A Girls got to do what a Girls got to do

Igår skulle jag köpa 20st solstolar. Eftersom ingen på jobbet hade tid att hjälpa mig så skickade teknikerna iväg mig med en pirra och en rem till Clas Ohlson, det skulle funka finfint, lovade de, och off for jag.

Redan inne på affären anade jag oråd. 20 stolar visade sig vara väldigt många stolar, och att trava dem var heller inte så enkelt, speciellt inte med en rem som inte ens räckte halvvägs runt ekipaget. Tre gånger blev det dominio med stolhelvetet som flög ut längst golvet. Nyfikna blickar och ett mycket hjälpsamt butiksbiträde. Så hjälpsam att när vi efter fyrtiofem minuter surrat fast skiten på pirran så undrade han om han kanske skulle gå med mig till jobbet. Jag skulle ha nappat på det förslaget, men envis som jag är så tackade jag artigt nej.

Det var inte så smart... Ena hjulet hade nämligen punka och lasset vägde över hundra kilo. Innan jag hade tagit mig ut ur butiken hade jag redan dragit ner halva deras skyltning. Ta sen den packningen och prova gå ner för Drottninggatan en het dag i juni så är katastrofen som gjord. Aldrig har så många människor skrattat åt mig, hejat efter mig eller sprungit ur min väg med sådan hänsyn. Fram stånkade Q prunkande i svett med ett berg av stolar som lilla huvvet kikade fram bakom. Jag sköt på för kung och fosterland och använde HELA kroppen för att få åbäket att röra sig centimeter för centimeter framåt. Blickade överlägset mot folk med barnvagn och tänkte att jag troligtvis kommer att reinkarneras som Tarzan.

Vid ett övergångsställe lite mer än halvvägs kom dock Jesus him self, vår tekniker Fred, och räddade mig. Då hade hela pirran trillat framlänges mitt på vägen medan grön gubbe slog om till röd, och där stod jag och försökte hiva tillbaka pirran på sina hjul utan större framgång. Bilarna väntade tålmodigt på mig. Eloge till dem.

Men jag är efter denna upplevelse en vetskap rikare - om det finns ett helvete så består det i att dra en punkterad pirra längst Drottninggatan en varm dag i juni.