Äpplet faller inte långt bort från trädet

Min far har alltid varit en lustig kuf. Han var mannen som fick syrrans killpolare att förskräckt gömma sig i garderoben då han klev över tröskeln. Pappa är mannen som vevar ner rutan för att skrika åt sina polare ”Screw you motherfuckers”, när han gasar runt med bilen i samhället. Han är dessutom killen som beslutade sig för att putta ner min tvåårige kusin i en pool för att se om han flöt. Jag kan härmed meddela att min kusin André sjönk som en sten.

En sommar när jag åkte upp till samhällets folkfest så stötte jag samman med min gamla barndomsvän Simon. Han stod på festlighetens marknad och sålde renkorv om jag inte minns helt fel. Vi stod och bytte några ord när Simon utbrister:
- Fan Q, din farsa är ju mannen!
- Ursäkta? frågar jag försiktigt då jag aldrig sett min far som mannen med stort M.
- Har du träffat honom idag?
- Nej…
- Jo, han traskade precis förbi här i skinnbrallor, bar överkropp och en bandana på huvudet.

Vad fan svarar man på det? Blek i ansiktet ringde jag upp farsan för att se vart han höll hus och varför i helvete han förstörde mitt goda rykte. När jag fann honom i öltältet satt han mycket riktigt i den beskrivna munderingen.

Det är tur man inte ärvt sin fars klädsmak i varje fall.