Enligt spelets regler

Just nu är jag en snabbis i Norrland och kvällen har ägnats i familjens tecken.

Att spela "Tjejsnack" med morsan, Perra, Linda och hennes respektive ÄR roligt. Framför allt när morsan sitter med dit ritade finnar i hela fejjan för att hon inte lyckas genomföra spelets uppdrag och när Linda ska försöka hålla sig för skratt när hon sjungen Bä bä vita lamm.

Men jag tror ingen är förvånad över att en överförfriskad Perra var kvällens höjdpunkt. Särskilt inte när han har varit tvungen att ringa upp "en kille i klassen" för att sjunga:

- HELLO, IS IT ME YOU LOOKING FOR? I CAN SEE IT IN YOUR EYES, I CAN SEE IT IN YOUR SMILE...

När Perra var tvungen att ringa "en kille i klassen" (Lasse) för tredje gången så vägrade Lasse svara mer, utan lämnade över luren till Kims far, Jalle, istället.

Andra trevliga saker med Perra var när han tryckte upp en blomma i röven, stoppade isbitar innanför skjortan och försökte finta morsan på poäng genom att byta kläder... till Lindas jacka och en toppluva.

Ja, det är lite svårt att förklara varför det blev så här... det kan vara det Fägerborgska vansinnet som gått åt honom.

Fly on the wings of love

Jag är rena rama globetrottern vid det här laget. Nyss hemkommen från resa till och från Norrland kan jag konstatera att jag må hata att flyga, men jag hatar än mer feta ungar i elvaårsåldern som envisas med att stirra på mig mellan flygstolarna när jag är rädd och gråter.

Jag försökte verkligen pressa fram ömma leenden till tjockistjejen, men efter femte tjuvkiket hade jag större lust att utföra brutal fettsugning på ungjäveln. Möjligtvis öppna fönstret till planet och sedan pressa in hennes feta skalle i hålet för att suga ut hennes nyfikna ögon.

Det hade förvisso räckt med att hon fått flygvärdinnornas vagn indunkad i skallen. Då kan hon få se hur jävla kul det är att gråta. Ack vad jag skulle stirrat på henne då.

Jamma på bebis

Härom kvällen ville inte min yngsta systerdotter sova. Hon låg och sprattlade och skrattade och gnällde och grät. Tillslut slängde syrran på sig selen och... ja, uppenbarligen ska man starta rockband när man vill att ungar ska somna. Rock n' Roll sis!

Sorry för att videon hamnat på sniskan.

Ra - Solkungen

Jag är i världsmetropolen Vännäs just nu, syrran är också här. Varje gång hon gått förbi mig ikväll har hon sagt "Vad färg du har fått i ansiktet". Jag fattar ingenting... Så till vida att inte "färg i ansiktet" betyder att man fått vändstekt panna och alkisnäsa. Föga vackert!

Alla som inte gillar Gerd räcker upp handen nu!

Bussen på väg hem från norrland var ett smärre helvete. Eftersom jag kräkts på morgonen hävdade jag bestämt att jag var magsjuk vilket skulle skrämma bort eventuell idiot som skulle sätta sig intill mig. Min plan fungerade dock dåligt. Kvinnan som ville ha platsen skrattade bort min magsjuka med att hon hade småbarn, snodde åt sig fönsterplatsen med argumentet att jag skulle hinna in på dass om jag behövde kräkas och sedan satt alla andra i bussen och hatade mig för min påhittade magsjuka. Det visade sig att jag hade kräkts av nervositet. Något jag senare ropade högt i telefonen för att alla hatiska blickar skulle upphöra.

Detta var dock inte helvetet. Helvetet följde med kvinnan Gerd.

