Inlägg
Jag: Ska du ha pirran eller ska jag köra ner den i källaren igen?
Oskar: Jag vet inte riktigt, det känns så pirrigt.
söndag 15 mars 2009
onsdag 11 mars 2009
Varmt välkommen hem
Ikväll kom jag hem till ett dukat bord med hemlagad mat. I lägenheten stod tända ljus och på bordet en blomkvast till mig. Kimman stod och hade diskat i köket och välkomnade mig hem.
Jag tänker nu att en karl inte är att tänka på, det är en kuvad hemmafru jag behöver. En sådan som putsar mina skor och häller upp en gin och tonic åt mig om kvällen. Alternativt att jag gör ett partnerbyte och Kims pojkvän får en mustaschklädd älskare i utbyte mot sin hemmafru. Ja, så får det bli.
Jag tänker nu att en karl inte är att tänka på, det är en kuvad hemmafru jag behöver. En sådan som putsar mina skor och häller upp en gin och tonic åt mig om kvällen. Alternativt att jag gör ett partnerbyte och Kims pojkvän får en mustaschklädd älskare i utbyte mot sin hemmafru. Ja, så får det bli.
tisdag 10 mars 2009
Q ska köpa lya
I mitt hyreshus pågår en ombildning. Eller rättare sagt, det har varit hundratals möten och det verkar mest som att vi alla står och stampar. Men hur som helst… dessa möten, dessa fantastiska möten.
Vi samlas i vår otroligt fula festlokal på gården för att få information om ombildningen, det är såklart vi intresserade som sitter placerade på stolar i det knallgula rummet. Vid dörren står dock en mindre skara människor, alltid samma tre bittra människor.
Jag kallar dem för Svenska Bostäders fanklubb och de är helt jävla sjuka i huvudet. Deras livsuppgift tycks vara att ställa dumma frågor och dra ut på mötet så länge som möjligt genom att ifrågasätta allt våra konsulter säger. Gärna genom att upprört gasta så det flyger saliv från deras bitska käftar. Helst undrar de saker som vi fått svar på minst hundra gånger, men de tycks vara senila eller förståndshandikappade att de inte greppar detta.
Den ena motståndskärringen sitter säkerligen på minst 14 katter i sin lya och jag förundras över att hon bär en pin som det står ”I love hyresrätt” på. Med denna på bröstet drar hon paralleller till saker hon läst i tidningen som knappast har den minsta relevans, och bakom henne står en aggressiv gubbe som muttrar. Han skakar ofta på huvudet och jag hamnade i en vild argumentation med tjurskallen till gubbe vid ett möte.
Uppenbarligen tror denna lilla skara att bank och konsulter mer än gärna gör en affär de skulle gå i förlust på att göra. Bank och konsult är helt enkelt ute efter att dra oss vid näsan. Nej, hyresrätt och svenska bostäder ska det vara minsann, att motståndarna sedan har en lång lista på saker som måste åtgärdas som aldrig svenska bostäder tar itu med är en annan femma. Denna milslånga lista används istället som argument till varför konsulternas budget är ohållbar.
Jag måste fråga mig, vem i helvete ligger kattanten med på svenska bostäder som gör att hon så gladeligen försvarar denna ruttna förening? Jag antar att älskaren måste vara sjukt jävla bra i sängen så jag ber härmed om kontaktuppgifter till denna Don Juan för att förgylla mina singelvänners liv.
Vi samlas i vår otroligt fula festlokal på gården för att få information om ombildningen, det är såklart vi intresserade som sitter placerade på stolar i det knallgula rummet. Vid dörren står dock en mindre skara människor, alltid samma tre bittra människor.
Jag kallar dem för Svenska Bostäders fanklubb och de är helt jävla sjuka i huvudet. Deras livsuppgift tycks vara att ställa dumma frågor och dra ut på mötet så länge som möjligt genom att ifrågasätta allt våra konsulter säger. Gärna genom att upprört gasta så det flyger saliv från deras bitska käftar. Helst undrar de saker som vi fått svar på minst hundra gånger, men de tycks vara senila eller förståndshandikappade att de inte greppar detta.
