Vattenfestival

Nu regnar det som attans ute. Bara att tacka å ta emot, blommorna på min uteplats, som jag ständigt glömmer att vattna, blir extra lyckliga en kväll som denna. Och i denna fuktiga väderlek kan jag inte låta bli att minnas min barndomsgranne Hans-Erik. För när det regnade på Torpgatan där jag växte upp så brukade han dra på sig gummistövlarna och traska ut med kalsonger, ställa sig mitt på ängen, och låta regnet ösa ner över honom. Han brukade säga till oss barn att han hade sin egen vattenfestival. Det tyckte jag alltid lät så festligt!

Funderade på att göra detsamma ikväll, men hejdade mig då detta kanske var ok i åttiotalets Norrland, men mindre charmigt i Enskededalens centrum. Jag skulle troligast bli tagen för en sjuk blottare och åka in i finkan kvickare än en höna skiter. Så då bloggar jag istället och drömmer om att äga ett par galoscher som kunde matcha mina underkläder.