måndag 16 februari 2009

Q goes Gunnar

Jag har varit rätt sjuk på sistone. Snorig, hostig och jävlig. Man kan lugnt säga att jag är bättre nu, dessvärre framstår jag som betydligt sämre.

Anledningen är troligtvis min whiskeyfrukost i lördags och den följande konsertupplevelsen som fick mig att behöva skrika hela kvällen. Att natten avslutades på alla fyra vid scenkanten kan också tagit energin av mig.

Jag låter efter lördagens eskapader som en grogghagga. Whiskeyrösten dånar över jobbets lokaler, dels på grund av att jag har lock för öronen och inte hör hur högt jag pratar, dels för att rösten är okontrollerbar och dundrar som min mosters man Gunnars röst. Jag kan ana att hårutväxt kan komma att gro ur öron och näsa vilken sekund som helst.

När det ringde på jobbtelefonen imorse så ursäktade sig konsulten som ringde för hon trodde att hon väckt mig. Jag vill påpeka att jag knappast sover på jobbet. Sen har i princip samtliga anställda vid Danscentrum mobbat mig under dagen för min grova stämma. Mina kollegor behandlar mig som en kemisk farsot och vill att jag ska gå hem. Jag vill poängtera att jag känner mig relativt frisk men att belåningen av Gunnars röst verkar haunta mig och har ett obehagligt inflytande på min omvärld.

1 kommentar:

Anonym sa...

glöm inte din spark som gav mig fläskläpp malle. du var on fire i lördags