Menskopp, flummkropp

Jag har funderat mycket på det här med menskopp.

Det verkar ju så himlade bra liksom. Miljövänligt, ekonomiskt och muttsnällt. Kan det bli bättre?

Men jag vet ingenting om det och av någon anledning så har jag lite fördomar mot användandet av menskopp. Jag får för mig att jag måste göra ett radikalt identitetsbyte. Om jag skulle kasta tampongen åt tjottahejti så skulle jag möjligen behöva byta namn till något mer astronomiskt så som Anastasia. Jag skulle behöva gå barfota året runt, stoppa fickorna fulla med bergskristaller och kanske börja spela ukulele alternativt didgeridoo… helst på en åker för att hälsa hösten välkommen.

Min kollega Christoph menar att det troligtvis räcker att jag köper en drömfångare. Men vi vet alla att det börjar med drömfångare och slutar med att man sitter på ett berg i Indiens inland och låter sig själv falla i ett halvårs trans och sånt har jag bara inte tid med just nu.

Så om någon har erfarenhet av menskopp, please enlighten me. Jag vill veta mer.

Öronkli

När det kliar i mitt öra (vilket det gör väldigt ofta) så måste jag låta på ett speciellt sätt för att skapa vibration i örongången. Jag har aldrig trott att det låter speciellt mycket... tills Andreas filmade.

Jag ber ödmjukast om ursäkt för allt lidande jag orsakat hos min vänner och bekanta.

PS. Inspelningen är gjord under en fruktansvärd bakfylla vilket förklarar sängliggandet och min makabra uppsyn.

Renovering

Jag har målat om min lägenhet hemma – 7 varv med färg. 7 VARV!!! Förstår ni hur mycket färg det är? Förstår ni träningsvärken?

Men det är som senila gubbar med tandlossning brukar säga: ”Är huvvet dumt så får kroppen lida”. Och det tror jag det. Hur jävla korkad var inte jag när jag köpte 10 liter färg för 99kr på Byggmax? Trodde jag på allvar att det var en högkvalitativ produkt jag inhandlade?

Jag har ett nytt register i svordomar och jag har utvecklat en fobi för väggar. En för övrigt otroligt komplicerad fobi med tanke på att väggar tenderar omge en i de flesta situationer.

Jag blev inte så förvånad när jag vid senare tillfälle gick in på Byggmax hemsida och insåg att färgen som herrn i butiken sålt mig stod markerat som takfärg. Så… varmt välkomna hem till mig. Här sitter taket på väggarna, det allra senaste i den skandinaviska inredningsflugan.

Tweet

Försöker mig på det där med twitter. Man måste ju hänga med i svängarna. Snart är jag trettio och då är det förbi, då kommer jag aldrig fatta hur det där funkar.

My name? Ja, nåt indiskt invalido har jag tagit mitt användarnamn så nu blev jag tvungen att heta TheGeishaQ.

Over and out.

Kärleksgåvor

Har ni sett Sex & the City filmen? När Carrie förväntar sig juveler av Mr Big men istället får en platt-tv? Hon blir så jäkla besviken och jag har alltid tyckt att hon var en bortskämd snorunge på grund av detta. Observera orden tyckt och var, för när Andreas kom hem från Öland för några dagar sedan och hade med sig en sten som gåva, så förstod jag Carrie mer än väl.

Andreas var så jäkla nöjd. Lufsade ut i hallen, fiskade upp sin gåva ur jackfickan och räckte över stenen stolt med orden "Jag plockade den från södra kusten på Öland åt dig". Ehhh... Öhhh... Ok...

Jag undrade om det var något speciellt med stenen och fick veta att den var väldigt len. Insåg snart att min pojkväns nivå på presentinhandling ligger i klass med min ettåriga syskondotters försök till att ge mig gåvor i form av en neddreglad pinne eller en näve sand.

Dagens misssion: Gå till södraste delen av Enskededalen, plocka en sten åt Andreas med argumentet "den är kantig" och ge den till honom över middag ikväll. Vi får se hur jävla glad han blir.

Det kan vara en jävligt dålig idé, so why not?

Gud hjälpe mig, det är dags igen - frisyridéerna.

Ungefär en gång per år, som en årlig menstruationscykel, så slår det till - behovet av att byta frippa. Av erfarenhet så vet jag att dessa impulser inte skall följas, men med min lärdom så vet jag att jag inte kan stå emot frestelsen.

Det började redan i femman när den coola snaggen visade sig bli en frisyr a la Sunes Sommar. Följde upp detta med att gå till farmors frisörska som gav mig pudelpent när jag bad om stora lockar. Försökte mig på afrokrull i högstadiet vilket resulterade i att piprensarna (som tycktes vara en suverän idé) fastnade i håret och gav mig tuggummiliknande hår de kommande fem åren. Färgade håret svart, vilket kunde ha varit snyggt om det inte vore för att utväxten fick mig att se ut som en skallig gubbe. Run Lola-rött hår hade jag under en kväll, till jag insåg att bilar tvärbromsade för färgen. Senaste alstret var en undercut vilket gör att jag numer dras med en pottfrilla på halva skallen. Jag borde ha lärt mig... Men icket! 

Den här gången tror jag mig kunna hemmanenta mina pin curls. På internet läser jag att det inte fungerar. But then again... you shouldn't trust what you read on the internet.

 

Mitt anus, o mitt arma anus

Man vet att man har jobbat för länge när glitterstringtrosorna åker på.

Efter 10 dagars arbetande i totalt 120 timmar så har underkläderna sinat. Och inte har man tid att tvätta när bara jobb och sova står på schemat. Då ligger de där ensamma i lådan - trosorna som hängt kvar från när man var 20. Varför de fortfarande inte hamnat i soporna kan jag tyvärr inte svara på. Kanske beror det på att de numer tagit anställning som emergency trosor. Och de kommer som ett brev på posten. För när man är som mest trött, när energin har trutit helt, då är tråden i anus på plats och river och skär på ett vis som bara en tonårs-prutt lyckas genomlida. Jag har beklagat mig över detta förr, men det krävs att upprepas. Stringtrosa är förvisso aldrig behagligt, men det är tamefan odiöst när man knappt har ork att gå framåt och i detta fall måste arbeta med ett skavande brunöga.

Tack och hej köttig bakdelspastej.