söndag 8 februari 2009

Haru käkat blängsylta eller?

För ett tag sedan var jag på en mässa där jag såg en kvinna med hitlermustasch. Riktigt roligt tyckte jag och berättade för en vän vad jag skådat och sedan skrattade vi åt det.

I fredags skulle jag iväg på ett möte för att diskutera eventuellt samarbete. Jag hade haft mailkontakt med kvinnan jag skulle träffa och hade således bokat in en tid som passade oss båda. När jag väl kommer dit så är det ju såklart mustaschkvinnan jag har bokat möte med.

Vilken ansträngning det blev. Det enda jag kunde tänka var ”titta inte på mustaschen, titta inte på mustaschen, TITTA INTE PÅ MUSTASCHEN FÖR I HELVETET”. Självklart tittade jag på mustaschen och förlorade halva konversationen på grund av min fascination. Och när jag inte kikade på den så tänkte jag så mycket på att inte stirra på den att jag tappade bort mig helt.

Efter en timma hade jag äntligen vant mig vid fanskapet och trodde att jag kunde pusta ut. Men inte då. Vad händer? Jo, in kommer en dvärg och så blev det ”stirra inte på dvärgen, stirra inte på dvärgen…”

1 kommentar:

Anonym sa...

lol, aldrig hört blängsylta tidigare. Var tvungen googla och hamnade här. :)