tisdag 6 januari 2009

Alla som någonsin gått barfota i en barnkammare hatar lego

Att vara lillasyster är ungefär detsamma som att bli förnedrad och kastad åt vargarna. Ja, åtminstone när man var barn och ville leka som de stora barnen.

Syrran sa en dag åt mig att jag skulle sätta mig i legolådan och pissa. Klart att jag passade på denna dumma uppgift, så dum var ju inte ens en femårig Q. Jag förstod mycket väl att morsan skulle gå i taket om jag pinkade på legot. Men när då syrran sätter sig i lådan och gör kissljud med munnen, ja då tror man ju såklart att hon i själva verket kissar i lådan, och man vill ju inte vara sämre, klart man ska vara som de stora barnen.

Jag pissade alltså i lådan varpå syrran skriker högt:
- Maaaaaaaaammaaaaa, Q kissade på leeeeeegot!

Skitsyster!

söndag 4 januari 2009

lördag 3 januari 2009

Pojken med guldbyxorna

Min första pojkvän var Jonte, jag brukar kalla honom för pojkvän nr 1.

Pojkvän nr 1 var en speciell person och är så ännu idag. Ett hjärta av guld, kärlek som svämmar över men med åsikter som går isär med hela hans person. Pojkvän nr 1 är en god människa som dock vill bli tagen för ond. Nog om hans personlighet… det gör detsamma vad gäller detta inlägg.

En morgon låg jag sömndrucken vid hans sida i sängen. Vi var nyvakna och kära och jag låg och strök honom över hans kalsongklädda rumpa. Men när jag ligger där och stryker som bäst så märker jag att det är något litet och hårt som sticker upp under kalsongen. Först tror jag att jag känt fel och känner efter lite noggrannare, men visst fan är det nåt där.

Jag börjar rycka lite och frågar irriterat pojkvän nr 1 vad tusan han har stoppat i röven. Han fattar ingenting, så jag lyfter på kallsippen för att snegla ner mot stjärtskåran. Tro på tusan vad jag hittade där! Mitt emellan skinkorna har en femtioöring kilat fast. Jag får fatt på den och visar den för pojkvän nr 1.
- Vem fan är du egentligen? frågar jag, pojken med guldbyxorna eller?

Efter det frågade jag alltid Jonte om växel när vi skulle handla.

fredag 2 januari 2009

Q - den perfekta förebilden

På tal om Emil i Lönneberga…

När jag gick i gymnasiet så var jag med i en musikal som hette ”Astrid Lindgrens värld”. Där spelade jag såklart Emil då min danslärare tyckte att jag var både blond och busig. Med andra ord fick jag jäkta runt på scenen, jagad av pappa Anton, med en jäkla soppskål på skallen. Föreställningen spelades för skolklasser runt om i västerbotten.

Efter ett framträdande i Umeå så satt jag på baksidan av teatern och tog mig en cigg. Plötsligt dyker en lågstadieklass upp bakom hörnet.

- Kolla fröken!!! Emil röker, utbrister ett barn och pekar förskräckt på mig.

Näe, jag är nog ingen bra förebild och kommer heller aldrig att bli.

onsdag 31 december 2008

Q kommer från norrland

I norrland pratar man rätt lustigt ibland. Eftersom Monica inte ville att jag skulle glömma mitt modersmål fick jag en fin kökshandduk med ett lexikon på. Den som kan tyda texten nedan vinner ett fint pris. Låt förslagen strömma in!

"Men tjå de å slut å bäges! Jag ids int syta åt de sirru. De e jävlit euskefeurat när du bängla si här. Sluta pjöller och skvel de vorte bli hoven-droven av allt om du fortsätt. Riktigt klatre. Ta istället harta av doppa och karra å he’n på sörsida borde. Va int så sekig stinta. Gör’t nu. Du ha oätet och kan behöv lite paltkoma. Sätt ire pärstampa också."

tisdag 30 december 2008

Som ni väntat...

... men nu är de här! Bilderna från den omtalade föreställningen med GeishaQ som tappar kuken. Luta er tillbaka och njut en stund av de förföriska fotografierna.

De vältränade dansarna gör entré.

Koreografin är både tekniskt och fysiskt krävande.

Element som kan anses provocerande ingår i rörelsespråket.

Men essensen är ändå människans skörhet.

Här har Qs kuk rykt och ligger och lurpassar längre bak på scen.

Jag försöker diskret plocka upp den.

Tillslut är det bara att inse faktum.
Snoppen vill inte sitta fast.
Bäst att sparka den åt helvete och hoppa för kung och fosterland.



måndag 29 december 2008

Mage av stål

Vaknade i morse och insåg att jag under natten käkat upp min tung-piercing. Kände mig som Emil i Lönneberga som svalde sin femöring.

Min mage mår si så där, kirurgstål är uppenbarligen inte speciellt lättsmält.