Hur blidde det nu med trådgår'n?

Det har fullkommligen vällt in kommentarer och mail om hur det gick med växtligheten på min uteplats. Alla undrar hur det har gått. Om blommorna överlevt sommaren eller ej och hur det är med fröken Qs gröna fingrar egentligen.

Nä, skämt å sido så måtte mina läsare vara sämst på att ge kommentarer för det är tyst som graven och ingen, förutom möjligtvis syrran, Kajsa å Matilda, kommenterar på mina inlägg. Men det skiter väl jag i. Jag tänker att ni i själva verket ligger sömnlösa om natten och undrar hur det gick med mina blommor och därför ska jag stilla ert sinne och förtälja hur det gick.

Några lila blommor, som jag inte kan namnet på, har fått belgian blue och har börjat ta över halva uteplatsen. De är knappast vackra nu när buketterna ser ut som träd, men de frodas ju åtminstone. Bättre än min ampel som verkar övervattnad, den är död, men skam den som ger sig - jag fortsätter vattna och hoppas på smärre mirakel. En blomma av hundratals är fortfarande gul och den lilla gulingen är mitt sista hopp.

Dillen dog med omedelbar verkan. De andra kryddorna lever faktiskt. Men jag vette fan vad jag ska ha dem till. Om nån gillar persilja så är ni välkommen på bete i min trädgård.

Sen var det de där pagáaaaanerna, eller vad de hette. Ni vet, lådan som såg ut som att en smärre våldtäkt dragit fram, min största rabatt. Ja, det gick ju tyvärr som befarat. Efter ett tag visste jag inte vad som var blomma och vad som var ogräs, så när jag väl började slita så kom hela skiten upp. Och inte var det bara blommorna som kom upp... nä, där kom även GRÅSUGGORNA!!! Och jag som trodde att det kriget var över och att jag hade segrat. Tji fick jag!

Jag har inte gröna fingrar, snarare bruna lillfingernaglar och det beror på att jag trycker snusen på plats med lillfingret.