Inlägg
Jag är otroligt tacksam för alla kondoleanser de senaste två dagarna. Folk har ringt, skrivit inlägg, mailat mig, skickat sms och kommit med matformar av olika slag till mitt hem. Näe... Det där sista var ljug. Ingen mat har burits hem till mig, men eftersom de alltid gör så i amerikansk film så ville jag hemskt gärna skiva det.
Men jag ska inte hålla er på halster mer. Det är nämligen så att Späckis kommer att överleva. Hans inälvor gick att åter pressa ner i hans skinn, och om än njuren hamnade på helt fel plats så verkar Späckhuggaren må relativt bra. Nu väntar han bara på att Dr Q ska sy ihop honom. Han har dessutom bett om en hårtransplantion. De sista fjunen rök nämligen under gårdagens trauma och Späckis har alltid haft lite dåligt självförtroende vad gäller hans hårväxt.
Vi andas med andra ord ut. Tackar Allah, Gud, Tor, Shiva och alla andra överjordiska makter för detta mirakel. Det var med en obotlig lycka jag kröp ner bredvid min gröna sambo igår kväll. Slutet gott, allting gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du glömde tacka vodoogumman jag anlitade. Skönt att höra at han mår bra, dock. Jag har voltaren hemma, som han kan få, ifall det smärtar lite efter operationen.
Och kanske kan Späckis få "afro" nu när han ändå ska få nytt hår?
Åh guschelov!
Jag låg sömnlös hela natten och vred mig av oro.
Det är hög tid att späckis får afro.
Sweet love of God!
Har ni någonsin sett en späckhuggare med afro? Näe, det duger inte! Och hör sen!
Det har verkligen blivit religiöst tema på den här bloggen på sista tiden...
Nej, har inte sett en späckhuggare med afro tidigare, men hade dock aldrig heller sett en med knappögon och grönt skinn innan jag mötte (läs tillverkade) Späckis.
:)
Jävlar i mig. Han ger sig ju aldrig!!!
Kajsa: Hohoho, du kan nog lita på att Späckis överlever så länge jag finns vid liv.
Skicka en kommentar