onsdag 8 oktober 2008

Love is in the hair

Hur kommer det sig att man alltid ser ut som en påse skridskor när man stöter ihop med folk som man verkligen inte vill visa sig ful inför?

Jag sprang på en sådan i fredags och jag såg ut som skit. Antar att dubbelhakorna var igång med att klucka som bara de kan. Att personen i fråga hade med sig sin nya flickvän gjorde saken ännu jävligare och jag fick impulsen att hoppa ut genom fönstret när jag insåg att jag befann mig i en källare.

Det är då man har vänner som ställer upp och klankar ner på den nya bruden.
- Hon är ju okarismatisk, saknar hållning, ser ut som en nioåring och har fult hår.

Götta! Jag sträckte på ryggen, kom ihåg att jag är en grogghagga som uppenbarligen ser lika gammal ut som Helen Hunt och att jag alltid får stående ovationer för mina frisyrer. Sen blev livet lyckligt igen.


3 kommentarer:

JOHANNA, sa...

ååå älskar när det där händer!!

Matilda sa...

Hörru har du inte fått höra betydligt oftare att du är lik vahetterhon Gwen Stefani, än nån Helen Hunt.
Gwen är ju så snygg som nån kan bli.
Nå, bra att allt vart lyckligt igen iaf.

GeishaQ sa...

Jo, men tidpunkten för när folk brukar dra dessa paralleller är klockan tolv på fredagnätter. Jag vet inte om deras bedömningsförmåga är den bästa just då. Det är vid den tidpunkten andra kroppsdelar sköter tänket.