Inlägg
Imorse var jag på cellprovtagning. Det är som att kliva rakt in i Ankeborg.
Att ha på sig halsduk och höstjacka men vara bar på underkroppen får mig att känna mig som Kalle Anka. Det vill säga otroligt fånig, klantig och ful. För att balansera min klädsel något behöll jag sockorna på när jag hoppade upp i gynstolen. På något sätt skulle detta få mig att känna mig mindre besläktad med änder… tills jag kom på att Joakim Von Anka har damasker på sig. Då kände jag mig som en snål och girig surgubbe med plastskenor i fittan.
torsdag 13 oktober 2011
måndag 10 oktober 2011
En god anledning att dumpa en karl
Eftersom jag är sjuk idag har jag ägnat mig åt att läsa gamla dagböcker från år 2000/2001. Jag kan konstatera att jag var fasligt rädd för kärlek i mina yngre år och att jag hade alltid en god anledning till att sluta träffa pojkar jag råkat snubbla över.
Den absolut bästa orsaken till uppbrott måste ha varit mot Stefan från Alingsås. Han blev dumpad för att han lyssnade på Roxette. I dagboken så funderar jag huruvida det skulle kunna fungera mellan oss om jag brände hans skivor på bål, men kommer fram till att vetskapen om hans musiksmak nog fördärvat vår eventuella framtid ihop.
Nu var det inte så att Stefan gick runt och nanninannade "She's got the look" eller ville ta mig på nån "Joyride" lite häran och däran. Om sanningen ska fram så märkte jag aldrig ens att han hade en förkärlek till Per Gessle, men ÄNDÅ, jag visste ju, och det faktumet skulle jag aldrig glömma.
Jag står fan fortfarande fast vid att det är en god anledning att lämna någon för. Jag skulle än idag inte riskera att vakna till "Dressed for Success" en tidig söndagsmorgon. Och vad skulle hända om ens respektive plötsligt lät sig inspireras av Pers frisyr?
Den absolut bästa orsaken till uppbrott måste ha varit mot Stefan från Alingsås. Han blev dumpad för att han lyssnade på Roxette. I dagboken så funderar jag huruvida det skulle kunna fungera mellan oss om jag brände hans skivor på bål, men kommer fram till att vetskapen om hans musiksmak nog fördärvat vår eventuella framtid ihop.
Nu var det inte så att Stefan gick runt och nanninannade "She's got the look" eller ville ta mig på nån "Joyride" lite häran och däran. Om sanningen ska fram så märkte jag aldrig ens att han hade en förkärlek till Per Gessle, men ÄNDÅ, jag visste ju, och det faktumet skulle jag aldrig glömma.
Jag står fan fortfarande fast vid att det är en god anledning att lämna någon för. Jag skulle än idag inte riskera att vakna till "Dressed for Success" en tidig söndagsmorgon. Och vad skulle hända om ens respektive plötsligt lät sig inspireras av Pers frisyr?
söndag 9 oktober 2011
Fart-Woman to your rescue
När jag i fredags promenerade från ett externt möte så gick jag på Drottninggatan. Plötsligt kom en motbjudande lukt jag inte kan beskriva som annat än fjärt - fast gånger 1000.
Människor inom 50 meters radie började dyka ner i deras jackkragar, hålla för näsan och grimasera åt odören som smugit sig fram på gatan. Det var ett kollektivt äckel som spred sig över Stockholms shoppingcenter. Stanken var outhärdlig.
Till detta hör att jag precis råkat släppa mig.
Ni kan tro min förvåning när jag såg resultatet. Hoppet i mig steg skyhögt. Jag tänkte "Äntligen, äntligen har jag hittat min superkraft, och den är förövrigt som klippt och skuren för mig". Att jag skulle kunna verksamma som ett biologiskt vapen har aldrig tidigare slagit mig men insikten fick mig att känna mig oövervinnerlig.
Denna tidigare okända resurs inom mig kommer kunna komma väl till pass vid mången situationer. Aldrig mer ska jag tveka att gå hem om natten. Ty vem vill våldta den kvinna som sipprar gas från ändtarmen men sån sting att människor inom hundra meter viker sig dubbla av förfäran?
