Barnmat

När jag var barn så saknade jag ett gott bordsskick. Jag var sällan tyst, kunde inte sitta på rumpan och besticken ska vi inte ens tala om. Vid middagstid så kröp jag gärna upp på bordet och fram till ketchup- eller senapsflaskan då jag var tokig i dessa. Min mamma och pappa tvingades således att ställa dem på golvet under middagen. Inte nog med detta, så hade jag en ovana att hälla ut den sista slurken mjölk på bordet för att underhålla mig själv genom att därefter plaska med händerna i skvätten.

I helgen när jag var i norrland så berättade min moster för mig att jag var sparsmakad med maten som barn. En gång när familjen skulle äta något säkerligen motbjudande och jag vägrade stoppa detta i min mun, så slog pappa näven i bordet och röt:
– Det var väl självaste! Jag ger mig fan på att du äter det här på dagis!
Varpå jag svarade:
– Ja… men där måste jag ju.