Plan 2

Ett alternativ till att låta karlarna hålla sig i tv-rutan är att de får stå i garderoben. Jag har en idé om att jag ska skaffa mig en lobotomerad karl att förvara i garderoben om veckorna, detta för att kunna leva mina arbetsveckor utan några bekymmer med kompromisser eller dylikt.

När lördag kväll är kommen så slänger jag honom på sängen så han kan ligga och värma mina lakan medan jag drar ut på äventyr. Det här är en noga uträknad plan… för när jag sedan halvyr och torr i käften vaknar upp på söndagen med ångest och kramsjuka som härjar i min kropp så behöver jag bara rulla lite till vänster. Man gör en sväng om så att säga, för att landa i en varm famn som sedan kan finnas där hela söndagen ända tills det känns bra igen. Sen kan han återgå till garderoben och stå där till behovet trycker på igen.

Råttan säger att det är en dålig idé… att jag inte kan stänga in karln för då smiter han ju när jag väl öppnar dörren. I beg the difference. Nummer ett: det är inte för intet jag ska ha en lobotomerad karl. Döh! Nummer två… jag är ju så urtjusig att vilken karl som helst skulle dö för att stå i min garderob och bara vänta på att det ska bli lördag kväll.

Ja du hörde!

Oh my god

Det dröjde inte länge… Jag är förälskad på nytt…

Sist var det Kirby i Lipstick Jungle, nu är det den oväntade fransmannen Luc som plötsligt stegade in i Brothers and Sisters och förförde mig med sin matlagning och fantastiska dans. Suck… Karlar som kan dansa gör mig verkligen vek i knäna.

Min svåger hade redan satt pengar på att jag skulle gå upp i linningen av mr Luc och ack så rätt han hade. Det var med ett illvrål jag ringde syrran efter måndagens nedladdning. Och hon var inte sen på att haka på. Nej hujeda mig säger jag bara, karlar är som bäst i tv-rutan. Se bara! Se säger jag!

So they say

Psssssssssssssssssss

Igår skulle jag driva tre projekt under en dag. En arbetsdag från 8–23 stod på schemat och eftersom jag uppenbarligen bestämt mig för att inte längre kunna sova så hasade jag fram på jobbet i en dimma.

Det var inte mycket tid under dagen och efter att ha gått kissnödig i två timmar beslutade jag mig för att det var hög tid att besöka klosetten. Precis när jag dragit ner brallorna och satt mig på dass så ringer telefonen – Kulturdepartementet. Jävligt irriterande eftersom jag väntat på samtalet i flera veckor. Jag tvekade en sekund men tog ett snabbt beslut. Med byxorna neddragna och arslet i toastolen svarade jag i telefonen för att diskutera årsresultat och miljonbelopp. Och jag kan säga en sak… det är en jävla konst att lyckas hålla tillbaka kisset när man väl sitter på dass. Men Q klarar allt, we can do it!

Silkeslen i truten

Det kan bli lite mycket dricka ibland. Blev idag informerad om att jag vid gårdagens partajande hade råkat knocka en tjej i skallen då jag försökte ta på mig jackan. Sedan hade jag ursäktat mig till henne med följande ord:
- Oj, jag trodde du var en perukhållare.

Hon hade inte blivit så glad, inte ens när jag hade försökt förklara för henne vad jag menade. Enligt Emil hade jag snarare förvärrat situationen när jag ville klargöra för henne varför hon var en perukhållare. Förövrigt undrar jag vad en perukhållare egentligen är.

Det nya friska livet

Jag var bara tvungen att ifrågasätta Wallas bild på fejjan.



Q: Har du börjat gå på friskis?

Walla: Jag tycker att det är skönt att röra på sig så länge man inte tar det på allt för stort allvar.

Q on top of the world

Idag är jag oövervinnerlig… hörde ni det, OÖVERVINNERLIG!

Jag har stirrat döden i vitögat, mött Belsebub han själv, besegrat den värste av den värste. Jag drog djärvt mitt svärd och trugade det uti strupen på vederbörande.

I’m on top of the world. Ingen kan ta mig. Här står jag med fanan i handen och ser ner på mitt folk. Jag är segrare, härskare, drottning av fruktan. Jag är Q – the ultimate fighting queen och ingen kan stoppa mig, INGET kan stoppa mig. Imorse mötte jag min värsta fruktan och i en grisblink klarade jag det farofyllda uppdraget galant.

Ja, idag åkte jag tåg... Oövervinnerlig var ordet.