Jag planerar någon form av superhjältekostym, fast med hål för röven för uppnå maximal effekt. Sedan ska jag skaffa en flyganordning och sväva fram över Stockholms parker och mörka gränder för att gasa ner eventuella förövare.
Jag visste väl att det skulle finnas en mening med min existens också.
Människor inom 50 meters radie började dyka ner i deras jackkragar, hålla för näsan och grimasera åt odören som smugit sig fram på gatan. Det var ett kollektivt äckel som spred sig över Stockholms shoppingcenter. Stanken var outhärdlig.
Till detta hör att jag precis råkat släppa mig.
Ni kan tro min förvåning när jag såg resultatet. Hoppet i mig steg skyhögt. Jag tänkte "Äntligen, äntligen har jag hittat min superkraft, och den är förövrigt som klippt och skuren för mig". Att jag skulle kunna verksamma som ett biologiskt vapen har aldrig tidigare slagit mig men insikten fick mig att känna mig oövervinnerlig.
Denna tidigare okända resurs inom mig kommer kunna komma väl till pass vid mången situationer. Aldrig mer ska jag tveka att gå hem om natten. Ty vem vill våldta den kvinna som sipprar gas från ändtarmen men sån sting att människor inom hundra meter viker sig dubbla av förfäran?
Jag planerar någon form av superhjältekostym, fast med hål för röven för uppnå maximal effekt. Sedan ska jag skaffa en flyganordning och sväva fram över Stockholms parker och mörka gränder för att gasa ner eventuella förövare.
Jag visste väl att det skulle finnas en mening med min existens också.
måndag 3 oktober 2011
She's got the look
Efter att ha fått mängder med frågor om hur man får stilen "Saturday Catwalk" så kommer här ett officiellt inlägg för att jag inte ska drunkna i mail. Följ instruktionerna nedan så kan just DU få looken.
Vi börjar nedifrån och arbetar oss uppåt:
1. Låna pojkväns eller annan närstående persons för stora dojor så att du får till det rätta haltandet. Tänk gangsta! Du ska liksom släpa dig fram, något som dessutom framhäver dina kurvor och linjer på ett ypperligt sätt.
2. Byxorna är högkvalitativ vintage och finns inte att få fatt på, så det är lika bra att du ger upp. Dessa kommer nämligen från min systers första pojkvän Fredrik som spelade hockey på 90-talet. Därefter har de nötts på ett unikt sätt som uppstått från att jag använder byxorna när jag är bakfull. Slitningen ligger framför allt över knäna och har uppstått från upprepade tillfällen då jag tillbett porslinsguden i badrummet.
3. Det är otroligt viktigt att byxorna är lösa i midjan så de kan hänga på höften. Det här är det lilla extra som faktiskt skapar hela looken. Som du kan se i videon så ska byxorna ha hasat ned så pass att man kan se trosorna samt ljumskarna. Lite hud är aldrig fel, men sparsamt, för vi vill ju lämna lite åt fantasin.
4. Tuttarna ska hänga lösa och skumpa fritt under tröjan, helst slå ordentligt och kanske vifta åt både höger och vänster. Tyvärr är min byst något för liten för att uppnå full effekt, men tänk skördetröska.
5. Tissarna täcks av en tröja man sovit i. Tyget får rätt struktur av att ha spenderat några nätter i sängen och du behöver heller inte vara orolig över doften som följer med toppen - den är nämligen en del av själva stylingen. Tröjan jag bär har jag fått låna från min goda vän Emilie. Jag lånade den för några år sedan och då var den i ett annat skick än vad den är idag, men jag anar att hon kommer bli överlycklig när hon får tillbaka tröjan. Nu med nya trendiga hål och en modern passform. I kind of kicked ass out of that T-shirt.
6. Valfri jacka kan användas till denna look. Ni behöver inte ens tänka på att matcha, men don't go helt bananas här, kom ihåg att ni trots allt är ladies och att ni ska klä er därefter. Åter igen - använd gärna videon för att inspireras.
7. Handskarna är inte så originella som först kan tros. Dessa har jag hittat på Plantagen, men ni kan säkert hitta dem i diverse byggvaruhus. OBS! Handskarna avtages vid middag och placeras i knäet.