Den ena motståndskärringen sitter säkerligen på minst 14 katter i sin lya och jag förundras över att hon bär en pin som det står ”I love hyresrätt” på. Med denna på bröstet drar hon paralleller till saker hon läst i tidningen som knappast har den minsta relevans, och bakom henne står en aggressiv gubbe som muttrar. Han skakar ofta på huvudet och jag hamnade i en vild argumentation med tjurskallen till gubbe vid ett möte.
Uppenbarligen tror denna lilla skara att bank och konsulter mer än gärna gör en affär de skulle gå i förlust på att göra. Bank och konsult är helt enkelt ute efter att dra oss vid näsan. Nej, hyresrätt och svenska bostäder ska det vara minsann, att motståndarna sedan har en lång lista på saker som måste åtgärdas som aldrig svenska bostäder tar itu med är en annan femma. Denna milslånga lista används istället som argument till varför konsulternas budget är ohållbar.
Jag måste fråga mig, vem i helvete ligger kattanten med på svenska bostäder som gör att hon så gladeligen försvarar denna ruttna förening? Jag antar att älskaren måste vara sjukt jävla bra i sängen så jag ber härmed om kontaktuppgifter till denna Don Juan för att förgylla mina singelvänners liv.
måndag 9 mars 2009
torsdag 5 mars 2009
Haschbygge
Angående haschbyggen och vad detta begrepp egentligen innefattar.
Detta är alltså en term myntad av John och han menar att bland annat mitt badrum består av haschbyggen. Av någon mystisk anledning så tycker han att min anordning vid badkaret inte duger. Jag har försökt bygga en låg vägg som står mot badkaret. Denna har jag byggt av trall, men för att få denna vägg att vara upprätt har jag sammanfogat trallet med bruntejp och därefter stött upp fanskapet med en tung ljusstake bakom. Det ser så där lagom tjusigt ut tills man råkar stöta tån i inrättningen och hela konstruktionen rasar.
Han tycker heller inte att mitt go crazy with kontaktplast är ett grundligt utfört arbete. Jag älskar skiten! Hela lyan är täckt av fejkad mörk träpanel. Skåpar, bordsskivor, badrumsskåp, ovan diskbänken och till och med på tvättmaskinen. Jag säger jag gillar’t! Allt kan göras bättre, men den här damen har inte tålamod till bättre och tycker därför att kontaktplast är den bästa uppfinningen som finns.
Nu är det ju dessutom som så, att jag upptäckt att herr John tillslut irriterar sig så jävligt på mina uppfinningar och därför åtgärdar dem på sitt ordentliga vis. På så sätt löser sig problemet utan att jag behöver lyfta ett finger. Han kan nämligen inte hantera att jag satt upp mina klädkrokar med nubb. Vi kan säga att han saknar den där speciella tekniken som gör att inte helvetet trillar ned från väggen så fort man vill hänga upp sin handduk. Detta har tillslut drivit honom till vansinne och fått honom att skruva upp klädkrokarna ordentligt varav det inte längre kan kallas ett haschbygge.
Nu väntar jag bara på att han ska stöta in tån i badkarsanordningen tillräckligt många gånger, för i ärlighetens namn är jag ganska trött på bruntejpen som sticker fram lite här och var.
Man får inte vara en dummer…
Detta är alltså en term myntad av John och han menar att bland annat mitt badrum består av haschbyggen. Av någon mystisk anledning så tycker han att min anordning vid badkaret inte duger. Jag har försökt bygga en låg vägg som står mot badkaret. Denna har jag byggt av trall, men för att få denna vägg att vara upprätt har jag sammanfogat trallet med bruntejp och därefter stött upp fanskapet med en tung ljusstake bakom. Det ser så där lagom tjusigt ut tills man råkar stöta tån i inrättningen och hela konstruktionen rasar.
