Dagen var kommen

Igår var jag på den så kallade "takfesten". Jävlar vilket drag det var. Jag, Mattis och Linsen. Man skulle kunna påstå att det var högt till tak som man säger.

Arbejte stod på menyn och det första jag skulle göra var att måla några brädor. Matilda sa att hon inte kunde se hur jag skulle kunna misslyckas med uppgiften. Jag är uppriktigt besviken på henne. Matilda har känt mig sen jag var ett år gammal, om det är något hon borde veta så är det att jag kan misslyckas med i princip allt jag företar mig. Måla brädor visade sig inte vara något undantag. Jag råkade måla varannan bräda på rätt sida, varannan på fel sida.

Jag hade pulat väskan full med bruntejp för att fixa det där förbannade taket åt dem på ett smart och effektivt sätt - Matilda och Linus föredrog visst spik. Det var bara att hamra med andra ord. Relativt omständigt arbetssätt om man frågar mig, men det var visst inget som frågade. Detta trots att det är jag som i princip alltid sitter på de goda idéerna - som att tapetsera med häftmassa.

Betalningen bestod i att få myggbett på arslet och kiss i trosan när man behövde tömma blåsan. En och annan bränd korv ingick också i gaget. Jag är besviken. Skulle det vara fest eller fest? Jag fattar fan ingenting.

Bortförklaring

Har en finne på stjärten som slukar all min inspiration... Skriver så snart den exploderat!

Gröna fingrar eller nåt annat...

Jag är blomvakt hos Mattis de två närmsta veckorna. Jag blev smått förvånad när hon undrade om jag kunde ta hand om de små liven medan hon var borta. Sist jag skulle se till hennes växter så undrade Matilda hur närgången jag egentligen varit med blommorna, de hade visst fått både löss och svamp.

Den här gången har jag lovat att dra lite HIV över växtligheten. Åtminstone en eller annan vårta kondylom. Man får inte snåla med tillgångarna.

Pest eller kolera

Jag hade två alternativ i samband med stambytet i min lägenhet - besöka en toalett gjord av kartong fylld med pellets eller bo hos Andreas - jag valde att bo hos Andreas. MEN det var innan jag visste att jag dagligen skulle utsättas för olaga hot!

Om jag retas, gnäller, gnabbas, skrattar hysteriskt, beter mig någorlunda ovanligt, dummar mig, piper etc så kommer samma fras från herrns mun. "Hur var det nu, gillade du att skita i en kartong med pellets eller?"

Jag har banne mig inget att sätta emot. Besegrad - en känsla jag i högsta grad ogillar. För att ens försöka argumentera emot skulle bokstavligen kunna sätta mig i skiten. Och inte vilken skit som helst... min egen skit... i mitt vardagsrum... i en kartongjävel.

Storparty up there

Om två veckor ska jag på något som Matilda kallar takfest. En takfest låter mycket trevlig, men skenet kan bedra, en takfest innebär nämligen att man ska bygga Matildas tak på hennes stuga. Att hon sedan försöker döpa om aktiviteten till något festligt är en helt annan sak.

Igår mottog jag en inbjudan till takkalaset. Känner mig om möjligt än mindre sugen på partajande.

”Hej och välkommen till stugan!
Innan du packar väskan finns det några saker som kan vara bra att tänka på. Börja med att se över dina fobier.
Läs igenom nedanstående lista:

Insekter (myror, mygg, getingar, fjärilar m.m)
Snäckor
Möss
Fladdermöss
Grodor
Harar
Rådjur
Tjädrar/Orrar
Storkar
Ekorrar
Gökar
Känner du stort obehag inför någon av ovanstående livsformer bör du överväga att avstå ett besök i stugan.

Till mer intima bestyr.
Hur ofta gör du nummer två? I stugan finns inga sådana möjligheter (ingen toalett), och du kan behöva hålla inne med det hela i åtskilliga dagar. För nummer ett finns skogen. Har du något emot myggbett i rumpan?
Vad gäller hygien, så finns inte rinnande vatten, så svett och andra otrevligheter som kan ställa till med besvär, bör du också hålla inne med. Alternativet är att ta ett dopp i någon av de iskalla vattentunnorna för att hastigt vaska av det som luktar mest.

Hört talas om sorkfeber? Om inte, kan du glömma att du läst det här. Om du skulle veta vad det är, så kan jag lugna dig med att vi gör det vi kan för att undvika detta. Vi rekommenderar att du som besökare håller dig borta från vinden.

Känslig för oreda?
Som besökare i stugan kan du bli bestört över att köket är i vardagsrummet, liksom sovrummet förpassats dit, och att skafferiet samt vissa delar av köket finns i biblioteket, och att sovrummet är verktygsförråd samt fyllt till brädden av stolar och därmed obrukbart.
Vi kan trösta med att det finns fönster i varje rum, och inga dörrar mellan rummen, men en ytterdörr i hallen som i princip går upp av sig själv, så det är lätt att ta sig ut om oredan känns för övermäktig.

Det var allt för denna gång,
hjärtligt välkommen till landet!

(obs, ytterligare utskick kommer rörande dina arbetsuppgifter vid kommande stugvisit)

Bonnmattis”


… Kan knappt bärga mig.

Förflyttad

På grund av att jag just nu har stambyte i min lägenhet så har jag tagit mitt pick och pack och parkerat mitt arsle hos Andreas i några veckor.

Eftersom det inträffade en smärre skrattolycka för en dryg månad sedan så har Andreas upprättat en enda regel som gäller under min vistelse i hans lya – prutta inte i sängen.

Igår kväll låg vi strax innan sovdags i hans säng och tittade på en serie när jag fick en nysattack. Det finns en viss koppling mellan ljud ur mun och avfyring ur röven hos mig, för plötsligt utan vidare förvarning kom en raket-prutt ur mig och fyllde hela utrymmet under täcket. Som tur var kamouflerade nysljudet själva brakskiten så Andreas märkte ingenting. Men ack och ve, jag kunde inte sluta skratta. Det blev till slut en rätt sur karl jag delade säng med, för skrattet ville inte ge med sig och jag kunde heller inte avslöja att jag just brutit mot den enda regel som gäller i hans lya. Han blev en aning frustrerad.

Skrattsalvorna dånade där jag låg och förnöjde mig badandes i mina anala ångor. Andreas låg stillsamt intill, glatt ovetande. Nå, de vet inte mycket, de där karlarna.

Åldersnoja

Idag var jag på en högstadieskola och pratade om mitt jobb. Föga kul.

Hundratals hormonrubbade tonåringar som sprang runt och ställde frågor. Till råga på allt hade jag en fotograf intill mig vars kamerablixt frammanade epileptiska anfall. Men the botten var nådd när en ungjävel kom fram till mig och frågade vem på skolan jag var morsa till…

Här kan vi snacka en vindruvas russin-komplex. Min första reaktion var att lappa till killen, men istället försökte jag dra på smilbanden och se så trevlig ut som möjligt (med andra ord som en psykopatisk massmördare) förklarade sedan med sträv röst att jag inte var mor till någon av eleverna på skolan, smackade belåtet med läpparna, satt mig tillrätta på bänken, rak i ryggen med en arrogant blick över rummet.

Vid paus rusade jag givetvis in på dass för att noga granska alla rynkor och linjer.

Jag önskar mig rynkcrème och regain i julklapp…