8. Frisyren är relativt ofixad faktiskt. Den kan du enkelt få till genom allehanda aktivitet. Själv har jag precis klippt min rosenbuske och låtit taggarna i busken göra jobbet åt mig. Det ger både ett avslappnat och coolt intryck.
Stort lycka till där ute! Vi ses på lördag i klubblivets vimmel!
Vi börjar nedifrån och arbetar oss uppåt:
1. Låna pojkväns eller annan närstående persons för stora dojor så att du får till det rätta haltandet. Tänk gangsta! Du ska liksom släpa dig fram, något som dessutom framhäver dina kurvor och linjer på ett ypperligt sätt.
2. Byxorna är högkvalitativ vintage och finns inte att få fatt på, så det är lika bra att du ger upp. Dessa kommer nämligen från min systers första pojkvän Fredrik som spelade hockey på 90-talet. Därefter har de nötts på ett unikt sätt som uppstått från att jag använder byxorna när jag är bakfull. Slitningen ligger framför allt över knäna och har uppstått från upprepade tillfällen då jag tillbett porslinsguden i badrummet.
3. Det är otroligt viktigt att byxorna är lösa i midjan så de kan hänga på höften. Det här är det lilla extra som faktiskt skapar hela looken. Som du kan se i videon så ska byxorna ha hasat ned så pass att man kan se trosorna samt ljumskarna. Lite hud är aldrig fel, men sparsamt, för vi vill ju lämna lite åt fantasin.
4. Tuttarna ska hänga lösa och skumpa fritt under tröjan, helst slå ordentligt och kanske vifta åt både höger och vänster. Tyvärr är min byst något för liten för att uppnå full effekt, men tänk skördetröska.
5. Tissarna täcks av en tröja man sovit i. Tyget får rätt struktur av att ha spenderat några nätter i sängen och du behöver heller inte vara orolig över doften som följer med toppen - den är nämligen en del av själva stylingen. Tröjan jag bär har jag fått låna från min goda vän Emilie. Jag lånade den för några år sedan och då var den i ett annat skick än vad den är idag, men jag anar att hon kommer bli överlycklig när hon får tillbaka tröjan. Nu med nya trendiga hål och en modern passform. I kind of kicked ass out of that T-shirt.
6. Valfri jacka kan användas till denna look. Ni behöver inte ens tänka på att matcha, men don't go helt bananas här, kom ihåg att ni trots allt är ladies och att ni ska klä er därefter. Åter igen - använd gärna videon för att inspireras.
7. Handskarna är inte så originella som först kan tros. Dessa har jag hittat på Plantagen, men ni kan säkert hitta dem i diverse byggvaruhus. OBS! Handskarna avtages vid middag och placeras i knäet.
8. Frisyren är relativt ofixad faktiskt. Den kan du enkelt få till genom allehanda aktivitet. Själv har jag precis klippt min rosenbuske och låtit taggarna i busken göra jobbet åt mig. Det ger både ett avslappnat och coolt intryck.
Stort lycka till där ute! Vi ses på lördag i klubblivets vimmel!
lördag 1 oktober 2011
Saturday catwalk
När jag gled ut i grannskapet iförd min lördags-outfit så stannade inte bara bilarna för mig, hundarna stirrade oavvänt och barn började gråta. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - det är jag som är den nya trendsättaren! Det blir inte hetare än så här.
tisdag 27 september 2011
Den bruna ringen... men inte den ringen.
Härom dagen stod jag på toaletten och tvättade händerna när jag fick syn på mitt eget nylle i spegeln. Nå, mitt fejs har jag sett förr, men den bruna ringen runt min mush piercing hade jag aldrig tidigare beskådat.
Jag insåg rätt snart att den bruna cirkeln gick att tvätta bort varpå detta ledde till en stilla undran - var kom detta kransliknande ting ifrån och vad i helvetet gjorde denna på min överläpp?
Polletten trillade ner ganska fort. Det är alltså saften från mitt snus som pressats ut ur hålet i min överläpp och lagt sig som ett sekret kring mitt piercing smycke. Jävligt hett!
Jag funderar på att lansera den här nya attiraljen till nästa fashion weekend. Och jag kan inte misslyckas!