Det skulle vara en buss utan stopp. Det vill säga en timma snabbare resa. Istället för matstopp har man istället en kvinna som kommer och säljer gottis av olika slag på bussen. Vår tant hette Gerd och hon hade tunnbrödrullar och varmchoklad till försäljning. Hade var det rätta ordet… när det väl var min tur att beställa så fick jag en sketen ostmacka i plastfolie och varmvattnet på bussen var obefintligt varvid ingen kunde få sitt kaffe/te/choklad.

Besvikelse… men man trugade ju i sig lik förbannat. Jag hade inte ätit sedan morgonen och detta hade jag ju kräkts upp, så hungrig var man. Den sketna, jävla mackan fick tryckas in i truten utan något att skölja ner med, men vad gör man inte i krisläge?

Precis när jag hade satt i mig min smörgås så var det hög tid att släppa av Gerd med sina smörgåsar, och vad säger busschauffören då? Ja, vad säger han då?
- Jaha, då stannar vi här för en trettiominuters matpaus.

URSÄKTA MIG?! Men framför mig hägrade en Frasses-skylt, en skylt som skvallrade om smältost på pommes och jag hade precis tryckt en äcklig macka så torr att den fastnat i gommen. Hög tid att hosta fram att vi skulle ha matpaus. Verkligen!

Jag bara undrar, vem hade köpt Gerds gamla smörgåsar om vi vetat detta?

Förövrigt tog resan en timma längre än beräknat och jag klev av bussen formad som en ostbåge.

Dofter juletid

Jag och syrran satt på ett café i Umeå under julen. Där hade även en fet man med ohygglig svettproduktion placerat sig. Jag kände inte mycket, ty jag var bedövad av mina egna spritångor, men systra mi, som är gravid, plågades vilt av mannens odör.

När vår kära mor kom för att hämta oss så fick hon också ta del av den ljuva doft som upptog de närmare 120 kvadratmeter på fiket. Hon ryggade tillbaka något och satte handen för munnen. Sen ställde min mamma sig och stirrade genom rummet på mannen. Medan hon gjorde detta så började hon hulka… högt! (det är inte för intet jag har lätt för att kräkas, det har jag så snällt ärvt av morsan).

Efter ett tag bytte svettgubben plats och satt sig i ett annat rum. Konstigt tyckte mamma, varför byta rum bara så där? Jag upplyste henne som hastigast att inte alla människor föredrog att bli betraktade under kväljningar.

I de norrländska skogarna

Man får förundras, förfäras och förvånas. Ett samtal som utbröt för ca 10 sekunder sedan... tvunget att dokumenteras bara för att föreviga mina vänners dumdristighet.

Monica: Minns du när vi slickade på tv:n Jenny?
Jenny: Vaddå?
Jag: Ja vaddå? Varför slickade ni på tv:n?
Monica: Peter André!

Här utbröt ett brutalt garv från alla fem damer runt bordet och från och med nu kommer det föras en kollektiv mobbing riktad mot Jenny och Monica.

It keeps coming back to me

Men vad faan. Tänka sig att man skriver om Bryan Adams äckliga låt Heaven och hittar en gammal bekant från norrland på idol-sidan som FAKTISKT SJUNGER LÅTJÄVELN! Inget ont mot Johnny... men lååååååååten, denna ooooooonda lååååååt. Var ju tvungen att lyssna på den också, så kanske blir det nu en ny sväng till badrummet.

http://tv4play.se/noje_och_humor/idol?videoId=1.1208442

Vännäsungars dagdrömmande

Mustaschfobi

Min söta, underbara Monica. Hon är den positiva damen med två stora rädslor – råttor och ansiktsbehårig. Hon får rysningar vid blotta tanken på dessa ting.

När jag hade träffat John i lite mer än en månad beslutade jag mig för att berätta för Monica om min nyfunna skatt. Det var miljoner frågor från henne och jag svarade så gott jag kunde. Jag berättade att jag fortfarande var skeptisk och att jag sökte efter fel hos honom - jag har alltid varit av åsikten att det är något stort fel med karlar jag träffar. Monica fnös åt mig då hon är kvinnan som alltid tror på kärleken.
- Äh, vad löjlig du är, sa hon, berätta hur han ser ut istället.
- Nå… Han är mörkhårig, brunögd, många tatueringar, en stor krullig mustasch…
- STOPP!!! utbrister Monica, du kan sluta söka efter fel, där har du det ju. Karln har ju mustasch för tusan!!!

