Kåt-tanters visa

Ikväll cyklade jag trött till Sickla för ett kvällsdopp med Andreas och Andy. Jag var sur någe så jääävulscht. I själva verket orkade jag inte cykla dit och jag gruvade mig inför den långa uppförsbacken på väg hem. Jag var så grinig att jag med hängande läpp var tvungen att sjunga "så här gör Grin-Olle var han går, och var han sitter och var han står..." under hela cykelturen. Det var helt enkelt fasligt synd om mig.

Men det är nu berättelsen vänder och blir något av en solskenshistoria. Den där backen var inte så pjåkig när allt kom omkring. Speciellt inte om man lutade sig lite framåt på sadeln och lät den guppiga grusvägen göra jobbet åt en. Man kan säga... att backen var ganska angenäm. Åtminstone för de nedre regionerna.

Och tro min förvåning när jag efter doppet stod på bryggan och tre kalsongmodeller till karlar dyker upp från liksom ingenstans. De hade visst simmat från stranden några hundra meter bort och stod nu framför en ögonflackande Q som försökte få på sig sina trosor under handduken. Koncentrationen var inte riktigt som den brukar.

Jag försökte göra subtila gester till min pojkvän för att han skulle se dessa gudomligheter uppståndna ur vattnet, men han hade för länge sen gått bort från bryggan och kvar stod jag med ett sånt där fånigt flin som inte går att tvätta bort. Ni vet precis det vilket leende jag menar, när man ska se helt jävla oberörd ut, fast i själva verket har mungiporna fastnat vid öronen på en medan kinderna blir rosenröda.

På väg hem så studsade jag liksom fram. Funderade på att ta en extra tur nedför den där underbara backen. Och så sjöng jag tyst för mig själv "så här gör kåt-tanter var de går, och var de sitter och var de står, så får jag lov, så får jag lov, att sjunga kåt-tanters visa."

Det blev en ganska trevlig afton trots allt.

Lönnmord

Förra veckan var jag och badade med systerdotter Noam. Det var härligt att ligga i solen och njuta samt att svalka av sin varma kropp. Det skulle kunna ha varit ännu härligare om inte Noam hade slitit upp en stor luftmadrass som hon bad mig blåsa upp.

Jag blåste och blåste och trugade så att jag närapå svimmade, men tji fick jag, den verkade inte bli det minsta uppblåst. Men skam den som ger sig, man vill ju att barnen ska få leka i vattnet. Så jag kämpade på och till slut blev madrassen fylld med luft och Moster Q låg på sin filt och trodde sig skulle dö. Jag hade gjort det! Jag hade klarat det!

Då fiskar Noam upp en badring... som också skulle blåsas upp. Och två armpuffar - som ville bli luftfyllda. OCH två badbollar som OCKSÅ skulle blåsas i.

Jag tror inte att Noam hade packat sin väska själv. Jag tror hennes mor hade med detta illdåd att göra. Men att leja en lönnmördare förklädd till badsugen unge är bara elakt. Att ta död på någon genom blåsande tycks också ytterst brutalt. Så kära syster... nästa gång du blir sur och vill döda mig på grund av att jag skrivit något genant om dig i bloggen, vänligen gör the dirty work själv, och låt bli att använda dig av dina oskyldiga barn som inte förstår bättre.

Trallvänligt

När jag var var barn så sjöng jag i kyrkkören, och där fick man alltid sjunga så trevliga och upplyftande saker. Som den här käcka låten till exempel:

"Ensam i det mörka, bland soldater, övergiven,
inga vänner, bara vapen glänser,
ångest, rädsla, förtvivlan, varför, varför, varför"

Under den senaste veckan som gräsänka har jag av oförklarliga skäl gått runt och nynnat på denna härliga bit.

Glad midsommar

Det firar vi med Lina Neidestams underbara Zelda.

Följ min blogg med Bloglovin

Nä men...

Öppnade mitt kylskåp och hittade den här potäten som hade ett ovanligt önskemål.

Andreas är trött på att jag alltid har gammal mat i mitt kylskåp, han tar till de radikala metoderna för att motverka detta.

Bästa systern i världen

Det är så himlade bra med storasyskon, de kan lära en nästan vad som helst. Min lärde mig hur man onanerar med dörrar.

Jag var väl i fyraårsåldern när syrran visade mig att man skulle gnugga. Hon sa att det kändes som att man var kissnödig. Så vi gnuggade. Ja, vi gnuggade i den grad att det så småningom kom ett brev hem från dagis där det stod: "Q onanerar öppet och ogenerat med dörrar". Och det tror väl jag det, att det var ogenerat, inte vet väl en fyraåring om att hon borde skämmas över att känna sig kissnödig.

Men till slut förbjöd mamma och pappa oss från att hänga på dörrarna. De sa att de blev sneda och gick sönder. Men syster, hon var en finurlig en, så hon visade mig hur man kunde göra på andra vis - hon lärde mig hur man gnuggade mot badkaret, benen på våra föräldrars säng, trappan, böcker... Ja, möjligheterna var oändliga. Syrran hon kunde minsann allt. Halleluja!

Jag försökte sprida läran om gnuggeri till Matilda, man vill ju dela med sig av underbara ting liksom. Jag hade privata lektioner för henne. Men hon fattade aldrig grejen. Och hur jag än försökte förklara, så kände hon sig aldrig "liksom lite kissnödig".

Men till slut sa mor och far ifrån igen. Nu hade jag visst blivit för gammal för att hänga på saker och ting. Sånt gjorde man bara när man var liten. Enligt mor så gjorde bara väldigt små barn sånt. Och jag ville ju inte bli tagen för en barnrumpa... så jag fick väl således lov att göra det i smyg. Men än idag, även om kanske inte gnuggandet sker mot morsans sängben, så måtte jag undra, kan man någonsin bli för stor för gnuggande av olika slag? Så jag vänder mig till dig Oh mighty syster och undrar därför - hur är det nu... hur gnuggar vi när åldern blivit trettio eller mer och hur ska vi gå vidare?

Och angående Matilda... så vet jag inte hur det gick. Men jag hoppas att hennes syster till slut tog sitt ansvar. För att gå omkring och inte känna sig kissnödig, det är inte alls godtagbart.