Jag och Emil sprang fram och tillbaka för att pröva alla masker, peka på varandra och skratta oss till tårar. Ful-dans utfördes såklart vilket gjorde våra förklädnader ännu roligare.
Maskerna var så illa tvungna att följa med ut. Jag skrämde livet ur folk på tunnelbanan när jag gled fram med mitt gigantiska huvud och inne på Pet Sounds funderade bartendern på hur gammal jag i själva verket kunde vara.
När vi skulle glida in på Bar 122 så kamouflerade jag mig med en Pernilla Wahlgren-mask. När killen i entrén bad mig om 30 spänn inträde utbrast jag förnärmat:
- Meh! Ser du inte vem jag är?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar