Coolhet del 2

Ett år efter rökincidenten var coolhet något helt annat. Jag och Monica gick i sexan och var så att säga disco-tokiga. Disco var det bästa som fanns, det var magiskt, och vi såg alltid fram emot nästa discokväll.

Det krävdes stor planering och jag och Monica var såna där idiotiska flickor som hittade på egna danser som vi sedan skulle briljera med under discot.

Kvällen jag minns som mest var aftonen som krävt stora förberedelser. Vi hade varit på stan och köpt likadana byxor – utsvängda kalsongbrallor som liksom sköt upp i skrevet och bildade en camel toe. Assnyggt tyckte vi! Till detta hade vi köpt likadana gråa tröjor som vi skulle dekorera.

Dekoreringen bestod av tygfärg som vi skrev med över tröjorna. Snorgrön, orange, blå och gul var färgerna och över hela jumpern hade vi skrivit ord som ”boys”, ”music” och ”dance”. Självklart tyckte vi att vi var hur balla som helst. Det tyckte nog alla andra också, för vi gick i sexan och var på så sätt trendsättare för skolan.

Men hur jävla coola var vi egentligen? Två idiotiska småbarn som ägnade sig åt att klä sig likadant och sedan utföra något vi tyckte var rave. Vårt intensiva raveande gick främst ut på att dansa rakt in i en grupp fyror så de flög åt både höger och vänster. Om Monica lyckades sparka nån av glinen under dansen så blev det en high five.

Näe, jag var inget snällt barn, har heller aldrig påstått detta. Men jag var övertygad om att mina kläder var balla i varje fall.