Kass förebild

Jag tror inte att jag är någon bra förebild. Jag pratar alltid först och tänker sen.

Jag pratade nyss med en kollegas dotter som hade sålt mig sockar för att samla ihop pengar till sin klassresa. Jag frågade vart de skulle:
- Till Gotland och göra jordmätningar.
- Jaha, svarade jag, vi åkte på klassresa till Grekland och söp oss fulla.

Jag är glad att min kollega inte stod i närheten när jag sa det.

En regel jag hittade på fejan.

Stå inte bakom en tjock kompis med fläskiga armar på krogen, då kan det se ut som du är naken.

Påta i trägår'n

Ikväll har jag ägnat mig åt att plantera blommor. Det verkar vara en åkomma man drabbas av om man läser för mycket bloggar liknande underbaraclara. Jag fick något infall och trodde att jag också kunde. "Kan ju inte vara så svårt."

Nå... nu är jag inte direkt damen med gröna fingrar, det närmaste jag skulle komma är väl att ha gröna handflator. Och det har inget med trädgårdsarbete att göra.

Matilda sa åt mig att jag skulle ta det lugnt och läsa igenom hur jag skulle gå tillväga. Att jag kunde googla trädgårdsskötseln av mina inköpta blommor. Ibland undrar jag vart Mattis varit de senaste 29 åren hon känt mig.  Läsa? Ta det lugnt? Det ska hända nu!!! Och det hände...

Det ser ut som om en smärre våldtäkt härjat i min rabatt. Jag öste ny jord rakt över de fåtal blommor som växt där sedan tidigare, de riktigt dränktes och vek sig på hälften. Sen slet jag upp péganerna eller vad fan de nu hette så blommorna rök all världens fart. Jag vill dock framhålla att jag tror att rötterna är viktigast. Det känns logiskt på något sätt. Framför allt för att jag köpte någon rotliknande sak som Matilda sa var trevlig. Det var visst en lök som skulle komma tillbaka år efter år. Det såg inte ut som en lök. Det såg ut som ett bränt spädbarn.

Och här läste jag faktiskt instruktionerna. Jag läste en bit i varje fall, men där stod saker om förodling i kruka inomhus, så jag förträngde vad jag lärt mig och tröck ner skiten bland de där andra blommorna som troligtvis inte alls heter péganer. Över det hela strödde jag några frön. Lite som för att toppa verket. Volá!

Om det här fungerar så kommer jag bli troende. Det svär jag på.

P.S. Bilden är missvisande, mina blommor står inte så där fint som hennes. 

Mingel skills

Igår partajade fröken Q. Jepp, jag festade till den grad att jag tog min chefs uppmaning om att bli bättre på att mingla på så stort allvar att jag började göra moonwalk samtidigt som jag delade ut mitt visitkort. Högt uppskattat av mina branschkollegor som besvarade gesten genom att ge mig deras visitkort. Jag hade fickorna fulla när jag drattade i säng klockan sju i morse.

Eftersom min chef graderar arbetskompetens i hur länge man kan partaja så ligger jag gott till inför nästa löneförhandling. Och tur är väl det, för att festa på det där viset kräver cash. Det ska bli mitt främsta argument för att få löneförhöjning.

Idag är det 20 grader varmt ute och sol. Jag ligger dock på soffan.Har inga planer på att lämna den heller.

Smärre kris

Jag är ledsen att jag inte skrivit på ett tag, men jag har viktigare saker att göra än att roa er - att ha krigföring mot gråsuggor för exempel.

1-0 till GeishaQ när jag gick till affären och köpte Myrr. Det var med ett ondskefullt mohahaha jag traskade hem och höll flaskan högt i skyn i ståtlig fanfar. Die mother fuckers, die!

1-100 till gråsuggorna när det visade sig bo hundratals av dem närmast min husfasad och ingen längre ville stanna  i deras bo när myrren kom på. Nej, nej, de ville bo överallt annars på min uteplats och strök runt som otyg kring min dörr så jag inte kunde komma in i min lya. Jag vågade helt enkelt inte öppna dörren med risk att de äckliga odågorna skulle förflytta sig in i min lägenhet. Det var bara att sitta uppkrupen på en stol och stirra på de virriga gråsuggorna som betedde sig som om en tsunami drabbat dem - i ca en timma. Jag ringde mamma och ropade på hjälp.

100-100 oavgjort när jag idag kom hem och fann en uppsjö av lik på min uteplats. Kadaver efter kadaver fick jag sopa upp. Där låg de stulna på sitt liv och de hade bara mig att skylla.

100-101 till gråsuggorna för att de gav mig dåligt samvete. Och 100-110 när jag upptäckte att somliga ännu lever och kilar runt och fröjdas till mitt förtret.

Nu blir det att ta till hårdhandskarna...  

Egentid my ass

På måndagar är det egentid. Det är Andreas påhitt och må möjligt vara den tristaste uppfinningen ever.

Ja, jag vet att han försöker slippa från mig. Och ja, jag vet att han behöver andrum. Men det behöver inte jag! Det är fasansfullt tråkigt att leka katt i sin ensamhet och jag är heller inte road av att reta mig själv!

Ikväll har jag försökt övertala honom att komma över med argumentet att han inte haft egentid den senaste månaden och klarat sig fint ändå. Jag har mutat honom med pengar. Jag har även lockat honom med dusch-hångel och erotiska erbjudanden, men se det biter inte på herrn. Tjat lönar sig aldrig och det är fruktansvärt frustrerande. Tjat har alltid varit min superkraft men det är precis som att jag mött min nemesis vars min otroliga förmåga inte fungerar på.

Jag är förevigt dömd till sexlösa måndagar.

  

Home sweet home?

Idag fick jag äntligen flytta hem till min kära lya. Som jag har längtat! Det har varit en tuff månad hemma hos Andreas, dels för att jag har saknat min egen lya men även på grund av att jag aldrig riktigt kan slappna av annat än hemma. Det var alltså med stor lycka jag slet upp dörren till min lägenhet idag!

Lyckan blev dock kortvarig. Jag märkte fort att något inte stod rätt till, doften var annorlunda och känslan lika så. Redan i hallen möttes jag av att det plötsligt hängde klädgalgar på min hatthylla och stolen jag brukar ställa handväskan på hade bytt plats. Jag började ana oråd...

Och med all rätt. Kärringen som hyrt min lägenhet hade passat på att möblera om i mitt hem. Sovrumsfåtöljen i köket, köksstolarna noga fördelat runt hela lyan, bordet på ny plats och lamporna hade också vandrat iväg. Soffan stod som tur var där den skulle, troligtvis bara för att "tant galen" inte orkat flytta den på grund av tyngden. Allt annat flyttbart hade nämligen bytt plats - inklusive alla mina kuddar och mitt duschdraperi som jag efter många om och men hittade i min garderob. Duschstången hittade jag bakom en dörr.  

Pinal för pinal har har jag nu fått återställa lägenheten till min igen - hiva ner tavlorna som stod i mitt fönster för att förhindra insyn, plocka fram flaskor och personliga ting som alla numer trängdes i skafferiet och styra tillbaka möblerna till dess ursprungliga plats. Sakta men säkert börjar lägenheten se ut som min igen.

Andreas drog sitt strå till stacken han med. Han sa att han skulle sanera toaletten genom att tillföra våra dofter, så han satt sig och la en kabel.