Han tycker heller inte att mitt go crazy with kontaktplast är ett grundligt utfört arbete. Jag älskar skiten! Hela lyan är täckt av fejkad mörk träpanel. Skåpar, bordsskivor, badrumsskåp, ovan diskbänken och till och med på tvättmaskinen. Jag säger jag gillar’t! Allt kan göras bättre, men den här damen har inte tålamod till bättre och tycker därför att kontaktplast är den bästa uppfinningen som finns.
Nu är det ju dessutom som så, att jag upptäckt att herr John tillslut irriterar sig så jävligt på mina uppfinningar och därför åtgärdar dem på sitt ordentliga vis. På så sätt löser sig problemet utan att jag behöver lyfta ett finger. Han kan nämligen inte hantera att jag satt upp mina klädkrokar med nubb. Vi kan säga att han saknar den där speciella tekniken som gör att inte helvetet trillar ned från väggen så fort man vill hänga upp sin handduk. Detta har tillslut drivit honom till vansinne och fått honom att skruva upp klädkrokarna ordentligt varav det inte längre kan kallas ett haschbygge.
Nu väntar jag bara på att han ska stöta in tån i badkarsanordningen tillräckligt många gånger, för i ärlighetens namn är jag ganska trött på bruntejpen som sticker fram lite här och var.
Man får inte vara en dummer…
onsdag 4 mars 2009
Handyman Q i farten igen
I helgen har jag och Jon tapetserat mitt sovrum. Det var en unik upplevelse.
Sist jag tapetserade så använde jag mig av tapetklister och en skära. Detta betydde att jag använde händerna till att smeta ut tapetklistret (som för övrigt påminner om något ganska snuskigt), halade upp tapeten med tassarna och tryckte ut luftbubblor med nävarna. Nå, här ska tilläggas att tapeten är sned, har glipor och spår av klister på väggpappret. Men vad fan, jag säger det funkar.
När John kom hem till mig så hade han ett lass med grejer han köpt. Uppenbarligen behövs både spackel, sandpapper, specialskära, roller, kantroller mm. när man ska till att göra karlarbete. Onödigt tjafs säger jag, men John sade pedagogiskt att man behövde sådana saker om inte slutresultatet skulle se ut som ett haschbygge – vilket han påstår att hela min lägenhet består av.
För en Q med kort tålamod är sådana verktyg överflödiga. Det tar ju så tid. Och än värre med tid går åt om man inte ska kunna böja sig framåt eller stå på alla fyra utan att bli nypt i häcken. Att göra saker ordentligt är knappast min melodi. Här kanske bör nämnas att jag en gång tapetserade en hel vägg med häftmassa. Det funkar det med, tills en Kim lämnat fönstret öppet och det enda spåret efter tapeten är massa fettfläckar på väggen.
Sist jag tapetserade så använde jag mig av tapetklister och en skära. Detta betydde att jag använde händerna till att smeta ut tapetklistret (som för övrigt påminner om något ganska snuskigt), halade upp tapeten med tassarna och tryckte ut luftbubblor med nävarna. Nå, här ska tilläggas att tapeten är sned, har glipor och spår av klister på väggpappret. Men vad fan, jag säger det funkar.
När John kom hem till mig så hade han ett lass med grejer han köpt. Uppenbarligen behövs både spackel, sandpapper, specialskära, roller, kantroller mm. när man ska till att göra karlarbete. Onödigt tjafs säger jag, men John sade pedagogiskt att man behövde sådana saker om inte slutresultatet skulle se ut som ett haschbygge – vilket han påstår att hela min lägenhet består av.
För en Q med kort tålamod är sådana verktyg överflödiga. Det tar ju så tid. Och än värre med tid går åt om man inte ska kunna böja sig framåt eller stå på alla fyra utan att bli nypt i häcken. Att göra saker ordentligt är knappast min melodi. Här kanske bör nämnas att jag en gång tapetserade en hel vägg med häftmassa. Det funkar det med, tills en Kim lämnat fönstret öppet och det enda spåret efter tapeten är massa fettfläckar på väggen.
måndag 2 mars 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)