Sagan om ATA Carnet

För den som orkar läsa en lång saga om en enkel problematik på mitt jobb följer här "Sagan om ATA Carnet"

Sagan om ATA Carnet

Carnet papper kommer till Stockholm. Varför förstår ingen, det visar sig senare att det beror på en inkompetent kille i Genève som beslutat sig för att han behöver semester i två veckor och därför tyckte att jag lika väl kunde ta hand om ATA Carnet. Han är anställd av kompaniet som ska gästspela hos oss, men tycker helt enkelt inte att det är hans sak att följa transporten. Denne man ska under följande vecka ringa mig några gånger om dagen med uppmaningar som ”You need to be on top of this” och ”Come on!” följt av djupa suckar.

Mail kommer till mitt jobb från Göteborg gällande att vi ska skicka Carnet papperna till dem, de skickas inte omedelbart varpå förseningar inträffar. Jag tar tag i saken själv och ringer Göteborgskontoret. Då min kontakt dessvärre är ledig dagen till ära så ber en annan person mig att skicka papperna. Hon förklarar hur de ser ut och bekräftar att hon inte behöver hela högen papper – bara de två följesedlarna. I samband med detta frågar jag när transporten kommer fram till Stockholm och får svaret ”den 23:e november”… Fan vad kul, med tanke på att vi ska ha grejerna till en föreställning den 18 november. Jag ber dem göra vad de kan för att skynda processen och drar igång ett jehu med samtal och mail till samtliga EU-länder (ok, nej, det var en överdrift, men nästan).

Dagen efter hör min ordinarie kontakt i Göteborg av sig. De har fått fel papper (go figure) och papperna ska inte alls till dem, de ska till Hamburg (ahaaaa vad onödigt att de gav mig en adress till Göteborg). Jag ska posta dem omedelbart så jag kastar dem på lådan inom följande kvart.

Mannen från Genève ringer och frågar om Carnet. Jag berättar att jag lagt dem på lådan, han skriker NOOOO i slow motion. Han säger att jag måste få ut dem ur lådan. Det är ju lättare sagt än gjort. Han menar att jag ska skicka dem med Fedex till Hamburg. Jag ska även scanna dem och maila dem för eventuell transit. Hamburg, Göteborg och Genève avlöser varandra under resten av dagen i samtal till mig. Jag gillar att prata i telefon men ogillar att missa heldagsmöte om profil, programmöte och dejt med kompis på kvällen.

Jag beger mig till postlådan och väntar på postgubben som ska tömma lådan. Min plan är att ställa mig på knä och gråta tills jag får brevet. Jag väntar tålmodigt. När postgubben kommer för tömning av lådan berättar dock att han helt enkelt inte kan ge mig brevet. Jag blir hänvisad till postkontoret att vänta till alla postbilar lämnat sin post från inhämtningen. Jag springer dit. Jag älskar nämligen postkontor.

På postkontoret så får jag vänta länge och träffar en alkoholiserad kvinna med vagn som tror att vi känner varandra. Hon frågar mig många gånger om vi inte har setts förr och jag blir varse om att mitt yttre tillstånd kanske inte är så fagert vid det här laget. Men skam den som ger sig. Efter en timmas väntande får jag tag på brevet. Dessvärre fem minuter efter att Fed Ex har stängt för dagen.

Tillbaka till kontoret för att scanna alla papper. Jag ska gifta mig med vår kopiator, papperna fastnade såklart om gånger tusen. Tillslut skickar jag de scannade papperna per mail till Hamburg, Göteborg och Genéve. Hem till ljuva sängen för att sussa och givetvis drömma om Carnet papper.

Tillbaka på jobbet i arla. Måste se till att Fedex plockar upp skiten. Då inser jag att mina scan-mail har studsat tillbaka från Hamburg och Göteborg. Piss! Jag gör om skickandet och får bryta scannen i olika delar. Jag ringer Fedex som ska hämta upp budet och leverera till Hamburg och dra på trissor – Fedex kommer! Nu är saker och ting på banan.

Hamburg fixar biffen. Transport på väg. Sweet. Trodde jag…

Transporten fastnar i Malmö. Av någon anledning så stämmer inte Carnet papperna. De har funkat från Genève, genom hela Afrika upp till Europa och smidigt i hela EU men i Skåne tar det stopp. Jag hatar Skåne. Vad det är för fel på Carnet kan ingen svara på. Jag blir hänvisad till följande instanser: Vanguard Göteborg, Handelskammaren, Stockholms Handelskammare, Tullverket, Ollerud Klareringsexpedition, Arlanda Klareringsexpedition, Foria Kungens Kurva. De är ungefär lika bra på att säga Öhhh och Ehhh hela bunten. Efter noga efterforskningar kan jag med min expertis säga att något måste göras åt den undermåliga transport-infrastrukturen som härjar i världen.

Trots denna problematik så blir jag meddelad att lastbilen befinner sig fem minuter från Kungens Kurva. Det mystiska är dock att lastbilen vid tre tillfällen, på olika dagar, befunnit sig fem minuter från Kungens Kurva. Jag börjar ifrågasätta min informationskälla.

Jag får snart veta att lastbilen har försvunnit efter vägen. Ingen vet var den är. Senare inkommande samtal berättar att lastbilen fått inbrott och att polisen blivit påkopplad varpå det blivit förseningar. Jag förstår inte vad det är för fel på transporten, men den kan eventuellt ha ingått i en pakt med djävulen alternativt Tomas Ledin. När lastbilen äntligen kommer till terminalen i Stockholm så har terminalen stängt. Där slutar man minsann kl 15 (kan vi införa den arbetstiden på mitt jobb?) Lastbilen blir ståendes och kommer inte vidare till oss.

Klockan 7 dagen därpå så börjar jag mitt ihärdiga ringande igen. Fyra timmar senare kan någon berätta för mig vad jag måste göra. Det är simpelt! Åk till Kungens Kurva, hämta Carnet, åk till Tullverket, få stämpel, åk tillbaka till Kungens Kurva, lämna papper, lasten kan göras, bilen till oss. För att reda ut vilken adress Tullverket har så tar det fem samtal… till samma person… Jag behöver bara säga ordet Carnet så hinner hon avbryta mig och koppla mig vidare. Jag får inte prata till punkt. Det går bara inte. Så om ni vill bli kvitt ett samtal i framtiden säg det magiska ordet – Carnet!

Prins Nisse till undsättning! När jag äntligen fått tag i alla adresser så tar han sin silverhingst och rider mot utsatta mål. Parkerar kusen i Kungens Kurva, sveper med sig papperna och galopperar mot Tullverket vid Frihamnen. Och han går i mål! HAN GÅR I MÅL!!! Slutligen kommer transporten och föreställningen blir av.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar…

PS. Transportbolaget Vanguard måste byta namn. Jag känner inte att transporten blivit speciellt beskyddad efter inbrott, förseningar och tullverkets smutsiga händer kladdandes på den fina, fina lastbilen.