Inlägg
Jag satt som vanligt på mitt kontor och knåpade med sånt som sig bör när man är kontorsråtta. Men klockan slog fem och det var dags. Jag sprang in i närmaste telefonkiosk, snurrade några varv och klev ut, förvandlad till hjälte. Med min mantel vajandes för vinden, trikåerna som stramade över låren och ansiktsmasken neddragen över nyllet, seglade jag in på scenen där alla dansare gapade av den bländande åsynen. De andra teknikerna drog en lättnandes suck – kvällen var räddad.
Ja, nästan så gick det till…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar