Summertime and the living is easy

Innan jul var jag på akupressur. Enligt damen som utförde behandlingen är jag väldigt medial och mottaglig för att kunna se in i framtiden. Dessutom är mina njurar sommar och hjärtat vinter. Jag känner tyvärr inte igen mig i den beskrivningen.

Innan jag skulle genomgå akupressuren blev jag bjuden på ett te som luktade gammalt höstall. Skeptisk som jag är ville jag inte dricka den främmande damens te. Rätt vad det är så innehåller drycken skit som får en att börja sjunga lovsånger till gud eller gå på händerna. Kvinnan försökte lugna mig genom att säga att indianerna hade druckit teet i hundratals år. Som om det skulle dämpa oron. Vad jag vet kan indianer lika bra sätta i sig buffelpiss spetsat med magiska svampar.

Det här resulterade i att jag bestämde mig för att det räckte gott att drycken fick snudda mina läppar. Jag bestämde mig för att låtsasdricka. Det är så jag jobbar - jag som är väldigt medial och har inneboende årstider i inälvorna. 

En känga i röven på förövaren

Tänk att det alltid ska straffa sig att träna. Är det inte träningsvärk så skadar man sig, är det inte skada så är det nåt annat. Idag så bestämde sig mina skor för att traska iväg på någon annans fötter.

Snopet värre att bli skolös efter att man stått och vobblat på fläsket i en timma tillsammans med de andra kärringarna. Indianhopp, juckeri och V-steg ledde alltså till att mina finfina Dr Martens bestämde sig för att vår tid var över, vände på klacken och vankade iväg med nån annan slinka. Troligtvis nån fetare, kobent, som faller inåt med fötterna och kommer gå sönder mina pjux. Då kan dojorna skylla sig själva och ångra sin otrohet bittert!

Skönsång

Ikväll har jag varit hos Matilda och blivit bjuden på våfflor och sing star.

Jag är fortfarande förvånad över vilka överjävliga ljud vi lyckades åstadkomma. Och jag var fan inte ensam om att föra oljud - Mattis visade sig vara precis lika tondöv som mig - och då är det illa.

Mr Boombastic visade sig vara en svårsjungen låt trots min övertygelse om att vi skulle sätta den som ett smäck! You can't touch this blev förvisso en smärre hit när man tillförde danssteg, men Pussycat Dolls Don't Cha... made me speachless.

Att i falsk falsett och en rad borttappade ord fråga "don't cha whish you girlfriend was hot like me" kan göra vem som helst mörkrädd. Speciellt om meningen framförs i entonigt format, flackande ögon och tendenser till småjuck för att hitta takten.

Det var inte med fullt förtroende jag sjöng "And I know you want it, It's easy to see, And in the back of your mind, I know you should be home with me"

Hade någon av motsatt kön sett mig ikväll hade jag hamnat i oönskat tvångscelibat.

Ignorerad

Jag känner mig dragen vid näsan. Det var verkligen grisen i säcken jag köpte trots att jag förhörde mig noggrant inför handeln.

Han påstod sig vara ointresserad av sport och likförbannat är tv:n blockerad, mina kommentarer ohörda och det ringer i mina öron av alla skrik, applåder och svordomar.

Det är handboll på tv och Andreas (som inte aaaaalls är engagerad i sådana evenemang) sitter i den där framåtlutade posen. Sakta men säkert börjar det smaka testosteron i munnen. Ack och ve, och jag som är allergisk mot manliga hormoner.

Han hör inte ens när jag fjärtar, och de brukar vanligtvis fungera som ett startskott för herrn. Vid sedvanlig situation brukar han springa och ta skydd i annat rum, nu sitter har bara och gastar som nåt annat brynjaklätt fläsko. Minus fläsket då. För han är inte så tjock min karl. Om jag skulle säga att han liknar nåt så tror jag bestämt det får bli en tändsticka. Ja, tändsticka får det bli.

Motiverande

Igår var jag på akupunktur.

Nyfiken som jag är så undrade jag hur många nålar man egentligen kunde ha i sig. Alltså om man skulle maximera. Så där som allra mest och allra fräckast. Hur många som var hennes höjdarrekord.

Akupunktören Lena sa att det inte hade med kvantitet att göra.
Jag undrade om man kunde se ut som Pin-head.
Lena förstod inte vad jag menade.
Jag sa att det var han från filmen Hellraiser.

Hon förstod fortfarande inte.
Jag berättade att det var en 80-tals skräckis om en man med nålar i skallen.
Lena var inte road.

Nästa vecka ska jag ta med mig en inramad bild på Pin-head. Tavlan ska hänga på Lenas spartanska väggar och fungera som inspiration för henne.

Las ketchup

Noam undrade om moster Q hade ketchup i mungipan.

Svaret är nej.

Moster Q har en finne av aaaallraaa finaste kvalitet och den täcker mestadel av ansiktet.

Noam tyckte att jag skulle ta bort den där fläcken. Det tycker jag med.

Q är en klok kvinna

.
Livet är som en bulle - rund.