När Q skaffade sig en kille

Det har varit mycket frågor om karlar sedan jag kom till Norrland. Alla är nyfikna på om jag inte funnit min prins ännu, sedan kommer de där hundögonen när man förklarar att det inte finns någon sådan i mitt liv.

Nu har det dock kommit sig som så, att jag ikväll funnit mig en kille. Han är inte bara charmig och söt, han får mig att skratta som en tok. Det är som om han inte får nog av mig, han ska bestämt pussas hela tiden och drar i mig som om han vore besatt. Han frågade mig om vi inte skulle gå upp på mitt rum och jag frågade nyfiket vad vi skulle göra där, då viskade han i mitt öra:
- Vi ska pussas!

Ja, kärleken spirar, och mitt kusinbarn Leon deklarerade betstämt att om två veckor, när han fyller fem, då ska han flytta ihop med mig i Stockholm.

Så gick det till när Q fick sig en sambo.

Smedens barn räds inte av gnistor

Dagen innan jag skulle åka hem till Stockholm så tittade jag förbi pappa för att hämta en gigantisk resväska som han ville ge bort. På väg från pappa tänkte jag att jag skulle spela mina kusinbarn ett spratt så jag släpade med mig min resväska till dem och ställde mig vid deras sida där de låg i sandlådan och gjorde något vi senare kom att kalla chilitårta.

- Jaha barn, jag hade tänk att ni skulle hoppa ner i den här väskan så kan jag ta med er hem till Stockholm.

Lilla Leon och Nathalie tittade frågande på mig. Jag fortsatte att berätta att de fick nog om plats båda två och att det bara tog nio timmar varpå jag sedan skulle jag packa upp dem.

- Men vi ska ju bada, utbrast barnen.

Jag funderade ett tag men sa sedan:

- Men om jag häller ner lite vatten i resväskan så kan ni väl ligga och plaska där inne medan vi åker? Vi kör liksom två flugor i en smäll.

Det blev inte så… Men Leon frågade mig vart jag skulle ta vägen och jag berättade att jag först skulle in till Umeå och hälsa på några kompisar och sedan skulle jag till Stockholm.

- Ja, men när du varit färdigt i Stockholm så kan du väl komma hit så kan vi mörda någon.

Tycker jag låter som en utomordentlig plan.

Jag undrar just vem som hade roligast åt leken

Jag hälsade på mina kusinbarn och då kan man alltid räkna med att det blir fart och fläkt. Vi klädde ut oss. Lilla Leon var stålmannen, hans vän var en pirat och jag var en riddare. Leon tvingade på mig ett par järnhandskar och två samurajsvärd sedan klämde jag mig in i hans lilla brynja som precis täckte tuttarna på mig.

Jag berättade för barnen om det otäcka monstret Anton som bodde mittemot så vi bestämde oss genast för att döda honom. Vi utrustade oss med vapen nog att få ner detta ruskiga odjur sedan smög vi ljudlöst mot Antons gård. Leon vågade inte hoppa ner från staketet så jag fick hjälpa honom med mina stenhårda järnhandskar, alla superhjältar kan ju faktiskt inte allt.

Men besvikelsen blev stor då vi insåg att besten hade flytt fältet och inte var där. Han måste hört ryktas om våra briljanta planer. Vi la om vår strategi och gav oss på farfar Nisse (morbror Nisse). När han väl öppnade dörren, intet ont anade, så stack vi kniven i honom så många gånger att han föll till marken med ett vrål. Vi segrade och sprang hem lyckligt skrikande på grund av vår framgång.

Sen orkar inte tant mer utan måste ta en rökpaus. Och när tant röker får barnen inte vistas i närheten. Tänk så behagligt.