Singer songwriter

Jag har skrivit en ny låt. Den är tillägnad Ingemar och den går så här:

Du kan va en behååååå (peka på Ingemar)
Du kan va en trosa (peka på John)
Och jag kan va er tjej (vackra fina pop-poser och armar som illustrerar hur bra jag är)

Låten sätter sig på huvudet på nolltid. Det är numer omöjligt att tilltala Ingemar utan att kalla honom för en behå. Men jag tror han gillar’t!

Gräsänka

John har åkt på road trip och ska vara borta i fyra dagar, vad gör man då? Jo, som gräsänkling passar man på att se löööööööv movie med high factor tårar. Det fick bli Broarna i Madison County.

Broarna i Madison County handlar om Meryl Streep vars man åker bort i fyra dagar (go figure). Medan mannen är borta kommer Clintan instormandes i Meryls liv och tar henne med storm. De upplever heta nätter och hon blir drabbad av den stora kärleken.

Jag ser just nu ut som en torterad gris i lejban. Har brölat, gnölat, snorat och snutit mig i handen. Nu undrar jag bara vart fan Clintan håller hus? Det är förbaskat ensamt utan John och en charmör som kommer och roar mig under dessa fyra dagar skulle passa finemangmang. Men det verkar som om Clintan glömt bort mig, närmsta karl är Skvalis och jag tror bestämt jag hoppar honom.

Blommor och bin

Jag har tagit hand om Matildas växter under förra veckan. Hon har nu återvänt till Sverige och blommorna varpå jag mottar följande sms:

”Hur närgången var du med växterna egentligen? De har fått både löss och svamp!”

Jo, man tackar ja…

Här kommer Pippi Långstrump

Igår var jag på Junibacken med min syster och systerdotter. Jag tänker inte skriva om att jag inte vågade åka sagotåget, jag tänker skriva om min systerdotters stora fascination för vagnar.

Redan utanför Junibacken fann min systerdotter, Noam, en vagn som hon försökte få med sig in. Hennes tråkiga morsa tillät såklart inte detta utan haffade med sig Noam med ursäkten att vagnen inte var hennes.

När syrran sprang på dass för att lägga en korv blev jag in charge för min systerdotter. Jag trodde först att det skulle barka åt helvetet då Noam snörde iväg efter sin mor som en liten pil, med mig hack i häl. På vägen mot toaletterna hann dock Noam bli distraherad av dylika ting… till och med en vagn… eller nja… vagn och vagn, men den gick att rulla och det ville systerdottern gärna göra. Hon tog tag i vagnen och började knuffa på allt vad hon hade, men det gick si så där. Jag ville ju dock inte vara som hennes tråkig morsa så Noam fick helt enkelt stå och knuffa på vagnen… eller nja… vagnen och vagnen… rullstolen. Rullstolen som bar upp en rullstolsburen kvinna. Men som sagt, man vill ju inte vara en tråkmorsa så jag säger det funka och tittade därför åt ett annat håll medan Noam lyckades styra iväg den rullstolsburna kvinnan från Pippilångstrump-skivorna hon hade tänkt köpa.

Kvinnan behövde ju lära sig att växa upp någon gång och skippa Lindgrens sånger så jag tänker mig att jag gjorde en god gärning.

Smälta hjärna

Jag och John har varit och käkat fondue.

När servitrisen kommer in med vår mat som ska ner i fondue-grytan så tittar John frågande på mig. När hon har gått så lutar han sig över bordet och säger tyst:
- Alltså… det här köttet ser ganska otillagat ut.
Jag höll på att kissa på mig av skratt innan jag lyckades förklara för herrn att fondue innebär att man själv tillagar köttet i het olja.

Här ska tilläggas att John aldrig ätit fondue förr.

Lika som bär

Plötsligt kom jag bara på det... att de är slående lika.

Viljan att sjunga Beach Boys "In The Jungle The Mighty Jungle" kommer numer över mig som ett ofrivilligt tics. Det kan inte hjälpas. Speciellt om morgonen då Johns mustasch är ihoptryckt som betar och håret står åt alla håll.

Begraven och uppstånden

I min födelseort så delar man gärna utrymmen - det blir billigare så.

Grannfejden

Det är nu tydligt – mina grannar mobbar mig.

Jag har länge inbillat mig att det är av misstag som glasspinnar och dylikt skräp ständigt infinner sig på min lilla gård. Att dessa saker har råkat blåsa in på min uteplats med vindens hjälp eller att någon busunge kanske tappat sin glasspinne genom fönstret. Jag har dock idag erfarit att detta inte är fallet.

Efter att ha varit bortrest lite mer än en vecka så kommer jag hem till min älskade lya, vad ligger då där mitt på min grill? EN BAJSKORV I GUMMI! Den ringlade sig uppe på min fina, nyköpta grill.

Nu är det banne mig krig! Jag och Skvalis mot resten.

Matiga svar

De två senaste veckorna har jag arbetat med ett projekt ute på konstnärsnämnden. Varje dag har jag hämtat lunch åt dansarna som är involverad i projektet, och dagligen är det någon lustigkurre till karl som tittar på mina matpåsar och häver ur sig:
- Hungrig idag? Höhöhöh….

Igår kom samma fråga när jag skulle ta hissen upp till studion och efter att ha burit tunga påsar i den alldeles för varma solen så spottade jag ur mig svaret:
- Nej, du förstår jag är en sån där bodybuilder och för att bygga muskler måste jag äta, utan mat skulle aldrig mina muskler se ut på det här viset.
Sedan spände jag min biceps för kung och fosterland, ryckte åt mig mina matkassar och stegade in i hissen.

Kan folk komma på lite med originella fraser tack, och för helvete, låta bli att skratta åt sina egna värdelösa skämt.

Bananer och apelsiner

John är förkyld och ack så sjuk, så sjuk.

Han kom just hem från jobbet och ojade sig över feber. Med ett fniss stoppade jag termometern i käften på honom då jag aldrig riktigt tror på att karlar har feber utan snarare är fjantar. Men se på tusan, 38,1 Celsius kunde han åtminstone klämma fram.

Till saken hör att John fått en pung stor som en apelsin av sin förkylning. Det här är ett återkommande fenomen vid hans snuvor, så just nu står han med termometern mot pungen för att han tror att den är överhettad. John har i skrivande stund gömt sig bakom köksdörren med stackars pillen slokande över en mun-termometer som troligtvis kommer att ha mardrömmar resten av livet.