Nanny Q

I fredags var jag barnvakt åt min systerdotter. Syrran gav instruktioner innan. Det skulle inte vara några problem, lilla Noam grät nämligen aldrig, hon kunde dock vara lite busig. Var det svårt för henne att somna så kunde man alltid bära henne i selen så somnade hon automatiskt om inte annat fanns ju alltid vagnen som man kunde ta en tur med. Piece of cake med andra ord… Eller hur!

När Noam märkte att pappa och mamma hade försvunnit började hon gråta. Förtvivlat skulle hon runt i alla rum för att se var de var, bara för att finna att i hemmet fanns varken mamma eller pappa, bara en sketen moster.

Jag försökte att distrahera Noam genom att pula in ett ägg i käften och det funkade ett tag. Jag tror att det var kul att stoppa in och ut ett ägg i min mun en si så där 25 gånger innan både jag och Noam var trötta på den underbara leken.

Sen var det ju just det här med att hon var så busig och inte alls ledsen. Trodde syrran ja. Det var en gnölig dam som låg och agerade mask intill mig samtidigt som jag tryckte nappflaskan i truten på henne. Enda sättet att få tyst på damen var att konstant spela mobilsignaler, vilket knappast var speciellt sövande.

Jag tog till slut selen. Den där magiska selen som skulle få Noam att somna som en stock. Dessvärre var selen inte det minsta magisk. Istället hängde damen för långt ner på mig och påminde om en hängpung som svängde mellan mina ben. Innan jag insåg att jag borde korta remmarna på skiten hade redan Noam tappat allt förtroende för sin moster och stirrade frågande på mig.

Men så kom jag på att en promenad skulle göra susen. Det var ju vad min syster sagt och även fast jag började tappa tilltron till alla hennes tips och råd så tänkte jag att det var värt ett försök. Men det visade sig att några nycklar till lyan inte fanns i lägenheten så en långpromenad blev det inte något av. Istället fick jag spatsera fram och tillbaka utanför dörren för att se till att eventuella tjuvar inte smet in i syrrans hem. Jag bad till gudarna att ingen av hennes grannar skulle se mig hur jag vankade av och an på en längd a tjugo meter.

Noam låg och stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka. Tillslut blev jag sur och kastade min sjal över vagnens öppning, då blev Noam sur och började gnöla, igen! Fittunge, tänkte jag, soooov, soooov, sooov. Jag slängde undan sjalen och försökte ge Noam onda ögat och gav mig på en snabb hypnos som skulle få henne att somna omgående. Men jag är visst inge bra på hypnos.

Efter att ha spatserat fram och tillbaka, med Kajsa i telefonluren, totalt ignorerande ungen så somnade hon slutligen. Slutet gott allting gott, men ungar… det får nog dröja för min del.