Tystnad är också ett tal

Lyckan var att komma hem klockan halv tre i natt och inse att jag glömt mina nycklar på jobbet. Inte alls drygt. Nej, nej. Inte alls.

Som tur var har man snälla vänner och jag fick slagga hos Råttan som milt kastade ut sin nyckel genom fönstret när jag anlände till hans lägenhet. Sen låg jag och muttrade ett tag om hur jävla klantig jag var innan jag föll i en djup sömn.

Morgonen därpå var jag alert och sprallig, redo att få tillbaka mina nycklar. Truten gick i ett och ibland hördes svaga mumlanden från Råttans kudde som han borrat ner ansiktet i. Jag passade på att berätta vad jag drömt om, ifrågasatte betsningen på hans lister, funderade över hur man byggde somliga garderober etc.

Plötsligt hördes Råttan klart och tydligt säga:
- Vi leker tystaleken, från och meeeeed NU!