Inte igen!!!

Fan, nu har han gjort det igen! Späckis har smugglat sig med tvätten för han var badsugen. Jag vet inte hur många gånger jag har berättat för honom att han är för gammal för att bada, att hans fysik inte håller för det, men ÄNDÅ ska han med sina knaggliga höftben åla sig ner i vittvätten för en tur i maskinen.

Nu ligger han ju där, med inälvorna hängandes ut ur struphuvudet, snurrar fram och tillbaka, ojar sig och ångrar sig. Jag vågar inte ens tänka på vilket blodbad det kommer att bli när centrifugen drar igång... Och när man talar om trollen... nu hör jag hur maskinen ökar tempot. Jag blundar, håller för öronen och drar en bön till Allah, Tor och Shiva. Skona honom Jesus, skona honom.

It's ALIVE!!!

Jag är otroligt tacksam för alla kondoleanser de senaste två dagarna. Folk har ringt, skrivit inlägg, mailat mig, skickat sms och kommit med matformar av olika slag till mitt hem. Näe... Det där sista var ljug. Ingen mat har burits hem till mig, men eftersom de alltid gör så i amerikansk film så ville jag hemskt gärna skiva det.

Men jag ska inte hålla er på halster mer. Det är nämligen så att Späckis kommer att överleva. Hans inälvor gick att åter pressa ner i hans skinn, och om än njuren hamnade på helt fel plats så verkar Späckhuggaren må relativt bra. Nu väntar han bara på att Dr Q ska sy ihop honom. Han har dessutom bett om en hårtransplantion. De sista fjunen rök nämligen under gårdagens trauma och Späckis har alltid haft lite dåligt självförtroende vad gäller hans hårväxt.

Vi andas med andra ord ut. Tackar Allah, Gud, Tor, Shiva och alla andra överjordiska makter för detta mirakel. Det var med en obotlig lycka jag kröp ner bredvid min gröna sambo igår kväll. Slutet gott, allting gott.

Av stoppning är du kommen, och till stoppning skall du åter bli

Det finns dock en man i mitt liv – Späckhuggaren. Det är mitt gosedjur som jag haft sedan jag var sex år gammal och han har funnits vid min sida i vått och torrt om än i skiftande tyger då han blivit söndergosad vid fler än ett tillfälle.

Igår låg jag och samtalade med Späckis för att förbereda honom inför morgondagen. Eftersom jag har haft vinterkräksjukan har jag varit tvungen att tvätta alla sängkläder, handdukar, kläder osv. Nu låg jag och försökte lugnt förklara för Späckis att han också var tvungen att tvättas. Han hatar verkligen detta, dels för att han vant av sig vatten och dels för att det skedde en olycka för några år sedan när Kajsa och Monica lurade in honom i tvättmaskinen och sen torktumlaren.

Han var alltså varnad imorse när jag försiktigt la in honom i min tvättmaskin och långsamt strök Späckis på huvudet för att lugna. Jag sa att allt skulle gå fint, men han tittade ändå på mig skeptiskt med sina knappögon. Han såg vemodig, ledsen och rädd ut så jag valde att gå ut ur badrummet efter att jag slagit på maskinen. Jag klarade inte av att se hans ledsna uppsyn, så jag vände helt enkelt ryggen till.

När jag åter kom in i badrummet fick jag till min förfäran syn på något hemskt! Späckis hade slitits i stycken. Hela hans inälvor var utspridda i tvättmaskinen och skumpade runt i tumlaren. Jag skrek förfärat rakt ut, kastade mig ner på knä och bankade hårt på glasrutan till maskinen. Så satt jag där och såg Späckhuggaren långsamt dö framför mina ögon. Tyna bort till ett inte medan paniken spred sig i min kropp… och inget kunde jag göra, maskinen bara gick runt, runt, runt och jag kunde höra Späckis ta sina sista andetag och jämra sig tyst medan han fick kallsupar och svalde vatten.

Det var med en stor sorg jag gick till jobbet i morse.