För några veckor sedan ringde hon mig på nytt. Elin J från teg hade visat henne bilder av John och Monica ville bara meddela mig som allra hastigast att:
- Om jag håller för nedre delen av hans ansikte, ja, då ser jag faktiskt att han är snygg.

Och så glad hon kunde låta på rösten när hon sa detta, som om hon övervunnit sin rädsla för min karl. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra när de ska ses. Kanske får John gå runt som burka på Vännäs gator och torg för att inte råka skrämma livet ur söta, rara Monica.

Äpplet faller inte långt bort från trädet

Min far har alltid varit en lustig kuf. Han var mannen som fick syrrans killpolare att förskräckt gömma sig i garderoben då han klev över tröskeln. Pappa är mannen som vevar ner rutan för att skrika åt sina polare ”Screw you motherfuckers”, när han gasar runt med bilen i samhället. Han är dessutom killen som beslutade sig för att putta ner min tvåårige kusin i en pool för att se om han flöt. Jag kan härmed meddela att min kusin André sjönk som en sten.

En sommar när jag åkte upp till samhällets folkfest så stötte jag samman med min gamla barndomsvän Simon. Han stod på festlighetens marknad och sålde renkorv om jag inte minns helt fel. Vi stod och bytte några ord när Simon utbrister:
- Fan Q, din farsa är ju mannen!
- Ursäkta? frågar jag försiktigt då jag aldrig sett min far som mannen med stort M.
- Har du träffat honom idag?
- Nej…
- Jo, han traskade precis förbi här i skinnbrallor, bar överkropp och en bandana på huvudet.

Vad fan svarar man på det? Blek i ansiktet ringde jag upp farsan för att se vart han höll hus och varför i helvete han förstörde mitt goda rykte. När jag fann honom i öltältet satt han mycket riktigt i den beskrivna munderingen.

Det är tur man inte ärvt sin fars klädsmak i varje fall.

Q kommer från norrland

I norrland pratar man rätt lustigt ibland. Eftersom Monica inte ville att jag skulle glömma mitt modersmål fick jag en fin kökshandduk med ett lexikon på. Den som kan tyda texten nedan vinner ett fint pris. Låt förslagen strömma in!

"Men tjå de å slut å bäges! Jag ids int syta åt de sirru. De e jävlit euskefeurat när du bängla si här. Sluta pjöller och skvel de vorte bli hoven-droven av allt om du fortsätt. Riktigt klatre. Ta istället harta av doppa och karra å he’n på sörsida borde. Va int så sekig stinta. Gör’t nu. Du ha oätet och kan behöv lite paltkoma. Sätt ire pärstampa också."

En sista sång för Q

När vi bilade upp till norrland så fick jag, Emil, Peter och Matilda ett ryck. Vi fick ett infall att vi var tvungna att lyssna på gamla 90-talsdängor. Jag antar att det var minnet av epa-traktorer som gjorde sig påmint. Det blev Dr. Alban, Leila K och George Michael på högsta volym och allsång.

När vi satt och ylade som värst till Haddaways ”Baby don’t hurt me” så slog det mig plötsligt att om vi nu, i detta ögonblick, körde av vägen och dog, så skulle jag alltså bli funnen med en av tidernas sämsta musikstycke skålandes i högtalarna.

Jag bleknade vid tanken på att låten skulle spelas på min begravning med orden:
”Och det sista Q hörde under sitt liv var Haddaways Baby don’t hurt me."

Vilken skam det skulle vara!
Vi bytte genast till Nenas ”99 Luftballons”.