Jag visste väl hela tiden att jag var en trendsättare. Det handlar bara om att vara först ut.
Jag insåg rätt snart att den bruna cirkeln gick att tvätta bort varpå detta ledde till en stilla undran - var kom detta kransliknande ting ifrån och vad i helvetet gjorde denna på min överläpp?
Polletten trillade ner ganska fort. Det är alltså saften från mitt snus som pressats ut ur hålet i min överläpp och lagt sig som ett sekret kring mitt piercing smycke. Jävligt hett!
Jag funderar på att lansera den här nya attiraljen till nästa fashion weekend. Och jag kan inte misslyckas!
Jag visste väl hela tiden att jag var en trendsättare. Det handlar bara om att vara först ut.
måndag 26 september 2011
Livet är en cirkus
Igår var jag på cirkus. Det var precis som när jag var barn. Och då menar jag inte själva upplevelsen, utan att allt i relation till cirkus verkar ha avstannat i en värld på 80-talet.
Allra bäst tyckte jag om magikern med hockeyfrilla. Han var från Ukraina och hade matchat sin frippa med en välodlad mustasch, uppknäppt skjorta och glitterbrallor. Han liksom gled fram i manegen och framstod som en riktig charmör där han slet av sin assistent klädesplagg efter klädesplagg för att ersätta hennes outfit med än den ena paljettutstyrseln än den andra. Behöver jag förtälja att hans assistent hade crepat hår? I pannan hade hon en stor stämpel där det stod öststatsbrutta.
Jag var även imponerad av fotjonglören. Hon använde scrunchy, något jag trodde var utdött och inte gick att få fatt på sedan 2000-talets början. Men dra på trissor att hon lyckats få fatt på en. Hennes permanent slog fan den penten jag fick av farmors frisör när jag gick i åttan.
Men det som var mest häpnadsväckande under showen var när cirkusdirektören vrålade ”Grande Finale” och okänd kvinna i finklänning kom ut i manegen och stapplande började sjunga en sång – jävligt falskt. Hon hade tagit på sig strassörhängena kvällen till ära och hon kom av sig i sången lite nu och då, sen snubblade hon till när hon skulle göra sorti och ställde sig på sidan av direktören lite ursäktande. Mysteriet tätnade, vem var denna kvinna och varför i hela fridens dagar fick hon avsluta den fenomenala cirkusshow jag nyss bevittnat?
Det visade sig att hon var direktörens fru. Klart att hon skulle få göra the Grande Finale. Men jag tyckte inte riktigt hon höll måttet. Inte om man jämför med hockeyfrillans färdigheter.
Allra bäst tyckte jag om magikern med hockeyfrilla. Han var från Ukraina och hade matchat sin frippa med en välodlad mustasch, uppknäppt skjorta och glitterbrallor. Han liksom gled fram i manegen och framstod som en riktig charmör där han slet av sin assistent klädesplagg efter klädesplagg för att ersätta hennes outfit med än den ena paljettutstyrseln än den andra. Behöver jag förtälja att hans assistent hade crepat hår? I pannan hade hon en stor stämpel där det stod öststatsbrutta.
Jag var även imponerad av fotjonglören. Hon använde scrunchy, något jag trodde var utdött och inte gick att få fatt på sedan 2000-talets början. Men dra på trissor att hon lyckats få fatt på en. Hennes permanent slog fan den penten jag fick av farmors frisör när jag gick i åttan.
Men det som var mest häpnadsväckande under showen var när cirkusdirektören vrålade ”Grande Finale” och okänd kvinna i finklänning kom ut i manegen och stapplande började sjunga en sång – jävligt falskt. Hon hade tagit på sig strassörhängena kvällen till ära och hon kom av sig i sången lite nu och då, sen snubblade hon till när hon skulle göra sorti och ställde sig på sidan av direktören lite ursäktande. Mysteriet tätnade, vem var denna kvinna och varför i hela fridens dagar fick hon avsluta den fenomenala cirkusshow jag nyss bevittnat?
Det visade sig att hon var direktörens fru. Klart att hon skulle få göra the Grande Finale. Men jag tyckte inte riktigt hon höll måttet. Inte om man jämför med hockeyfrillans färdigheter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)