Q - den perfekta förebilden

På tal om Emil i Lönneberga…

När jag gick i gymnasiet så var jag med i en musikal som hette ”Astrid Lindgrens värld”. Där spelade jag såklart Emil då min danslärare tyckte att jag var både blond och busig. Med andra ord fick jag jäkta runt på scenen, jagad av pappa Anton, med en jäkla soppskål på skallen. Föreställningen spelades för skolklasser runt om i västerbotten.

Efter ett framträdande i Umeå så satt jag på baksidan av teatern och tog mig en cigg. Plötsligt dyker en lågstadieklass upp bakom hörnet.

- Kolla fröken!!! Emil röker, utbrister ett barn och pekar förskräckt på mig.

Näe, jag är nog ingen bra förebild och kommer heller aldrig att bli.