Förra veckan var jag och badade med systerdotter Noam. Det var härligt att ligga i solen och njuta samt att svalka av sin varma kropp. Det skulle kunna ha varit ännu härligare om inte Noam hade slitit upp en stor luftmadrass som hon bad mig blåsa upp.
Jag blåste och blåste och trugade så att jag närapå svimmade, men tji fick jag, den verkade inte bli det minsta uppblåst. Men skam den som ger sig, man vill ju att barnen ska få leka i vattnet. Så jag kämpade på och till slut blev madrassen fylld med luft och Moster Q låg på sin filt och trodde sig skulle dö. Jag hade gjort det! Jag hade klarat det!
Då fiskar Noam upp en badring... som också skulle blåsas upp. Och två armpuffar - som ville bli luftfyllda. OCH två badbollar som OCKSÅ skulle blåsas i.
Jag tror inte att Noam hade packat sin väska själv. Jag tror hennes mor hade med detta illdåd att göra. Men att leja en lönnmördare förklädd till badsugen unge är bara elakt. Att ta död på någon genom blåsande tycks också ytterst brutalt. Så kära syster... nästa gång du blir sur och vill döda mig på grund av att jag skrivit något genant om dig i bloggen, vänligen gör the dirty work själv, och låt bli att använda dig av dina oskyldiga barn som inte förstår bättre.
Det är så himlade bra med storasyskon, de kan lära en nästan vad som helst. Min lärde mig hur man onanerar med dörrar.
Jag var väl i fyraårsåldern när syrran visade mig att man skulle gnugga. Hon sa att det kändes som att man var kissnödig. Så vi gnuggade. Ja, vi gnuggade i den grad att det så småningom kom ett brev hem från dagis där det stod: "Q onanerar öppet och ogenerat med dörrar". Och det tror väl jag det, att det var ogenerat, inte vet väl en fyraåring om att hon borde skämmas över att känna sig kissnödig.
Men till slut förbjöd mamma och pappa oss från att hänga på dörrarna. De sa att de blev sneda och gick sönder. Men syster, hon var en finurlig en, så hon visade mig hur man kunde göra på andra vis - hon lärde mig hur man gnuggade mot badkaret, benen på våra föräldrars säng, trappan, böcker... Ja, möjligheterna var oändliga. Syrran hon kunde minsann allt. Halleluja!
Jag försökte sprida läran om gnuggeri till Matilda, man vill ju dela med sig av underbara ting liksom. Jag hade privata lektioner för henne. Men hon fattade aldrig grejen. Och hur jag än försökte förklara, så kände hon sig aldrig "liksom lite kissnödig".
Men till slut sa mor och far ifrån igen. Nu hade jag visst blivit för gammal för att hänga på saker och ting. Sånt gjorde man bara när man var liten. Enligt mor så gjorde bara väldigt små barn sånt. Och jag ville ju inte bli tagen för en barnrumpa... så jag fick väl således lov att göra det i smyg. Men än idag, även om kanske inte gnuggandet sker mot morsans sängben, så måtte jag undra, kan man någonsin bli för stor för gnuggande av olika slag? Så jag vänder mig till dig Oh mighty syster och undrar därför - hur är det nu... hur gnuggar vi när åldern blivit trettio eller mer och hur ska vi gå vidare?
Och angående Matilda... så vet jag inte hur det gick. Men jag hoppas att hennes syster till slut tog sitt ansvar. För att gå omkring och inte känna sig kissnödig, det är inte alls godtagbart.
Ikväll har jag suttit och matat dokumentärer om Disney och läst blogginlägg om ämnet. Man blir föga förvånad över vad där står... som vanligt. Men när det kommer till galna kommentarer som försvarar Disney så tappar jag hakan.
"Fast Skönheten och Odjuret handlar om insidan och att de blir kär i varandras personligheter."
Ahhh, du menar Odjuret som tar Belle ifrån sin familj, låser in henne i ett slott, tvingar henne kvar och ryter åt henne dagarna i ända? Härligt! Ja, om man väntar ut det så blir uppenbarligen alla män snälla till slut, så härda lite våld och skrik, då visar det sig säkert så småningom att han är en prins under ytan.
"Men Pocahontas då? Det har alltid varit min favorit."
Mmmm... det är jättefint att hon höll ett tal om naturen och andarna för alla vita män som ville ta hennes land. För då vände dessa karlar helt sonika om och drog hem igen... för det var precis så det gick till... det skriver varenda indian under.
"Men Ariel är faktiskt jättekär i prinsen och att kärleken övervinner allt kan inte vara fult!"
Nä, men att Ariel ger upp sin röst för att ändra sin kropp och få ben så hon kan träffa en snubbe som knappt vet vem hon är, det är rätt sjukt. Att han dessutom blir kåt på henne trots att han bara vet hur hon ser ut är också ganska problematisk. Framför allt när man enligt Disney inte behöver tillåtelse från bruden om man är man och vill ha lite rajtantajtan. En liten sångrad för er: Yes, you want her
Look at her, you know you do
It’s possible she wants you, too
There is one way to ask her
It don’t take a word Not a single word
Go on and kiss the girl
Det är framför allt många som hävdar att de aaaabsoluuuut inte påverkats av filmerna trots att de sett dem som barn. Some insight please. Jag kan fortfarande, efter trettio jordsnurr, få för mig att jag vill springa runt på ängar med ett sidenband knutet runt midjan, trallandes på nån melodi medan spetsarna flyger för vinden. Nu har jag dock nått den ringa åldern som får mig att inse att sidenband troligtvis passar bättre på morsans gardiner, att jag sjunger otroligt falskt och att kjoltyg med spets förmodligen skulle göra att jag snubblade och föll pladask på ängjäveln som visade sig vara sumpmark. Men tyvärr är inte barn lika kloka som jag.
Inlägg
