått varför hon trodde att jag ville höra låten. Hon verkade dock så jävla glad när hon sjöng att jag har lät henne hållas. Jag tvivlar dock på att syrrans version låter bättre än den som spelas på tv. Hon sätter nämligen inte en enda ton rätt.

Så seriöst… Falsksjungandes Telitubbies-låt klockan halv nio på morgonen? Det finns gränser för vad man kan utsätta sin syster för.

Noam blir så lugn och harmonisk i min närhet...

...Tenderar dessutom att lämna fläckar av dregel på samtliga delar av min kropp som ska smakas på. Upplevelsen Noam inkluderar dessutom märken då damen gillar att massera ögon samt slita i munnen. Bered dig på att vilja göra göra en mildare lobotomering efter en kväll lyssnandes på konstant joller och trummande små händer. Noam försöker dock hjälpa dig med självmordsplanerna emellan åt genom en plågsam kvävning. Den gas hon använder sig är helt naturlig, men dödlig, och härstammar från hennes blöjklädda bak.

FOTO: Syrran