Trist trast

Jag har så tråkigt, så tråkigt, åh gudarna ska veta hur tråkigt jag har.

Andreas har varit sjuk tre kvällar i rad och inte får man förnöja sig det minsta. Här erbjuder jag mig att göra cabaret, hittar på roliga lekar, sjunger det vackraste jag kan och föreslår dylika aktiviteter som skulle glädja nästan vem som helst. Men tro på fan att han inte är road. Han säger bara att han är sjuk och inte orkar.

Men tristast är nog ändå att han tagit patent på att vara ynklig. När Andreas är liten måste jag vara stor och stark och den rollen är jag inte alls förtjust i om kvällarna. Då vill jag kräla ihop till en ostbåge i knäet på honom och ligga där och spinna till jag är så trött att jag somnar.

Ja, gud bevare mig, jag har så tråkigt, så tråkigt.

God Q

Idag är det MIN dag! Som min gamla polare Patrik brukar säga… ”Jesus är den ständiga tvåan i skuggan av dig käre vän.”

För folk må tro att det är Jesufödelse som får oss att frossa i godsaker och shopping, men ack så fel de har. Vad gemene man inte vet är att innan år 1981 så firade man inte jul med gåvor och mat… inte alls. Då ägnade man sig åt korsfästning och tortyr hela julaftonskvällen. Tacka fan för att dagens samhälle blivit bättre. Och allt på grund av att min lilla stjärt tittade ut ur morsans sköte på dopparedagen.

Jag har en enorm respekt för min dag. Jag kommer aldrig sluta att fira den, men det här året har en dam bestämt sig för att göra allt för att förstöra den. Jag vet inte hur länge hon planerat sin kupp, men jag måste erkänna att den är briljant och hon har givetvis förstört min födelsedagsmorgon.

Det är min systerdotter Noam som gått i alians med min mor. Magsjukan står för dörren och än så länge har Noam kastat ur sig välling, blåbär och dylikt på både övervåning, vardagsrum, toalett och kök. Detta har resulterat i att alla mina vänner vägrar mitt tårtkalas och jag ser hur ungjäveln skrattar inombords. Hon är djävulen själv. Jesus mot Satan helt enkelt. Gott mot ont.

Nu ska jag sätta mig och tänka ut hur jag ska förstöra hennes tvåårsdag. Kanske bryta höftbenet så att jag får all uppmärksamhet eller svimma av blodsockerfall rakt på hennes tårta. 1-0 till Noam än så länge, men vänta bara. The battle has just begun.

Merry Q-mas!

Kräk och galla

Igår låg jag i framstupa sidoläge hela dagen. Till en början beskyllde jag Emils 30-årsfest och drinkarna som flödade. Men när klockan började krypa mot 20, och jag fortfarande inte fått i mig en bit mat eller vatten utan att kasta upp, så började jag ana oråd.

Jag låg länge och väl och kände på skallen om jag kanske gjort en klassiker och fått hjärnskakning på nytt, men utan bulor eller något minne av en sådan händelse så försköt jag den tesen ganska fort. När jag klockan 22 fortfarande tillbad porslinguden så var jag övertygad om att jag blivit sjuk. Kanske var det baconsjukan som slagit till. Klockan 23:20 drog jag den sista kräken för dagen och bestämde mig för att sova bort skiten. Men attans om man inte vaknade upp med samma illamående denna ljuva morgon också.

Eftersom jag inte kan komma på någon som kan ha smittat mig med kräksjuka så tror jag att det är något helt annat som bidragit med detta konstanta illamående. Det var faktiskt så att jag under skrivande stund av förra blogginlägget lyssnade till Bryan Adams bara för att försäkra mig om att det verkligen var så dåligt som jag minns det. Låten Heaven var inte bara dålig, den var fruktansvärd och hulkanden började uppstå redan då. Med andra ord är denna tvådagars vigsel till spya en bieffekt av Bryans hesa flåsande i en mikrofon.

Jag säger bara never again!

Q goes Gunnar

Jag har varit rätt sjuk på sistone. Snorig, hostig och jävlig. Man kan lugnt säga att jag är bättre nu, dessvärre framstår jag som betydligt sämre.

Anledningen är troligtvis min whiskeyfrukost i lördags och den följande konsertupplevelsen som fick mig att behöva skrika hela kvällen. Att natten avslutades på alla fyra vid scenkanten kan också tagit energin av mig.

Jag låter efter lördagens eskapader som en grogghagga. Whiskeyrösten dånar över jobbets lokaler, dels på grund av att jag har lock för öronen och inte hör hur högt jag pratar, dels för att rösten är okontrollerbar och dundrar som min mosters man Gunnars röst. Jag kan ana att hårutväxt kan komma att gro ur öron och näsa vilken sekund som helst.

När det ringde på jobbtelefonen imorse så ursäktade sig konsulten som ringde för hon trodde att hon väckt mig. Jag vill påpeka att jag knappast sover på jobbet. Sen har i princip samtliga anställda vid Danscentrum mobbat mig under dagen för min grova stämma. Mina kollegor behandlar mig som en kemisk farsot och vill att jag ska gå hem. Jag vill poängtera att jag känner mig relativt frisk men att belåningen av Gunnars röst verkar haunta mig och har ett obehagligt inflytande på min omvärld.

Sick shit!

Jag är sjuk, så igår kom jag på den briljanta idén att jag skulle kurera mig själv – med tigerbalsam på näsa och bihålor. Det var mindre skönt. Kan jämföras med den gången jag lagade mat med piri-piri.

Då stod jag och delade de små torkade rackarna med fingrarna för att sedan studsa in i duschen för en snabbtvätt. När jag kom till de nedre regionerna så brände det till rätt fint. Det kändes ungefär som om någon galning kastat batterisyra på stackars muttan. Detta svidande gick heller inte över i första taget.

Ingemar tyckte jag skulle doppa musen i filmjölk. Det tyckte jag lät oerhört kinky - så jag avstod.